Vann guld – sen gick ALLT snett

Emil K Lagnelius

Droger, självmordsförsök och sexmissbruk – nu gör Anthony Ervin comeback

LONDON. Han vann OS-guld för tolv år sedan.

Sedan försvann Anthony Ervin, 31, från simsporten – och hamnade i ett helt annat liv, fyllt av droger, hallucinationer och sexberoende.

Nu gör amerikanen OS-comeback, bland annat efter ett misslyckat självmordsförsök.

– Förr var jag grön, fåfäng och ambitiös. Nu är jag bara tacksam över att vara vid liv och kunna skänka glädje till dem jag bryr mig om, säger han.

Anthony Ervin kom fram som ett underbarn och när han som 19-åring vann OS-guld i Sydney 2000 hade han redan tidigare satt ett världsrekord på 50 meter fritt.

Följande år vann Anthony Ervin VM-guld på 50 och 100 meter fritt i Japan och bevisade att han var den snabbaste simmaren i världen. Men han visade sig även vara en av de lataste.

– Jag hade rykte om mig att vara en extraordinär talang, men även att jag var extraordinärt slö, säger han till amerikanska medier.

Rymde hemifrån

En desillusionerad Anthony Ervin chockade 2003 simvärlden med att meddela att han lägger av, bara 22 år gammal. Han auktionerade ut sin guldmedalj och skänkte så småningom pengarna till Unicefs fond till förmån för offren i tsunami-katastrofen. Därefter flyttade han till New York för att starta ett nytt liv. Ett liv som var långt i från simningen.

– När jag gav upp allt tog jag igen allt festande jag missat under min tid som professionell simmare.

Anthony Ervin, som lider av Tourettes syndrom, hade en svår barndom och kom inte alls överens med sina föräldrar. Det var förvisso de som ville att han skulle börja simma, men det var enbart i hopp om att han skulle få ut sin aggression. Ervin vann sin första tävling som sjuåring, men glädjen saknades. Föräldrarnas krav på framgång hämmade Ervin så mycket att han till slut rymde hemifrån.

Exerimenterade med droger

Han hade även problem när han var på tävlingar och stängdes av i ett år efter att ha satt eld på ett hotellrum.

– På grund av min sjukdom har mitt liv alltid varit en kamp för att ses som ”normal”.

Som vuxen fortsatte Anthony Ervin, präglad av sin barndom, att vara trotsig och göra tvärtemot vad som anses okej.

Bara ett år efter det olympiska guldet började han festa hårt och experimentera med droger. En morgon vaknade han i fyllecell, utan att minnas vad som hänt kvällen innan.

I samma veva utvecklade Anthony Ervin ett sexberoende. Kvinnor blev ”objekt att förstöra efter behag”.

Han hade så många tillfälliga sexuella kontakter att han till slut äcklades av sig själv.

– Inte för att det är en omöjlig livsstil. Men det är inget för mig. Jag kan inte hantera det.

Försökte ta sitt liv

Med tiden sjönk Anthony Ervin allt djupare in i en depression.

– Alla tjatade på mig, jag skulle simma, jag skulle plugga, bla bla bla. Ingen förstod att jag bara ville att livet skulle vara över.

Till slut tryckte han i sig en mängd piller i ett försök att begå självmord.

– Men när jag vaknade upp nästa morgon insåg jag att jag inte ens hade lyckats med det, att ta livet av mig.

Men det var exakt det som blev vändningen i Anthony Ervins liv. Det blev, som han själv kallar det, ett möte med Gud.

– Jag var pånyttfödd!

Efter nära döden-upplevelsen fick han en känsla av osårbarhet och startade ett nytt liv.

”Föll för rock'n'roll"

Han började åka motorcykel, tatuerade sig, mediterade vid ett buddistiskt tempel, läste filosofi, men framför allt – han fann musiken och slutade ta droger.

– Jag slutade lyssna på kvinnoförnedrande hiphop och föll för rock'n'roll.

2007 återvände Anthony Ervin till college och tre år senare återupptog han simningen för att må bättre både fysiskt och psykiskt.

Med tiden återkom viljan att vara med och tampas med de allra bästa igen.

– Jag hatar att erkänna det, men jag vill vinna, det är en morot.

På torsdag gör Anthony Ervin comeback i OS, på 50 meter fritt, i samma försöksheat som svensken Stefan Nystrand. Om amerikanen åter kan bli världens bäste simmare står skrivet i stjärnorna.

– Jag tror att allt bestäms av Guds vilja. Jag tror inte att jag har ansvar för mitt öde.