Bilderna som skrämde alla

Lasse Anrell: Hon skriker och är fruktansvärt blek

GÖTEBORG

Carro skriker och hon är fruktansvärt blek när hon läggs upp på båren.

Hela Idrottssverige håller andan.

Några minuter senare stapplar hon in på kryckor i pressrummet och hennes läkare säger att det absolut inte är några problem.

Ska man verkligen tro på det?

Hennes läkare har ljugit förr om Carros skador.

helskärm

Den här storyn börjar i Helsingfors i ett presskonferensrum där Eunice Barber just haft sitt utbrott mot det hon tyckte var Carolina Klüfts övertramp och fusk i VM:s längdhopp.

- Hon är så ung. Men vänta ni, snart kommer hennes skador precis som mina kommit. Än kan hon prata som hon gör, men hon är så ung...

En knapp månad senare står jag och lyssnar på vad Carolina själv säger efter längdhoppet och det fina hoppet som gav 6,92 och visade att hon är en världshoppare, även om det var för mycket vind för att räknas på allvar.

Gapar inte efter mycket

Några journalister tjatar om att hon ska göra tre grenar i EM nästa år eftersom programmet skulle tillåta det; längd, sjukamp och stafett. En trippel. Jag vill inte, säger Klüft. Hon säger det med sin bestämda röst.

- Man ska inte gapa över för mycket, då kan man ofta mista hela stycket, ler hon

Sen försvinner hon ut i katakomberna under Ullevi och kommer tillbaka en timme senare för 100 meter häck. Hon ser lugn och samlad ut på värmningen och vid presentationen. Allt ser bra ut.

Så startar loppet. Och efter halva loppet kommer fallet. Benet viker sig och hon faller handlöst.

Jag står några meter därifrån och hör hennes skrik. Det är ett fruktansvärt skrik. Jag ser gråten och jag märker hur blek hon blir.

Skyddar sin flickvän

Patrik Kristiansson är snabbt framme. Han står vid målet och rusar fram. Han gör omedelbart bedömningen att det är allvarligt. Han organiserar funktionärer som ställer sig i en ring runt Carro för att fotograferna inte ska komma för nära inpå hans flickvän i hennes jobbiga stund.

Carro får tryckförband på låret. Hon lyfts upp på en bår. Hon ser helt askgrå ut i ansiktet. Hon har filtar över sig. Patrik ser mycket bekymrad och ledsen ut.

Och alla 23000 inne i arenan håller andan. Var det här slutet på det svenska friidrottsundret vi såg? Först Strand, sen Olsson, sen Holms konstiga hoppning. Och så Klüft liggande på marken med ett söndertrasat ben?

Carolina bärs ut. Hon får en varm applåd när hon bärs ut och lyfter plötsligt på ansiktet.

Det ser ut som det är en verklig kraftansträngning. Som för att lugna sina fans. Hon vinkar.

En knapp timme senare:

Klüft kommer gående på kryckor med sin läkare till pressrummet.

Kamerorna smattrar. Ingen Patrik finns där för henne.

- Å vad spännande det är, säger hon med drypande ironi.

Doktorn har ordet.

- En liten minimal bristning på baksidan av låret, säger han.

"Liten bristning". Och för säkerhets skull är den minimal.

Efter det olyckliga hoppet från hindret dagen före sjukampen i VM sa doktorn att hon var praktiskt taget oskadd. Senare fick vi höra från Klüft själv att hon inte ens kunde gå senare på kvällen.

Så vad "liten minimal" bristning betyder visste hon kanske inte förrän i går kväll. Eller i dag. Carro verkade ändå inte bry sig. Jag kan inte dansa på banketten, säger hon. Det är allt. Inga problem. Fast ni kommer väl att skriva att jag är jätteskadad.

Ja, man vet ju inte riktigt med den där doktorn, Carro.

Men man kanske ska tro Carro. Johan Wissman hade en likadan känning på baksidan av låret i SM. Han kunde hålla igen och springa halvsnabbt. Det höll.

Carro kände något i låret men hann inte ta det lugnt. Det är svårare när man har en häck fem meter framför sig, än när man springer utan hinder.

Jag tror att vi kanske ska tro Carro. Trots att jag vet att hon inte vill att den här typen av händelser ska få stjäla uppmärksamheten från tävlingarna och alla bra resultat, hennes och andras. Patriks sensationella stavhopp till exempel.

Eunice Barber kanske får rätt. Skador kommer. Det som håller när man är 20 håller inte alltid när man är 30. Eller ens när man är 22.

För Klüft blev det här en tankeställare. Hon springer ingen stafett i EM. Hon kanske inte ens hoppar längd.

- Det här var ett klart besked från... någon... att du ska inte hoppa längd, sa hon.

Kanske blir det så.. Fast man vet aldrig med Klüft. Hon kan mycket väl fortsätta precis som vanligt om två-tre veckor.

Och  jag vet inte om Gud bryr sig om längdhopp.

Söndagen 28 augusti 2005 var dagen när hela Idrottssverige - och en del av idrottsvärlden - höll andan. Det verkar som den kan andas ut nu. I alla fall lite.

Eunice Barber, däremot, kan det inte.

Lasse Anrell