”Vi bodde i bilen, jag och pappa”
Mikael Ymer i stor intervju om framtiden och de tuffa ungdomsåren
Uppdaterad 2018-07-19 | Publicerad 2017-03-19
Om det funnits en världsranking för 18-åringar hade han varit nummer 10.
Mikael Ymer blickar högre än så.
Möt Sveriges största tennistalang i en stor intervju om skadehelvetet, uppbrottet från Good to great, framtidsdrömmarna och de tuffa åren som pojkspelare.
– Inget kommer lätt och det är en väldigt bra grej att ha med sig.
Spelarna som dominerar världstennisen är i 30-årsåldern, men det finns tonårsstjärnor som tillåts glänsa. Alexander Zverev, 19, har redan vunnit två ATP-titlar och slagit sig in på topp 20. Jämngamle amerikanen Frances Tiafoe, som nyligen pressade Juan Martin del Potro i Acapulco, har klättrat till plats 86, norrmannen Casper Ruud, 18, tog sig till sin första ATP-semifinal i Rio de Janeiro och Denis Sjapovalov skapade rubriker när han i fjol slog Nick Kyrgios i Toronto.
– Jag vill att de andra juniorerna ska göra bra ifrån sig. Det ger bra motivation och stärker mig också. Jag har ju spelat jämnt mot dem och... Ja, kan de göra det kan jag också göra det, säger Mikael Ymer.
Bradenton nya basen
Han befinner sig på IMG:s akademi i Bradenton, Florida och berättar att han har varit där, på anläggningen där Andre Agassi och Maria Sjarapova formades till världsettor, i en dryg vecka nu. Sedan uppbrottet från Good to great, tennisakademin som drivs av Magnus Norman, Mikael Tillström och Nicklas Kulti, har han dessutom varit i England och tränat Andy Murray.
Familjen på plats
I Bradenton finns 50 tennisbanor och faciliteter som många talanger knappt vågar drömma om. Där finns också tryggheten. Mikael och storebror Elias, 20, bildar numera ett team med pappa Wondwosen, som ska fungera som coach, och fystränaren Evan Jenkins.
– Pappa är satt att jobba med Elias, men om allt går bra för mig kommer vi att kunna ha samma schema och jobba tillsammans, säger Mikael.
Så det är på väg att bli ett familjeföretag?
– Precis. Det går åt det hållet, som det var från början. Pappa och Elias hjälper mig. Det är en trygghet, säger Mikael Ymer.
Det visar sig att det där familjeföretaget redan finns. 2015 bildades EMR Management AB, där initialerna står för Elias, Mikael och Rafael, deras elvaårige lillebror. Deras mor, Kelemework Elias, är verkställande direktör och enligt Bolagsverket ska företaget ” bedriva tävlingsverksamhet i tennis samt med denna verksamhet samhöriga aktiviteter”.
Bröderna till Miami
Närmast väntar Masters-turneringen i Miami dit Mikael har fått en wild card till huvudturneringen och Elias en friplats i kvalet. IMG, International Management Group, äger tävlingen och vill ge sina klienter chansen. Det är en av idrottens logiska win-win-situationer.
– Det ska bli mycket kul. Jag kunde ju inte spela några av de tävlingar jag har fått wild card till tidigare, säger Mikael Ymer, som har tvingats till två långa skadeuppehåll.
Hur mår kroppen nu?
– Bra. Jag har tagit det rätt lugnt på sistone och försöker jobba annorlunda. Det stora målet är att kroppen håller så att jag får tävla en längre period utan uppehåll.
I herr- och damklasserna i årets Miami Open fördelas totalt 124 miljoner kronor i prispengar. Om Mikael, som är sämst rankad i startfältet, förlorar i första omgången kan han ändå trösta sig med en prischeck på 120 000 kronor.
”Väldigt bra grej att ha med sig”
Det var länge fantasisummor för Skara-bröderna, som tvingades vända på varenda krona under pojkåren. Trasiga skor och plastkassar i brist på rackettrunkar var en verklighet för bröderna som skulle bli svensk tennis framtid.
– Vi hade det lite tuffare när vi var yngre och det satte en viss grundmentalitet i våra huvuden. Inget kommer lätt och det är en väldigt bra grej att ha med sig. Kollar man på de absolut bästa är det många som inte hade det jättelätt när de var yngre.
Minns du något speciellt ögonblick när du tyckte att livet var orättvist?
