Patetiskt, Newcastle
Wennman: Ni förtjänar att möta lag som Scunthorpe
LONDON. En majkväll i fjol hade Newcastles ägare Mike Ashley världens flyt: han vann tolv miljoner kronor när en roulettekula landade på rätt nummer.
En majkväll 2009 sitter han med två kulor i ett skruvstäd, klämda mellan fansens hat och en ekonomisk jättekris.
På ett år har Ashley blivit Äshley, en klubbs stolthet har gamblats bort med idiotiska insatser, och vuxna män gråter på Tyneside.
Detta är, som Rafa Benitez skulle sagt, fakta.
Jag tycker vi ska hålla oss till det.
Newcastle har åkt ur Premier League för första gången på 16 år och jag tänker INTE sälla mig till den där skaran som tycker synd om Alan Shearer, som tycker synd om de passionerade fansen i svartvita tröjor, som tycker synd om de i norr som bara har sin fotboll att älska, som alltid lägger så många känslomässiga aspekter på just Newcastle Uniteds elände. Det snacket står mig upp i halsen.
Jag har aldrig begripit varför fotbollen är viktigare för en Geordie än för en gatsopande West Ham-supporter i östra London.
Det där med ”stor klubb”, ”stor arena” och ”stora resurser” orkar jag inte höra längre. En klubb är inte större än de spelare den kan ställa på planen, den ledning den har och den metod man eventuellt funderat ut för att vinna matcher.
Newcastle har spelat usel fotboll hela säsongen.
Newcastle har varit patetiskt att se.
Newcastle förtjänar sin framtid med matcher mot Scunthorpe och andra storheter nästa säsong.
Efter det sentimentala bjäfset med tillsättandet av legendaren Alan Shearer som manager – han fick åtta matcher på sig och vann EN – står det givetvis klart att ägaren Mike Ashley hans närmaste rådgivare gjort alla fel man kan göra under kortast möjliga tid. Från start till mål. Från sparkningen av Sam Allardyce till affären Kevin Keegan (på tal om sentimentalt bjäfs), till utnämningen av Joe Kinnear, till den märkliga historien med Dennis Wise i en dyr och obegriplig roll nere i London, till dåraktiga köp av överskattade spelare med för höga löner.
Shearer försökte det omöjliga
Hade jag skrivit likadant om Newcastle lyckats toffla in ett mål mot Aston Villa (0–1) och klarat sig kvar i går? Självklart. Alla Magpies fans som begriper fotboll har själva sett hur det pekat rakt ner i avgrunden, de har inte kunnat ljuga ens för sig själva, och mot bakgrund av det var det kanske en välbehövlig luftrensare att åka ur.
I stället för ännu en hipp-som-happ-säsong i Premier League med gamla problem sittande kvar i väggarna kan det kanske bli en slags nystart på St James Park, även om det kommer att svida i hjärtan och plånböcker.
Som en bittert besviken Alan Shearer (som troligen blir kvar) sa i går:
– Allt måste göras om från början. Från topp till botten. Vi har gjort precis allting fel i den här klubben.
Jag gav Shearer en viss chans att rädda Newcastle under de åtta matcher han fick på sig. Men den positiva effekten uteblev. Jag borde förstått det. Man kan inte krama vatten ur en sten.
Shearer försökte göra det omöjliga, nämligen att vinna matcher med hjälp av spelarnas passion och individuella skicklighet. Lovvärt. Men inte att rekommendera när spelarna saknar kombinationen av just passion och individuell skicklighet (jag undantar Steven Taylor, Steve Harper och kanske ett par till). Shearer kunde lika gärna ha köpt en lott, blunda, skrapa och hoppas på det bästa.
Han kom till ett lag som saknade metod och taktisk idé, och tyckte kanske det var för sent att införa den lilla detaljen i säsongens elfte timme. Vilken juniortränare som helst begriper att man måste anpassa taktiken efter materialet. Jag menar...Gefle IF skulle inte ta några poäng i allsvenskan om de försökte spela som Barcelona, eller hur?
Märkliga glädjescener
Newcastle har inte haft en organiserad sekund denna säsong, och definitivt inte i går. Yra höns utan mål och mening. Inte ett skott på mål efter paus. Ingen plan att följa, ingen tanke. Shearer ärvde alltså ett problem han inte var kapabel att lösa, så jag vet inte hur mycket man kan klaga på honom.
Det som händer nu är att Newcastle sitter med några fett överbetalda spelare som man helst vill bli av med, men som lär följa med ner The Championship eftersom de inte får lika höga löner nån annanstans.
I vissa andra enstaka kontrakt finns en klausul som ger Newcastle rätt att dra av 50 procent på lönen vid nedflyttning, och dessa spelare ringde säkert sina agenter och ville byta klubb redan i går kväll.
Intressanta siffror: 27 procent av de klubbar som åkt ur Premier League har återvänt redan efter en säsong. 40 procent av de som åkt ur har aldrig kommit tillbaka, däribland Leeds.
Newcastle, Hull, Sunderland och Middlesbrough förlorade alltså allihop, precis som jag trodde i går, och det var sannerligen märkligt att se glädjescenerna efter slutsignalen i Hull. Starkt att klara sig kvar som nykomling, men...stryk hemma (0–1) mot Manchester Uniteds reservfyllda reservlag...det ger rätt klara besked om var resurserna finns i den här ligan. Eller kulorna, som vi säger.