Wennman: Arsenal dansar fram – kvickast är Wilshere
LONDON. Medan vi väntar på att Champions League ska börja på allvar, alltså med spännande rysare efter jul, får vi roa oss med lättsammare förspel.
Det kan vara underhållande det också.
Att se Arsenal trippa omkring i balettskor a´la Svansjön är ju ett kulturnöje man inte vill vara utan.
Det kommer snart en del oundvikliga krockar i vår väg – åh, vad vi ser fram mot dem – när Bolsjojteatern (Arsenal), Blå Tåget (Chelsea), Galacticos (Real Madrid), Gladiators (Barcelona), The Entertainers (Milan), The Champions (Inter) och The Theatre of Dreams (Manchester United) drabbar samman på knockout-stadiet.
Men än så länge får vi alltså nöja oss med rena uppvisningar, med shownummer i Harlem Globetrotters-klass.
På Emirates slog ett Arsenal på lekhumör storsläggan i skallen på sin grupp. Efter 5–1 på Shaktar Donetsk har Gunners gjort 14 mål på sina tre första europamatcher i höst och det är rekord i Champions Leagues historia. Det bekräftar också min teori om att den här turneringen blivit för förutsägbar i sin nuvarande form och att det måste till en ändring
i framtiden.
Arsenal är redan efter tre gruppmatcher (av sex) klart för vidare avancemang. Hur kul blir det att åka till Ukraina och Portugal (Braga) för att spela av resten – mitt under ett stenhårt program i den inhemska ligan? Kan vi kanske räkna med att Arsene Wenger skickar ut reservlaget
i de tre avslutande matcherna i CL-gruppen?
l l l
Londonkollegan Chelsea har det lika bekvämt. De hade en tuffare match mot ett duktigt, rivigt, livligt påhejat Spartak i Moskva i går, men lik förbannat stod de blå (utan Lampard och Drogba) som segrare med 2–0. Det spelade ingen roll att konstgräset på Luszjniki var nyvattnat, blixtsnabbt och ytterst lämpligt för hemmalaget – Chelsea behärskade de ovanliga studsarna också och vann efter ett drömmål av ryssen Zhirkov (hans första i Chelsea) och ett av en inspirerad Anelka.
Redan börjats snacka om VM-guld
Det var, på olika sätt, uppvisningar det handlade om för londonlagen. Det ena sjöng tipp-tapp-tippe-tippe-tipp-tapp och dansade fram över scenen, det andra ångade på som en maskin, som en ångvält, och manglade allt i sin väg.
Fattas bara att Tottenham skräller borta mot Inter i kväll och att United (utan Wayne Rooney) gör sin plikt mot Bursaspor, sen kan England helt säkert räkna in fyra lag i åttondelsfinalen.
l l l
På Emirates var det balett, som sagt. Ballerinorna med de lättaste fötterna var småttingarna Nasri, Rosicky och Fabregas (comeback i en timme). Men där fanns en Nurejev också, en yngling med starka benmuskler, konstnärlig fantasi, kvicka fötter och en framtid som kommer att skicka honom runt världen som en attraktion att betala dyrt för.
Han namn är Jack Wilshere, han är bara 18 år, och om ni tyckt att jag överdrivit mina superlativer om honom i höst kanske ni håller med mig efter matchen mot Shaktar?
Engelsk expertis häpnar. Engelsk expertis vrålar ”Den Nye Messias!” på sedvanligt manér och börjar redan snacka om VM-guld, och det kan man ju skratta rått åt.
Kombination av Scholes och Fabregas
Men jag håller med om en synpunkt: detta är mannen som England måste bygga sin framtid kring. Detta är en grabb som har extraordinära kvalitéer. Han måste in i Capellos landslag NU, DIREKT, och ges fullt förtroende. Den som inte fattar att Jack The Ripper är en oslagbar kombination av Paul Scholes och Cesc Fabregas har ett dåligt fotbollsöga.
Nå, Arsenal i sin helhet var så överlägset Shaktar att det blev löjligt till slut. När de gjorde 3–0 efter en timme slog de inte ens av på takten och försvarade sitt försprång – de jagade 4–0. Och när de gjort 4–0 jagade de 5–0. Och var det inte typiskt att Shaktars tröstmål i det läget gjordes av förre arsenalspelaren Eduardo...ett skrattande, applåderande Emirates hade råd att jubla och applådera honom. Det hade säkert inte varit lika kul om han gjort 0–1 i 89:e minuten.