Mellanstick: Mörkpokerns renässans?

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-30

Dan Glimnes pokerteori

I SM i Tallinn i april var glädjande nog mörkpoker tillbaka på programmet, efter att ha lyst med sin frånvaro under de tre föregående åren.

Det är glädjande: man må kalla det för ”missionärsställningspoker” eller något annat vagt nedsättande, men faktum kvarstår att det är varianten med längre anor än någon annan: ända tillbaka till 1830-talet. Ingen kan kalla sig för en allroundspelare utan att behärska grunderna i mörkpoker där man startar med fem kort var, har en satsningsrunda, genomför ett köp och sedan har den avslutande satsningsrundan.

Dessvärre spelades mörkpoker-SM i Tallinn med de gamla och nästan oöverskådliga ”svenska” reglerna: tre mörkar, bara mörkarna får höja i första rundan medan övriga inledningsvis måste syna eller lägga sig, och möjlighet till nedpassning så att det blir en storpott etc etc etc.

Låter det krångligt? Det var det också, till den grad att spelarna på finalbordet då och då tvingades fråga om regeldetaljerna.

Det är att göra mörkpoker en otjänst. Man kan dra paralleller med vira, som under nästan hela 1800-talet i Sverige var de finare salongernas spel nummer ett på den sociala skalan – och sedan i praktiken dog ut, när budlistan svällde i omfång tills den kom att se ut som någon av SJ:s tågtidtabeller.

Pottlimit, ante och en mörk

Inte i någon pokervariant ska svårtydda regler hindra en kreativ spelföring, det är en sund kardinalprincip. Faktum är att mörkpoker fungerar briljant med pottlimit samt strukturen att alla först lägger en ante, varpå förhand (spelaren till vänster om given) lägger in en mörk. I kökspoker kan anten vara en 50-öring och mörken trekronor – eller vad som nu passar i just ditt privata gäng.

Därefter har UTG och alla de övriga i turordning de sedvanliga alternativen: lägga sig, syna eller höja. Samma princip kan tillämpas tvärsigenom en turnering, krångligare än så finns det ingen anledning att göra det.

Förhoppningsvis får vi se ett SM i mörkpoker även 2009, men med en strömlinjeformad och spelarvänlig struktur. Dessutom får inköpet då gärna sättas till i sammanhanget blygsamma 4?000 kronor eller så, för att locka även den unga hold’em-generationen att ta ett skott i denna pokervärldens absoluta klassiker som inrymmer så mycket mental manipulation!

Dan Glimne

Följ ämnen i artikeln