Niva: Mästarkandidater eller fiaskofånar – nu har Svennis bara två veckor på sig att forma laget
ÉVIAN-LES-BAINS. Så här bra kan Elfenbenskusten vara. Och så här uselt kan de faktiskt också spela.
Världsmästarkandidater eller fiaskofånar?
Det är upp till Sven-Göran Eriksson att få dem att bestämma sig.
Det var en overklig inramning.
Här i franska Évian buteljerar man mineralvatten, lägger sig på en spabehandling eller spankulerar runt Genève-sjön.
Man spelar inte fotboll.
Den lokala arenan har en enda liten läktare, och kanske var vi 1 000 åskådare som sökt oss dit. Vid avspark vräkte regnet ner, och Eboué, Gervinho och de andra ivorianska avbytarna fick finna sig i att bli dyblöta där de satt på sin helt oskyddade bänk.
I avbytarbåset med tak satt ju Benny Lennartsson med sin knallorangea keps.
Det var en overklig inramning – men det var en riktig fotbollsmatch.
Inget experimenterande
Sven-Göran Erikssons första landskamp som ivoriansk förbundskapten hade väldigt lite gemensamt med den där parodin till debut som välkomnade Lars Lagerbäck som nigerian häromsistens.
Tempot var högt, tacklingarna hårda – ja, första halvtimmen var direkt ful.
Paraguay ställde upp med hypermotiverade reserver, som ville ta sista chansen att stånga till sig en plats i den definitiva truppen. Elfenbenskusten startade med så gott som ordinarie lag.
Tiden är knapp för Sven-Göran Eriksson. Här finns inte utrymme för något poänglöst mörkande eller något överdrivet experimenterande.
Såg inte alls tokigt ut
Det vi såg blir det vi får. I stort sett är det detta lag som kommer att ställa upp i denna formation och möta Portugal i Port Elizabeth om drygt två veckor.
Vad innebär då det?
Jo, en vanlig fyrbackslinje – med Didier Zokora som ovan mittback – och en ensam Didier Drogba på topp. Däremellan ett mittfält formerat i tre led; Yaya Touré som regelrätt balansspelare, Romaric och Tioté som traditionella innermittfältare och så Dindane och Kalou som offensiva yttrar.
Det såg inte alls så tokigt ut.
Ivorianerna höll sig kompakta, skapade just det där övertaget centralt som Eriksson formerat sitt lag för att uppnå.
Greppet blev fastare och fastare, öppningarna på kanterna fler och fler. När Didier Drogba slog in en frispark via muren tio minuter in på andra halvlek var det logiskt. När Sol Bamba sedan stötte in 2–0 med kvarten kvar borde siffrorna varit större.
Men vid det laget levde redan Elfenbenskusten på lånad tid.
De tröttnade alltmer, gjorde några byten – och de förlorade hela sin organisation och alla sina ansatser till kollektivt spel.
Elefanternas andra ansikte
Ett lag ersattes av elva spelare. Allt blev satan så mycket sämre.
På en slutkvart förstördes allt som byggts upp fram till dess. Ett Paraguay förstärkt av inhopparna Santa Cruz och Barrios vann boll när och var de ville, gjorde två mål och hade rent utav kunnat sätta ett tredje.
För Sven-Göran Eriksson måste det här ha varit en väldigt nyttig eftermiddag.
Han fick se hur bra ett koncentrerat Elfenbenskusten kan vara, hur de kan gå in och dominera totalt mot kvalificerat motstånd.
Men han fick dessutom också se elefanternas andra ansikte, det där som skiner igenom när spelarna tappar fokus på det de ska göra och istället börjar lira för sig själva.
Skulle förlora mot Nordkorea
Det ryms två ivorianska lag i ett. Skillnaden mellan dem är milsvid.
Det ena bör faktiskt vara bättre än Portugal, och kan slå precis vilket motstånd som helst.
Det andra har inget i en VM-turnering att göra, och skulle förmodligen förlora mot Nordkorea.
Sven-Göran Eriksson måste locka fram det första, kväva det andra.
Han har ganska prick två veckor på sig.
Elfenbenskusten kom för övrigt till spel i en dräkt som var till hälften chokladbrun, till hälften ljusblå, kryddad med gula och vita inslag.
Didier Drogba spädde på med ett par bollskor i lila och orange, samt en mörkblå kaptensbindel. Totalintrycket blev en av de mest vedervärdiga fotbollsdräkter jag någonsin skådat.