Anrell: Man kan skratta lite åt hur allvarligt Norge tar det här med skidåkning
OSLO. Jag kommer just från den stora invigningen av VM och har fått uppleva det lätt bisarra i att se en hel stor blåsorkester bluffa att de spelade när de gick förbi mig på Karl Johan.
Playback. Låtsas.
Nu får vi se om hela VM är en uppblåst norsk bubbla.
Det är invigning av spelen och det känns som att det är 50 000 berusade norrmän här. Segerrusiga.
Och det har inte ens startat.
Regissören heter Nora Ibsen. Vackert namn. Ett dockhem. Barnbarnsbarn, eller nåt sånt. Men Henrik Ibsen fejkade väl aldrig?
Två bilder från i går av Andreas Bardell – två norska synvillor:
Dels kommer fem norska åkare först in på upploppet. De leder. Alla stirrar.
Alla njuter. Men i dag är det allvar. Då finns det motståndare med också.
Såna som Emil Jönsson.
Dels Petter Northug som hårdtränar start med sin märkliga sittande teknik.
Snön sprutade om skidorna. Northug vet vad den här dagen gäller. För Björgen blev sprintstarten i OS avgörande. Petter behöver en sån start.
Man kan skratta åt Norge
Man kan skratta lite åt hur allvarligt Norge tar det här med skidåkning.
Blodigt allvarligt.
Men vi måste nog betänka att vi har att göra med en skidnation som tagit 98 (!) VM-guld, 83 silver och 83 brons.
Vi har att göra med en nation som var jävligt sura på lilla späda Sverige som skickade åkare till VM i Cortina 1941 mitt under brinnande världskrig och sen vägrade vara med att bestämma att det mästerskapet inte skulle räknas trots att våra norska bröder krävde det.
Surt, surt.
Vi har att göra med ett land som inte gillade att patrullerande skidsoldaten Mora-Nisse ville skicka tillbaka norska kungen Haakon och statsminister Nygaardsvold när han ville komma in i Sverige och regera Norge härifrån.
Pinsamt, pinsamt.
Man förstår att norrmännen blev lite lacka på oss supersvenskar. Det står om allt det där i Sverker Sörlins briljanta bok ”Kroppens geni”. Läs den.
Själv hamnade jag lite i hetluften efter gårdagens krönika.
Jag antydde att Petter Northug kanske inte tar så många guld som norrmännen vill och att det verkar vara anmärkningsvärt många knarkare runt Centralstationen i detta land som ”flödar av olja, honung och heroin”, skaldade jag.
Jag toppade hela VG:s sajt
Norges största tidning VG hade det där som topp över hela sin sajt i flera timmar i går. Mitt under brinnande krig i Libyen och jordbävningskatastrof i Nya Zeeland.
Petter Northugs ”presstalesman” (!) söktes timma efter timma för en kommentar.
Så ni förstår att norrmännen tar det här med VM, i första hand, och svenskar, i andra hand, på största allvar.
Samtliga radio och tv-program värda namnet ringde och ville ha min medverkan. Det betyder att jag sitter i NRK:s studio på Karl Johan i kväll och svarar för mig.
Vi får väl se hur muntert det blir – för mig – om Petter Northug just tagit sitt första guld.
Och för norrmännen om Emil Jönsson slagit alla norrmän och fått de övertända hemmaåkarna att se ut som de heroinstumma vraken vid Centralstationen.
Jag lyssnade på Jönsson i går när sprinttruppen träffade media. Mest norsk media. Jag tror det var någonstans runt 100 norska journalister där och alla ville veta om han verkligen tänkte slå Northug och de andra hemmaåkarna och förstöra festen.
– Nu vill jag få igång spektaklet, sa han.
Försökte hetsa Jönsson
På presskonferensen försökte norska journalister hetsa Jönsson att säga något rubrikmässigt om Northug och han svarade bara undvikande. De försökte hetsa Marcus Hellner istället.
– Hur är ditt förhållande till Northug?
Han gick inte på det. Bjöd inte på någonting. Ingen minsta lilla ”attack”.
– Bra, sa han bara. Sen gick han.
Likadant med Charlotte Kalla. Proffsig. Artig.
– Herregud, så beskedlig du är, sa norska TV2 uppgivet.
För övrigt är väl inte norrmännen några som låter sig nedslås av vad sura svenskar tycker. Det sista jag hörde innan jag stängde av norsk tv i går kväll var hur en expert sa:
– Marit Björgen tar sex guld.
Så pass, tänkte jag. Så pass. Jag tror bara hon tar fyra.