Alfelt: Inget konstigt med Malmös dominans

Nio poäng ska vara helt ointagligt

Stefan Alfelt

helskärm

MALMÖ. Vi har vant oss med att allsvenskan är världens jämnaste och mest spännande fotbollsliga.

På lördagseftermiddagen kan Malmö FF döda guldstriden redan i halvtid.

Vinner MFF över Sirius leder storfavoriten med nio poäng efter att halva serien är spelad. Den största marginal något lag under 2000-talet haft ned till tvåan.

Den bevingade frasen ”det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik” är en lögn i sig eftersom statistik i grunden är sanning. Lögn blir det först när statistik tolkas.

Den allsvenska statistiken säger oss att MFF haft den största ledningen när halva serien spelats, sex poäng upp 2014. En ledning MFF inte tappade.

Största tappet

Helsingborg står för största tappet när man släppte en fempoängsledning över MFF till att förlora guldet med två pinnar till slut mot sin store lokalkonkurrent.

Statistiken säger oss alltså att fem poängs ledning går att tappa men inte sex. Nio ska då vara helt ointagligt.

Men den underliggande statistiken visar att Göteborg plockade åtta poäng mer än halvtidsledaren Kalmar när man klättrade från en sjundeplats till guld senaste säsongen det var 14 lag i allsvenskan. I dag finns det sex poäng mer att spela om på hösten.

2013 tappade halvtidsledaren Helsingborg 16 poäng i förhållande mot slutsegraren MFF under hösten. Så visst kan stora förändringar ske, även om den samlade statistiken åtminstone antyder att Malmö plockar hem guldet i år igen oavsett man vinner eller inte mot serietrean Sirius.

Förstör svensk fotboll

Om Malmö vinner ett fjärde guld på de fem senaste säsongerna kommer många hävda att det beror på Champions Leaguemiljonerna som förstör svensk fotboll. Pengar är otroligt avgörande i dagens fotboll men Malmös miljoner är ändå fortfarande småpengar i ett internationellt perspektiv. Man sa att IFK Göteborg skulle köpa sig till total dominans när Blåvitt drog in mängder med kronor under sina stora Europacupår men i dag snuddar IFK vid att vara en krisklubb.

Att MFF dominerar är inte märkligt i sig. Klubben har var kraftigt överlägsen även i tidigare perioder och har både historien och organisationen för att klara av att skapa lag och trupper som är tillräckligt bra för att kunna utmana om att bli bäst i Sverige i stort sett varje år.

Efter de två raka Champions Leaguegruppspelen har ambitionen och förhoppningarna just nu ökats till ett allvarligt försök att ta sig in i ett tredje på kort tid. Ett lyckat kval och den ekonomiska balansen i allsvenskan ”snedvrids” ytterligare något snäpp. Pengar som inte ger Malmö garanti att vinna allsvenskan, men möjligheten att göra det ökar självklart.

Avgrundsdjupa klyftor

Jag har varit tveksam till Champions League sen Lennart Johansson födde idéen. Hela konstruktionen är en eftergift till storklubbarna som lever efter devisen mycket vill ha mer och deras hot om att bryta sig ut och spela för sig själva.

Resultatet har blivit avgrundsdjupa klyftor mellan de stora och de mindre, befängda spelarlöner och för oss som numera bara kan vara med skrapa lite på bottenytan en osund krämarmiljö där talanger inte längre ger sig tid att utvecklas utan hellre följer agenters råd om att ge sig iväg dit där snabba och lite större pengar finns att hämta.

Tråkigare för varje säsong

Att det dessutom blir tråkigare för varje säsong att se samma tre-fyra lag göra upp om vem som ska vinna CL är en sak som borde tala för kritiken mot Malmös eventuellt allt större dominans i allsvenskan. Vad vi vill är att både äta och ha kakan. En jämn intressant allsvenska och svenska lag som går långt i Europaspelen varje år.

Det kan gå. Även om MFF nog avgör tidigt i år.

Stefan Alfelt