”Det känns tomt”

Stefan Holm

Björkman lämnade Wimbledon som förlorare

LONDON. Jonas Björkman har slagit sin sista boll i Wimbledon.

Tyngd av vemod och besvikelse lämnade han anläggningen sent i går kväll.

– Det känns tomt. Nästa år kommer jag att tänka tillbaka på de gamla goda tiderna, säger 36-åringen till Sportbladet.

Smålänningen inledde Wimbledon med att klar­göra att han slutar med tennisen efter årets säsong.

Två veckor senare, i går, hade han chansen att kröna karriären med en fjärde dubbeltitel.

– Det hade varit en fantastisk avslutning, säger Jonas Björkman.

När han säger det där sitter han och dubbelpartnern Kevin Ullyett, Zimbabwe, med en varsin pilsner i näven.

Segerfest? Glöm det.

Deras ansikten berättar att det snarare är gravöl i flaskorna.

Förlust efter fyra set

De räckte inte till mot Daniel Nestor och Nenad Zimonjic.

Paret förlorade första set efter ett maratontiebreak, 12–14, och sedan matchen.

7–6, 6–7, 6–3, 6–3 lyste sifforna när den svenske veteranen lämnade centrecourten för sista gången.

I Sverige visade klockan 20.17. Björkman vinkade åt åskådarna. Det var en publikfavorits farväl.

Minuterna senare stod han och Kevin Ullyett på den kungliga läkaren och poserade inför fotograferna.

–  När jag kom upp i boxen insåg jag att det är sista gången jag är här, att nu är det slut, säger Björkman, som var väldigt besviken efter förlusten.

– Det är aldrig roligt att bli tvåa. Jag har inte förlorat någon final tidigare. Det hade varit fantastiskt att få avsluta mitt sista Wimbledon med en fjärde titel. Dessutom ville jag vinna för Kevins skull. Det var hans första final och titeln är så tuff att få. Det här kommer att svida länge, säger Jonas Björkman.

”Får sno en handduk”

Han har varit ett stående inslag i Wimbledon sedan 1993. Han minns det som om det vore i går, hur han som 21-åring kom till tennisens högborg.

– Jag förlorade i singelkvalet. Sedan spelade jag dubbel med Jan Apell. Vi förlorade i första omgången mot (Olivier) Delaitre och (Arnaud) Boetsch. Jag minns till och med att det var på bana sex.

Martina Navratilova avslutade sin Wimbledon-karriär med att ta med sig lite gräs från centrecourten. Du ska inte på att göra något liknande, sno med dig Fred Perry-statyn eller något sådant?

– Jag har inte funderat på det, men jag får väl sno med mig en handduk, säger Jonas Björkman.

Björkmans tre bästa minnen av Wimbledon

1. Dubbeltiteln med Todd Woodbridge 2002:

”Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag har alltid velat vinna Wimbledon.”

2. Dubbeltitlarna med Todd Woodbridge 2003 och 2004:

”Att få vinna två och tre gånger var helt fantastiskt.”

3. Den överraskande resan till semifinalen i singel 2006:

”Det var så oväntat. Jag hade spelat uselt, men plötsligt vände allt. Ingen, inte ens jag, trodde att jag skulle gå till semi vid 34 års ålder.”

Björkmans tre sämsta minnen av Wimbledon

1. Förlusten mot Luke Milligan, första omgången 1996:

”Alla sa att det var den bästa lottningen man kunde få, men jag klarade inte av den utan förlorade en femsetare. Det året trodde jag att jag skulle göra bra ifrån mig.”

2. Förlusten mot Jan Siemerink, tredje omgången 1998:

”Då kände jag också att jag kunde göra bra ifrån mig, men förlorade i fem set. Kanske hade jag för stora förhoppningar.”

3. Förlusten i dubbel­finalen 2008:

”Jag har inte förlorat någon final tidigare. Det hade varit fantastiskt att få vinna en fjärde gång.”