Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Nils

Vad är det som händer, Chelsea?

Wennman: Storlaget smälte ihop i en hög av dåligt självförtroende

LONDON. I norra delen av stan bjöd Arsenal på franska delikatesser, gåslever och grodlår a´la Nasri.

Västerut satt vi i Chelseas pressrum och åt kalops.

Kalops?

Kollaps, heter det väl?

Ashley Cole och Malouda var inte riktigt överens under gårdagens match.

Det gäller att hänga med i svängarna nu.

För bara några veckor sen såg Chelsea okrossbart ut, de släppte inte ens in några mål på Stamford Bridge, serieledningen var stabil och de såg ut att segla ifrån i tabellen.

I dag är de plötsligt förbisprungna av Arsenal, de nya serieledarna, och Manchester United (med en match till godo). Dessutom hugger Manchester City efter mästarnas hälsenor.

Bara en ligaseger på de sex senaste, tolv tappade poäng av 18...vad är det som händer här?

Kris?

Tja, Carlo Ancelotti förnekade inte att han upplever sin svåraste tid i England efter 1–1-besvikelsen mot Everton:

– Vi spelar inte VÅR fotboll längre...det här är inte bra...vi har stora problem för tillfället...spelarna ser rädda ut...vi har börjat slå långbollar...vi har det besvärligt...det är är svårt nu...jag är orolig.

Brolin lovordade Ancelotti

Märkligt hur allting kan gå över styr – kollapsa – så snabbt. Inte kan det väl vara så enkelt att sparkningen av assisterande coachen Ray Wilkins sått frön av tvivel och minskat Chelseaspelarnas arbetsmoral?

Jag råkade träffa på Tomas Brolin i pausen på The Bridge (han är i London för att spela poker). Chelsea ledde med 1–0 efter den där tvivelaktiga straffen som Nicolas Anelka fick i krocken med Tim Howard, och allt var någorlunda frid och fröjd. Chelsea spelade hyfsat och såg ut att ha hittat tillbaka igen.

– Jag sa ju redan förra hösten att Ancelotti (som hade Brolin i Parma) skulle lyckas med Chelsea, han är duktig på att skapa sammanhållning och få spelarna att dra åt samma håll, sa Brollan.

Moyes fick fart på sitt lag

Men medan jag smälte kalopsen i halvtid fick Evertons David Moyes fart på sitt lag – i samma veva som Chelsea smälte ihop i en hög av dåligt självförtroende.

Mannen som inte kunnat träffa ett elefantarsle med ett spjut från två meter håll – Jermaine Beckford – nickade in en sen kvittering i en andra halvlek som var Evertons, totalt och fullständigt.

All världens credit till Everton. Vänsterbacken Leighton Baines utklassade till exempel Ashley Cole och var planens bäste spelare – men det fotbolls-England frågar sig i dag är förstås vad som hänt med Chelseas spel, deras självklara auktoritet, deras maskinmässiga proffsig-het.

Teorierna är många. Daily Mails superkrönikör Martin Samuel, som haft långa, personliga intervjuer med folk i Chelsea (bland andra John Terry) på sistone, skrev häromdan att ”Chelsea är ett dårhus”. Han skyllde mycket på ägaren Roman Abramovitj.

Behöver Lampard

Så dramatiskt är det kanske inte. Jag föreslår till exempel att Frank Lampards långa frånvaro till slut har bevisat hur mycket han betyder för de blå. För att inte tala om Didier Drogbas malaria och sviktande form. Och efter raketstarten och de efterföljande skadorna var det kanske bara naturligt att det kom en reaktion?

Hur som helst: det börjar ställas på sin spets nu. Chelsea har Tottenham, Manchester United och Arsenal i december. Med Lampard tillbaka måste det bli en uppryckning. Annars lär det bli full cirkus och totalt flipperspel i Abramovichs huvud.

Den enes död är den andres bröd, och trots att Arsene Wenger hoppat som en galen kråka efter sidlinjen på sistone står Arsenal där som serieledare efter 2–1 i går.

Fulham gjorde en stark match, men när den individuella briljansen blommar ut hos såna som Samir Nasri går det inte att ta poäng på Emirates. Den lille fransmannen har varit grymt bra hela hösten och liksom klivit in i Cesc Fabregas skor. I går tog han ett nytt kliv rätt upp bland stjärnorna i himlen. De båda målen var absoluta cirkusnummer. Messi, Ibrahimovic...vad ni vill.

När Manchester City spöade grannen Bolton (1–0) blev målskytten Carlos Tevez rasande när han blev utbytt efter 90 minuter (!). Tevez är lagkapten. Han är också fullständigt oumbärlig för City. Men om han fortsätter gnälla måste Roberto Mancini – i konsekvensens namn – sätta ner foten. Alla som klagat har ju hamnat i kylskåpet – Adebayor, Ireland, Bellamy, Santa Cruz, Adam Johnson, Lescott, Wright-Phillips, med flera, med flera – men det gäller kanske andra regler för en så lysande spelare som Tevez?

Nasri två mål, Tevez ett.

Halsvärmarna–Motståndarna 3–0.

Följ ämnen i artikeln