– Jag såg det aldrig på det sättet eftersom vi hade så kul tillsammans, men då och då kunde det vara segt. Jag spelade ute-SM i Karlskrona när jag var tolv år och då bodde vi i bilen, jag och pappa. När vi skulle äta hade vi med oss en sådan där liten fyrkantig grej... När jag kom längre in i turneringen sa jag att om jag vinner är det sista gången vi bor så här. Pappa svarade halvt, men jag vann och när vi kom till nästa tävling checkade vi in på Elite Hotel. Vi trodde att det var ett skämt men grundaren Bicky (Chakraborty) sponsrade oss med ett flertal nätter. Jag kommer aldrig glömma glädjen. Där kände jag att det här, fasen... I Karlskrona åt vi korv med bröd under hela tävlingen. I dag äter jag inget onyttigt. Det är coolt att se hur det förändras, men jag kommer alltid att se positivt på vårt tidigare liv. Det formade oss väldigt mycket.
Mikael Ymer har alltid varit en supertalang, vann sin första Future-turnering 2015 och stökade samma år av ATP- och Davis Cup-debuterna. I dag är han 497:a på rankingen, men resan mot stjärnorna har bromsats upp av skador.
Förra året gjorde han, på grund av en höftskada, säsongsdebut först i augusti och efter Stockholm Open, där han besegrade den förre världssjuan Fernando Verdasco och vann dubbelklassen i par med Elias, tvingades han till ett nytt speluppehåll.
– Jag måste göra klokare val när det gäller tävlingsschemat. Både jag och Elias vill köra på, men ibland måste man bromsa. Det är väl sådant man lär sig av det jag har gått igenom. Skador är det värsta som finns. Det var extremt jobbigt att vara borta från tennisen. Första månaderna var jag helt knäckt, men när jag ser tillbaka fick jag ut något positivt av det.
Vad?
– Jag ser annorlunda på karriären och tar inte tennisen för given. Nu förstår jag vad det betyder för mig, att kunna göra det jag älskar varje dag. Det är det livet går ut på, att vakna, göra det man vill, få betalt och vara med familjen.
Hur ofta tänkte du tillbaka på segern mot Verdasco när du var skadad?
– Jag spelade väldigt bra tennis. Många som såg Stockholm Open tyckte att jag gjorde magi. Jag kom dit med bra ”confidence” efter att ha gjort hyfsat bra veckor mot bra spelare i Italien och Afrika (Marocko). Vinsten mot Verdasco, ja, hela comebacken, var väldigt bra och gjorde att jag kunde hålla mig lugnare under vintern. Håller jag mig skadefri ser det ljust ut.
Vad har du för mål och drömmar med tennisen?
– Efter de här två bakslagen sätter jag inte upp några mål utan tänker mer på vad jag kan göra varje dag. Jag ska försöka ta hand om kroppen och vill inte sätta press på mig själv. Då skulle jag bli så besviken om något går fel. Visst, drömma är alltid bra, så länge man gör jobbet. Drömmen är att få vara bland de bästa i världen, att fajtas på den största scenen, säger Mikael Ymer.
Den senaste comebacken skedde i det tysta, i en Future-turnering i franska Lille. Mikael skulle egentligen ha spelat en Challenger-tävling i Polen, men när han kom till Arlanda möttes han av beskedet att hans biljett inte var giltig och att kommande flygningar var fullbokade.
Vann i comebacken
Vad göra? Mikael, i sällskap av lillebror Rafael, flög till Bryssel och tog tåget därifrån till Lille. Han anmälde sig till turneringen på vinst och förlust, fick efter ett sent återbud ett wild card till kvalet och vann hela turneringen.
– Det var guds verk, den där veckan. Jag hade inte förberett mig och var väldigt illa ute i första omgången. Sedan spelade jag bättre och bättre för varje dag och stod där som vinnare. Vi var alla chockade, säger Mikael Ymer och skrattar.
Vilka av de etablerade spelarna har du bäst kontakt med?
– Jag var ju och tränade med Andy i England. Han har alltid varit lite av en idol. Jag kollar, lär mig mycket av hans spel och har etablerat en kontakt med hela teamet. Även (Novak) Djokovic är trevlig att träffa. Vi spelade i två dagar i Wimbledon före finalen (2015) och jag har tränat med Stan (Wawrinka). Speciellt med Stan och Andy, som har har åkt och tränat med privat, har jag fått en personlig kontakt.
Varför lämnade du Good to great?
– Vi kom inte överens om vissa delar i avtalet, så som det kan bli vid förhandlingar. Jag har varit där sedan jag var 13 år och kommer alltid att vara tacksam.
Mikael förvandlar plötsligt intervjun till ett slags tacktal, nämner sponsorn till det team han ingick i. Han pratar om fystränaren Viktor Tuurala och kiropraktorn Tim Lindberg, men framförallt hyllar han Johan Hedsberg, som var hans tränare 2013–2016.
– Jag har aldrig kommit så bra överens med en coach. Han brydde sig verkligen. Jag kunde alltid ringa till Johan, även när det inte handlade om tennis. Vi pratar i princip varenda dag. Jag ser honom inte som en coach. För mig är han familj, säger Mikael Ymer.