Alfelt: En förlust för mästarna Malmö FF
MALMÖ. Först satte Göteborg press på alla toppkonkurrenterna med sitt sena seger mål mot Hammarby.
Sen bjöd Malmö och Djurgården Blåvitt på lite extra marginal med sin oavgjorda match på Swedbank stadion.
En oavgjord match som framförallt är en förlust för mästarna MFF.
Trots tabellplaceringen har mästarna Malmös spel inte fungerat friktionsfritt i år. Det är trevande. Spelare söker efter passningsvägar i lägen där det förra året var naturligt att slå en boll direkt till medspelare man visste var de skulle komma. Tempot i både fötter och passningar är lågt.
För att få in Magnus Wolff Eikrem i en uppbyggnadsroll längre nerifrån i mittfältet hamnade Oscar Lewciki på en för honom helt obekväm högerkant. På vänstersidan överarbetade Tobias Sana varje bollinnehav utan att hitta precisionen i de avgörande passningarna.
Välförtjänt ledningsmål
MFF i år har inte det snabba kantspel som varit ett segervapen under guldsäsongerna när Jiloan Hamad, Guillermo Molins och Emil Forsberg tvingat motståndarna att inte våga lyfta upp sina lag högre än att man snabbt kunde ta sig tillbaka för att försöka stoppa attackerna.
Nu blir Malmö ofta omständligt och centrerat till mitten vilket ger ett grötigt spel och krymper ytorna som framförallt Markus Rosenberg vill kunna löpa in i.
Djurgården spelar konsekvent med raka linjer. Spikrakt 4–4–2-försvar som i första halvlek inte gav särskilt många möjligheter för Malmö att spela sig igenom med kontroll.
Djurgårdens ledningsmål var välförtjänt men det kom på en märklig bjudning av Malmös mittback Filip Helander som av någon anledning fick för sig att han skulle kasta sig och nicka bort Jesper Arvidssons inlägg i gräshöjd. Helander hann inte ner, bollen gled under honom och allsvenske skytteligaledaren Nyasha Mushekwi kunde enkelt slå in sitt tionde mål.
Kunde valt det röda
Djurgården bjöd sen tillbaka när Magnus Wolff Eikrem allt för enkelt fick flytta Tim Björkström i sidled och skaffa sig läge att placera in kvitteringen. Enda gången som Djurgårdens försvar gick bort sig ordentligt i matchen.
Guillermo Molins efterlängtade comeback blev en halvlek lång när han ersatte Agon Mehmeti efter paus. Helt naturligt har han en lång väg kvar till absolut matchform och hans comeback kunde blivit kort när han stämplade den liggande djurgårsmittbacken Omar Colley. Domare Andreas Ekberg valde gult kort men kunde mycket väl ha dragit upp det röda.
Colley var planens bäste spelare. En gigant i Djurgårdens försvar, ständigt rätt placerad. Bollsäker och suverän i huvudspelet.
Även om IFK Göteborg seglat iväg en bit med sin flytseger borta mot Hammarby kommer säkert både Malmö och Djurgården vara med bland lagen som jagar i höst. Djurgården får hoppas på att man kan behålla Mushekwi som gör skillnaden mellan att det är ett bra lag och ett lag som kan vinna över vilken motståndare som helst.