Holm: Att vråla är silver men att tiga är guld

LONDON. Högljudda Michelle Larcher De Brito tog sitt livs skönaste seger i går.

Mot Klara Zakopalova?

Nej, mot det brittiska pressdrevet.

Vråla är silver men tiga är guld ...

Wimbledonmästaren Michael Stich, 40, har tröttnat på alla stönande tennistjejer och kallade oväsendet för ”motbjudande, fult och osexigt” i BBC Radio, där han jobbar som expertkommentator.

Hur följer man bäst upp ett sådant kontroversiellt uttalande?

Jobbar man på en tidning i Storbritannien söker man sig till Wimbledon och tar plats vid bana 17 för att se och framförallt höra Michelle Larcher De Brito, som är känd som tourens största vrål-apa.

Oväsendet hon ger ifrån sig på tennisbanan har uppmätts till 109 decibel, vilket går att jämföra med ljudet från en formel 1-bil.

Hur det lät i går?

Tjuriga likt femåringar

Varken motbjudande, fult eller osexigt.

Den unga portugisiskan såg förmodligen att reportrar bar på decibelmät-are i stället för anteckningsblock och bestämde sig för att dämpa tonläget.

När hon väl gav ifrån sig några ljud var det inget som liknade de öronbedövande häxpipor som har fått motståndare att protestera.

Larcher De Brito slog Klara Zakopalova med 6–2, 7–5, den brittiska presskåren med 6–0, 6–0.

Utklassningen märktes på den följande presskonferensen, där drevet krävde revansch. De var besvikna och tjuriga, likt femåringar som fått oönskade julklappar.

Sänkte du avsiktligt ljudnivån på grund av klagomålen i Paris? undrade en av murvlarna.

– Well, i dag försökte jag hålla mig tyst för er skull, guys, svarade Michelle Larcher De Brito och la upp ett förnedrande leende.

Vråla är silver men tiga är guld ...