Flinck: Det här blir tidernas mäktigaste EM
Och Sverige har fått en VIP-inbjudan
Publicerad 2024-01-10
MANNHEIM. Der Handball kommt nach Hause.
Då inleds tidernas största och mäktigaste handbolls-EM med ett nytt världsrekord i kväll.
Men det lär sluta som vanligt numera – med The Big Four.
OS väger tyngst och VM är störst. Men EM är svårast att vinna i handboll.
I ingen annan turnering spelar man så många tuffa matcher för att gå hela vägen (även om de blivit något färre sedan utökningen från 16 till 24 lag 2020) som EM.
Därför är det ju inte klokt egentligen att det tagit 30 år och 15 turneringar innan Tyskland arrangerar sitt första EM på herrsidan – detta handbolls-mecka och nav i hela handbollsindustrin med världens bästa liga sedan decennier.
Då visar tyskarna direkt varför man är handbollens supermakt – och mästare på arenaidrott: ingen av EM-arenorna tar mindre än 12 000 åskådare (vilket gör att klassiska handbollsstäder som Kiel, Flensburg och Magdeburg inte ens får arrangera en enstaka gruppspelsmatch), man kommer förstås dra mer publik än något annat mästerskap tidigare (det pratas om att 75 procent av alla biljetterna är sålda) och man inleder med att slå nytt världsrekord i handbollspublik i kväll när Tyskland tar emot Schweiz i premiären på fotbollsarenan i Düsseldorf med drygt 50 000 åskådare på plats.
Handbolls-EM 2024: Spelschema och tv-tider • Då spelar Sverige
De fyra stora dominerar
Det kommer att bli det största och mäktigaste mästerskapet i handboll någonsin när handbollen ”kommer hem” (ja, jag vet också att danskarna uppfann handbollen och skrev den första regelboken).
Eller för att prata med Jim Gottfridsson: ”Det är folkfest, det är bratwurst, det är öl...”
Och han och de andra i det svenska landslaget är inte bara bjudna, de är en av VIP-gästerna som regerande mästare och med 14 av 18 i truppen som antingen spelar eller har spelat i Bundesliga och ytterligare en (Simon Möller) som är född i Tyskland.
För om det är eländiga tider i den riktiga världen, utanför den handbollsbubbla vi nu klivit in i, är det härliga tider för svenska handbollsälskare och inte minst för en annan som får åka runt och skriva om det.
Vi har just haft två VM på hemmaplan under ett och samma år och nu kommer det enda som kan matcha det – ett herrmästerskap i Tyskland.
Till det lägger vi att de svenska damerna och herrarna är med i världstoppen, inte minst herrarna.
Under Glenn Solberg har Sverige slagit sig in bland de fyra stora när man tagit Kroatiens plats, eller om det kanske var Norges som var med där uppe under ett par år, bredvid Danmark, Frankrike och Spanien.
Man brukar prata om, och ibland kritisera, toppen i damhandbollen för att varit alltför snäv alltför länge med Frankrike, Norge, Ryssland och, de senaste två-tre åren, Danmark i en klass för sig.
Men vi ser faktiskt samma utveckling på herrsidan. I de senaste fyra mästerskapen har Danmark, Sverige, Frankrike och Spanien belagt 15 av de 16 semifinalplasterna som stått på spel (undantaget var OS 2021 när Egypten gick dit i stället för Sverige).
Jag tror inte att kvartetten kommer att sprängas den här gången heller.
Danmark ska vinna varje mästerskap på papperet
Kan inte Tyskland göra det? Hemmaplan ja, men rätt skadeskjutna och för svaga på niometer och i försvaret.
Norge? Fortfarande för beroende av Sander Sagosen och målvakterna håller inte klassen en hel turnering.
Island? Anfall i på absolut hösta nivån men försvaret håller inte hela vägen till semi.
Kroatien? Slovenien? Serbien? Ungern? Nej. Det är ett faktum nu att den moderna handbollen bokstavligen sprungit ifrån Balkan och de gamla stormakterna från öst.
Danska TV2:s trailer inför EM där man på ett kaxigt och finurligt sätt slår fast att alla andra nationer slåss om silvret har väckt en hel del reaktioner.
Kul och, på papperet, logiskt, tycker jag. Med den spetsen, bredden, rutinen, coachen och taktiken ska Danmark vinna varje mästerskap numera. Eller som Sander Sagosen uttrycker det: ”Ett fiasko för Danmark om de inte tar guld”.
Närmast Danmark i truppbredd, om vi beaktar samtliga positioner, kommer Sverige i mina ögon.
Kollektivet Spanien med taktiksnillet Jordi Ribera på bänken kommer att vara i semifinal oavsett om vi vill det eller ej.
Rutinerade Frankrike också, trots att det är ett OS-år och man har den svagaste målvaktsbesättningen av topplagen.
På tal om Frankrike: Nikola Karabatic är inne på ”The Last Dance”. 39-åringen spelar sitt elfte EM, sitt 26:e mästerskap av 27 möjliga sedan 2003 och har siktet inställt på sin 18:e medalj.
GOAT avslutar karriären med OS i Paris i sommar.
EM:s överraskning? Kan bli Tjeckien, även om man inte kommer att vara nära en semifinal.
EM:s besvikelse? Portugal eller, är jag rädd, Island.