Jag tänker inte skylla på säkerheten

ROM. TV-bilderna var ruskiga.

Ett spjut på nästan ett kilo som träffar en människa och skär genom märg och ben inför 39 000 åskådare.

Jag trodde aldrig det kunde hända.

Det är ju en sådan där tanke alla haft som följer friidrotten nära, eller som själva är nere och tävlar samtidigt som spjut pågår.

Tänk om.

Tänk om ett spjut sticker iväg långt utanför kastsektorn och träffar någon?

Det hände i Roms Golden League i går inför miljontals människor framför tv-apparaterna och många av de som satt på stadion.

En varm, skön medelhavskväll då alla sett fram emot stor idrottsunderhållning men istället fick se en tragedi.

Jag har aldrig uppmärksammat franske längdhopparen Salim Sdiri, men han var i OS-final i Aten 2004 och har hoppat fina 8,27 inomhus.

Men i dag vet hela världen vem han är.

Går inte att undvika

Jag tänker inte förbanna mig över italienska arrangörer, eller skylla på några brister i säkerheten för jag tror inte att den här typen av olyckor går att undvika.

Jag tror inte ens att en funktionär med uppgift att varna för snedkast hade hjälpt.

Okay, han hade kunnat skrika se upp och varnat längdhopparna, men det handlar om några tiondels sekunder för dem att vända sig om och upptäcka den annalkande faran.

Och det är inte så lätt att upptäcka ett spjut som är på väg genom luften på några tiondels sekunder och inte är större än en prick.

Det hade förmodligen kunnat göra tragedin ännu större.

Nu klarade sig Sdiri med ganska lindriga skador och han lyfte handen till en hälsning då han bars in i ambulansen.

Jag har sett två liknade incidenter tidigare.

Vid en Finnkamp på 80-talet for ett spjut rakt in bland de kvinnliga längdhopparna, men det var på de gamla spjutens tid och det spjutet studsade i marken innan de skrämde livet ur bland andra gamla längdhopperskan Lena Wallin.

Flest olyckor på träning

På Bislett i Oslo 1994 såg jag ett spjut träffa en spjutdomare i armen. Från sidan såg det ut som spjutet gick rakt genom bröstet, men det var som tur var lindrigare än så. Men den spjutdomaren stod mitt i kastsektorn och norrman som han var, var han mer intresserad av att se norske 800-metersstjärnan Vebjörn Rodahl än att hålla koll på spjutet. Det hade kunnat kosta honom livet.

Annars inträffar de flesta olyckor inom friidrotten på träning snarare än tävling.

Häromåret dog en amerikansk funktionär då ha korsade kastsektor i kula under pågående träning. Han fick en kula på flera kilo i huvudet och dog på fläcken.

Det var tävlingar i Rom i går kväll också, även om de kom lite i skymundan.

Men Johan Wissman gjorde ett nytt bragdlopp på 400 meter, där han tangerade sitt svenska rekord på 45,12.

Och den här gången gjorde han inget ensamlopp som i Malmö senast.

En svensk guldklimp

Han var trea i stenhårt internationellt motstånd och tyckte själv att den tredjeplatsen vägde tyngre än EM-silvret på 200 meter i Göteborg förra sommaren,

Det hade han rätt i.

Wissman är en svensk guldklimp och bragden blir ännu större av att han fortfarande är nybörjare på 400 meter.

Sanna Kallur hittade inte samma rytm i löpningen den här gången och var slagen av amerikanskan Michelle Perry (12,44 och världsårsbästa) redan efter första häcken.

Sannas rekordlopp i Rom förra året var en njutning att se och tekniskt fulländat.

Den här gången var hon inte i närheten och just därför var tiden 12,72 bättre än den ser ut på papperet.