Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Brynolf

Sidney Crosby frälste Kanada: ”Det kändes inte ens verkligt...”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-01

Finalrysaren avgjordes först i förlängningen

VANCOUVER. Sidney Crosby kunde ha åkt hem från den här OS-turneringen som en i mängden i den kanadensiska laget.

Men ett skott ändrade allt.

Det sista i turneringen.

– Jag såg inte ens att pucken gick in. Jag hörde bara vrålet från publiken, säger Crosby om sitt 3–2 som avgjorde OS-finalen mot USA.

Sidney Crosby kom inte med i det All Star Team som röstats fram just innan sista perioden i finalen mot USA. Det var ingen tillfällighet.

Crosby har varit osynlig i slutspelet och vid full tid mot USA var han också utan poäng. Men ett skott ändrade allt.

Det som kom 7.40 in i förlängningen och gav kanadensarna OS-guldet på hemmaplan.

”Känns overkligt”

Och gjorde Crosby historisk redan som 22-åring. Ett mål Kanada kommer att komma ihåg för all evighet.

– Jag fattar det inte själv. Det känns nästan overkligt, säger Sidney Crosby själv .

– Jag kan inte ens berätta hur det gick till. Jag bara chansade och sköt och hade blicken åt ett annat håll när pucken gick in. Jag visste att det blivit mål när jag hörde vrålet från publiken. Det var som en dröm. Det kändes ­inte ens verkligt.

Sidney Crosby fick en stående ovation av publiken ­efteråt, liksom många andra av de kanadensiska spelarna. Men det var Crosbys namn som vrålades fram längst, högst och mest taktfast.

Och kedjekompisen ­Jarome Iginla, som spelade fram till segermålet, försvarar Crosbys måltorka i slutspelet.

”Går inte att beskriva”

– Ja, han blir hårdast tagen av alla våra spelare och är den motståndarna siktar in sig på. Men han har bara fortsatt att jobba hårt och när det hela skulle avgöras var han på rätt ställe. Det säger en del om vilken stor spelare han är, säger Iginla.

Kanada var annars nere i brygga när USA kvitterade till 2–2 med bara 24 sekunder kvar att spela av matchen. Zach Parise stötte in en ­retur framför Roberto Luongo.

– Visst var det en liten chock i det läget, men det ­vara bara att gå till omklädningsrummet och ladda för tredje perioden, säger ­Luongo.

– Och att sedan få vinna ­inför sin egen hemma­publik och på sin egen hemma­is – det går inte att beskriva i ord, säger målvakten som är klubbkompis med Henrik och Daniel Sedin i Canucks.

Följ ämnen i artikeln