Carmagueponny

Historia

Från Camargue vid floden Rhones delta i södra Frankrike kommer denna ponny. Rasen påminner mycket om de hästar som avbildats på grottmålningarna i Lascaux och man tror att den kan vara en avkomling till de hästar vars kvarlevor påträffats i Solutré. Ponnyerna beundrades redan av Julius Caesar. Under senare tid har araber och berber inkorsats och under 1800-talet tillfördes engelska fullblod, angloaraber och postier-breton, men detta utan att rastypen förändrades.

Camargueponnyerna lever fritt i området och aveln sker genom naturens eget urval vilket gör att endast de starkaste och friskaste ponnyerna för rasen vidare. Vid mitten av 1900-talet riskerade camargueponnyn att försvinna, men har sedan återhämtat sig och fick år 1967 en egen stambok.

Elwyn Hartley Edwards skriver i sin bok "Bonniers stora bok om HÄSTAR", utgiven år 1992, följande om camargueponnyerna:

"De kärva miljiöförhållandena förklarar rasens otroliga härdighet. Den lever uteslutande av vad den kan rota fram ur vassfälten. Området är ytterst ogästvänligt - varmt på sommaren och täckt av kallt saltvatten resten av året - och det flacka landskapet är ofta utsatt för den saltmättade mistralvinden, som hämmar den redan sparsamma växtligheten, ändå älskar lokalbefolkningen detta område och kallar det för "ädlast av allt erövrat land". Camargues hästar, som används av les gardiens, traktens cowboys, kallas för "havets vita hästar" och har förevigats i dikt och prosa under århundradenas lopp."

Exteriör

Mankhöjden varierar mellan l34 och 147 cm. Skimmel är allra vanligaste färgen, men i enstaka fall föds bruna ponnyer.

Huvudet är ganska grovt och tungt med rak eller konvex nosprofil, bred panna, korta, breda öron, stora ögon och välmarkerade näsborrar.

Halsen är kort, muskulös och brett ansatt. Markerad manke, rak rygg ganska lång länd, kraftiga flanker, sluttande kors och yvig svans. Gott djup och korta, stupande bogar.

Välkonstruerade ben med god benstomme, långa underarmar och skankben, torra ledgångar, hårda hovar och en tofs med hovskägg vid kotan.

Aktiv, hög och vägvinnande skritt, kort, stel och ganska oharmonisk trav, men en fri och ledig galopp.