Nilsson vann sprinten – men vägrade vråla
Publicerad 2017-11-19
GÄLLIVARE/STOCKHOLM. Stina Nilsson vann sin första sprint för året.
Men trots en rejäl vinstvana finns det en sak hon inte gillar: segervråla framför fotograferna.
– Man ska inte krysta för någon annans skull, säger hon.
Stina Nilsson hade inte mycket att sätta emot Charlotte Kalla på tio kilometer klassiskt på lördagen och var besviken efter att ha kört in 1.20 minuter efter rivalen.
– Det var lite ”flaxigt” tekniskt, men det är ganska väntat när det är premiär. Jag är nöjd med min stakning och upplägget på loppet, men stressade i diagonalen och åkte inte lika fint som jag kan, sa Stina Nilsson till Sportbladet.
På söndagen kom revanschen.
Gick ut hårt
Nilsson visade klass i sprinten, vann samtliga heat fram till finalen och var också snabbast när allt skulle avgöras.
Precis som i övriga lopp tryckte hon gasen i botten från start och vann finalen på 3.53,75 – knappt två sekunder före tvåan Natalia Matveeva från Ryssland.
– Oj, vad hon imponerar. När hon står på benen är hon bäst och det visar hon i dag, säger Anders Blomquist i SVT.
Stina Nilsson:
”Det tar jag med mig”
– Det var bra, jag fick till min åkning bättre och bättre och i finalen var det riktigt bra. Det är skönt att kroppen svarar så bra, säger hon.
Väl i mål var det sedvanlig segerfotografering. Men när fotograferna bad om ett segerjubel framför kamerorna blev det nej.
– Nej det är så pinsamt, hördes Nilsson förklara.
”Glad på insidan”
I mixade zonen utvecklade hon.
– Jag tycker inte om det, det är inte min grej att vråla. Jag blir glad på insidan i stället.
– Men ska inte krysta för någon annans skull.
Men hon lär få frågan om att jubla fler gånger. I fjol vann hon alla sprintlopp hon stod upp i.
Är känslan att du vinner i Ruka om du sköter ditt?
– Nej, nej, nej! Jag är verkligen jätteödmjuk inför varje sprint. Det var inte alls givet att jag skulle vinna här i dag. Det är aldrig givet i sprint, det syntes väl inte minst på VM, säger hon.