– Jag var här för att köra för guld

”Silver-Emma” besviken efter medaljmissen: ”Det är jäkligt surt”

Hon ville göra silver till guld men var aldrig nära att lyckas.

När Sportbladet träffar Emma Johansson efter sjätteplatsen går besvikelsen inte att ta miste på.

– Det är jäkligt surt, jag var här för att köra för guld, säger hon till Sportbladet.

Optimismen inför linjeloppet var stor.

Emma Johansson gjorde ingen hemlighet av att hon siktade så högt som det någonsin går.

– Vi kör för guld, absolut, sa 28-åringen.

Men trots att hon fick sitt favoritväder, spöregn, under stora delar av loppet orkade hon inte motsvara förväntningarna. När utbrytningarna anförda av holländska segraren Marianne Vos kom kunde inte Johansson svara.

”Benen svarade inte”

– Jag visste att det var Marianne som jag var tvungen att gå med. När hon kom starkt bakifrån prövade jag att ställa mig upp, men benen svarade inte helt. Då var det färdigt, säger hon.

Det gick för fort?

– Det gjorde ju det.

Var formen sämre än du trodde?

– Nej, formen är det inget fel på. Det är bara det att Marianne åker så jäkla bra.

Lite senare i loppet drabbades Johansson dessutom av en punktering och sackade efter ytterligare.

– Men då var jag redan så långt efter, jag orkade inte gå med. Då var det färdigt, de (tätgruppen) hade redan ­varit iväg i kanske 20 kilo­meter.

När ”Silver-Emma” fick sitt smeknamn, I Peking-OS för fyra år sedan, öste regnet ner och före loppet berättade Johansson att hon gärna tävlade i samma väderlek igen.

Ingen chans i tempo

– Och så blev det ju. Det ska jag inte klaga på. Men det var kallt, jag har fortfarande kalla russinhänder.

Hur mår du annars?

– Jag är besviken. Jag är här för att köra om guld och när jag inte ens är med och spurtar om medaljer, då är jag besviken. Det är surt att jag inte fick guld, men också skönt att loppet är över. Nu ska jag köra tempo.

Vilka chanser har du där?

– Kommer jag topp-sju är det riktigt bra. Men jag är inte där och krigar om medaljerna.

De andra svenskorna, Emma Fahlin och Isabelle Söderberg, låg båda bra med i klungan under större delen av loppet. Men i spurten var de chanslösa och slutade på 19:e respektive 26:e plats.

Därför sprack Emmas gulddröm

UTBRYTNINGARNA

”Jag visste att det var Marianne som jag var tvungen att gå med. När hon kom starkt bakifrån prövade jag att ställa mig upp, men benen svarade inte helt.”

MARIANNE VOS

Holländskan var helt enkelt överlägsen. ”Formen är det inget fel på. Det är bara det att Marianne åker så jäkla bra”, säger Emma.

PUNKTERINGEN

Emma var redan efter utbrytargruppen när nästa smäll kom. ”Då var det färdigt, de (tätgruppen) hade redan varit iväg i kanske 20 kilometer.”