Harmoni är min taktik i årets VM

Nästa fredag börjar VM.

Jag är i Las Vegas för mitt nionde försök att plocka hem titeln alla vill ha.

Bakom åtta misslyckanden ligger förstås åtta bra bortförklaringar. Jag hade inte ens tänkt åka 1997. När jag trots allt gjorde det blev jag magsjuk och fick sitta på läktarplats istället. Men det var magiskt att se legenden Stu Ungar spela skjortan av motståndet.

Året därpå var jag laddad till tänderna men åkte på ett elakt utköp efter bara en dryg timme. Det var och är en av mina bittraste potter någonsin.

Som direkt följd var jag övertänd 1999. Jag spelade bra till en början, men sen föll mitt spel ihop och jag åkte ut efter sju timmar.

Jag fick en flygande start 2000. För första gången i VM fick jag bra kort. Jag fullkomligt mosade mitt bord. Efter sju timmar hade jag ökat min markerstack nio gånger. Jag ledde hela VM. Dag två dog korten och jag åkte.

Ett maratonlopp

VM är ett maraton. Du kommer att bli utköpt flera gånger. När det händer måste du kunna skaka av dig det. Du måste kunna gå igenom många timmars ökenvandring av dåliga kort. Mina tidigare erfarenheter hade lärt mig att det viktigaste i VM är att vara mentalt redo. Sedan 2001 har jag satsat allt på mental uppladdning, för jag vet att jag har ett spel som räcker ända fram.

2001 och 2002 var jag ibland de hundra bästa men saknade det rätta flytet. 2003 lämnade jag staden dagarna innan VM och laddade upp med kanotpaddling och fjällvandring. Jag var grymt fokuserad och spelade nästan felfri poker till jag försökte bluffa Phil Ivey och åkte ut på 34:e plats.

Jag spelade inte VM 2004. Då var jag upptagen med att vinna Riket.

Inför 2005 testade jag en ny taktik. Jag laddade upp med att bo på ett skithotell för att få en hungrig känsla. Det fungerade. Trots käftsmäll efter käftsmäll malde jag på. Jag har aldrig spelat bättre . Men till slut gick det inte längre och jag åkte ut på runt 1 500:e plats.

I år laddar jag upp tillsammans med flickvännen. Vi bor på ett lyxhotell en bit från VM-hetsen. Harmoni är nyckelordet som ska leda hela vägen upp i pokerhimmeln.

Ken Lennaárd