Wennerholm: Plötsligt en av landets hetaste
KARLSTAD. Sitter fortfarande och skakar på huvudet åt svensk friidrotts senaste raket.
Andreas Kramer, 20.
För tio dagar sedan var han i det närmaste okänd.
Nu är han en av de hetaste friidrottssvenskarna inför VM i London
Nu pratar jag inte om medaljer i Kramers fall, eller ens en final.
Men det här är en tjugoåring som plötsligt är en av landets absolut hetaste talanger.
VM i London blir ett perfekt mästerskap att se och lära, även om jag har en känsla av att den här vilt satsande svensken kommer att ge allt i varje lopp även där.
Hur långt det räcker är en annan fråga.
Men mina tankar är redan i stora EM i Berlin nästa år.
Bara början för Daniel Ståhl
Andreas Kramers 1:45.13 ger honom en sjundeplats i Europa just nu och det är ”bara” 41 hundradelar upp till ettan Pierre-Ambroise Bosse från Frankrike.
Det känns som nästan ingenting för en kille som sänkt sitt personbästa med över två sekunder på bara tio dagar.
Annars blev tävlingarna här i Karlstad inget strålande genrep för de VM-klara svenskarna.
Med ett stort undantag:
Daniel Ståhl krossade det 44 år gamla banrekordet på Tingvalla och jag undrar hur många rekord han kommer att slå innan den här säsongen är över.
Han har redan slagit Ricky Bruchs ”omöjliga” svenska rekord med att kasta 71.29.
Ändå känns det som det bara är början på en karriär som kan bli en av de största i svensk friidrottshistoria.
Jätten från Järfälla var den stora stjärnan på Karlstads GP.
Det märktes på publiken och det märktes på resultatet.
Han gör ingen besviken.
Säker på medalj
Nu var det tjecken Ludvik Daneks gamla banrekord på 65.46 som rök, när Ståhl hivade iväg diskusen 67.26 som längst. Ett rekord som stått sig sedan 1973.
Nu åker Ståhl till VM i London som guldfavorit och han gillar läget.
Den ende svensk jag är säker på tar medalj.
Han gör världsresultat varje gång han tävlar, oavsett förhållanden, oavsett förväntningar från publik och andra.
Han är som en maskin som bara levererar.
Resten av VM-beskeden var sådär, även om Angelica Bengtsson var uppe och nosade på svenska rekordhöjden 4.72.
Hon var VM-fyra senast i Peking 2015, då hon tog 4.70.
Finns några långskott
Den utlovade höjdduellen mellan Erika Kinsey och Sofie Skoog kom av sig helt, då Sofie stannade på 1.85, medan Kinsey seglade över 1.89 och vann tävlingen.
Khaddi Sagnia vann damernas längd på 6.50, som var okay men inte mer.
Och Michel Tornéus stannade på 7.67 när han vann herrtävlingen, centimetern längre än hans resultat från Diamond Leauge-tävlingen i Raba
Inget lysande formbesked, tyvärr.
Nej, jag har svårt att räkna in några andra svenska medaljer än den som Daniel Ståhl kommer att kasta hem i diskus. Visst finns de som har en realistisk chans, där Armand Duplantis är det största hoppet. Men jag är orolig för att ”Mondos” säsong varit alldeles för lång då han tävlade hela våren för sitt high school-lag. Det brukar inte vara någon bra uppladdning inför ett mästerskap.
Det finns några långskott till medaljchanser i övrigt också, speciellt i damernas höjdhopp där ryskan Marija Lasitskene tävlar i en egen division, men där det är helt öppet bakom henna.
Och vem vet.
Efter den här svenska rekordsommaren känns det som ingenting är omöjligt.