Leifby: Därför väljer OS-tittarna Sportnytt
Godmorgon Rio.
Godnatt TV3.
Färska siffror från MMS (ett företag som mäter tv-konsumtion) visar att gamla hederliga Sportnytt står sig starkt.
Inte ens ett direktsänt OS orkar välta denna folkhemsinstitution.
Min kollega Jan Scherman skrev en krönika här i Sportbladet under spelens inledande dag och i en undersökning som han refererade till svarade 51 procent av svenskarna att de helst av allt vill att Sveriges Television ska sända OS.
Scherman, som gärna ser OS i Viasats alla kanaler, kallade dessa 51 procent av Sveriges befolkning för ”grottmänniskor”.
Värt att notera är att den förre TV4-chefen 2013 hade en inkomst på 5,3 miljoner, 2014 tjänade han futtiga 2,7, då fick han verkligen kämpa för att hålla svälten från dörren.
Att se OS i Viasat är ingen kostnadsfråga för Janne, men jag tror att det är det för andra.
Självklart är det inte bara kostnaden som avgör när svenskarna får svara på vilken OS-avsändare de helst av allt vill ha.
Traditionens makt är stor, svenskarna verkar vara världens mest reklamtrötta folk, förtroende och kvalité väger också tungt. Sammantaget tar SVT en jordskredsseger och det retar förstås gallfeber på alla andra aktörer.
Viasat har i många herrans år visat att de är överlägsna när det kommer till direktsänd internationell fotboll, och jag känner mig alltid väldigt trygg och tillfreds så fort det vankas match, lopp, hopp, försök, kval och allt vad det nu är, i deras OS-sändningar. Det är klart att man kan sakna en Staffan Lindeborg eller en annan röst, av rent nostalgiska skäl, men om man uteslutande tittar på de avgörande ögonblicken så har Viasat kommentatorer, experter och journalister (Bjuhr, Perlskog, Nordstrand, Hellgren, Lagerbäck, Wenström, Frändesjö, Wagner, Nilsmark, för att nämna ett par) som ser till att jag blir både underhållen och underrättad.
Men ett OS är så mycket mer än så, och visst kan det kännas lite klent runt omkring.
Den tidigare TV4-journalisten Lasse Bengtsson hade tidigt ett reportage från favelan Cidade de Deus, mer känt som ”Guds stad”, där han träffade Julia dos Santos som med hjälp av fotbollen tagit sig vidare till collage och, får man anta, ett lite bättre läge i livet.
Skitbra, verkligen. Sedan dess har jag knappt sett röken av honom. Han dök upp i bevakningen kring linjeloppet på cykel, landade ett litet rep från tyngdlyftningen, men själva finessen med att skicka en sådan som Lasse Bengtsson försvinner väl om han ska stå i en mixad zon och skicka hem allmängods?
I ett OS med alla historier, livsöden, frågor och funderingar som det rymmer.
Det är möjligt att jag har missat något här, jag har letat och letat, men att gå in på Viasat-sajten är som att öppna dörren till en gymnastiksal där hundratals barn fått fri tillgång till redskapsrummet.
Du vill bara slå igen den igen och gå därifrån.
En annan del av OS-satsningen jag gärna undviker är morgonmagasinet ”Godmorgon Rio” i TV3.
Under ett natt-OS, som Rio till stora delar är för oss på hemmaplan, tror jag att efterfrågan på ordentliga, genomarbetade och i viss mån också betraktande sammandrag är som störst. En form som alltid har varit SVT:s paradgren.
I magasinet ”Godmorgon Rio”, som popartisten Lisa Miskovsky leder, försöker TV3 göra någon slags myspys-teve.
Resultatet blir som en blandning av ”Sköna söndag” och en tv-sänd variant på radions ”Klartext”.
I stället för att samla upp nattens händelser och presentera de på ett vettigt sätt snackas det en massa goja.
Sammandragen, eller vad det nu är, känns hafsiga och de ackompanjeras med fräck musik.
Soffan däremot – den är fullmatad med gäster. Vilka som är där, varför de är där, eller vad de har att säga är inte så viktigt.
– Hej Nicklas Kulti, vad tycker du om damrugby-turneringen så här långt?
– Det ska bli spännande att se!
Alla tycker att allt ska bli spännande att se.
Det känns nästan som att de utgår från att ingen är uppe och tittar på programmet, och om någon ändå har masat sig upp så lär de somna om illa kvickt.
”Godmorgon Rio” är verkligen ett enastående intetsägande magasin. Väck mig om jag missar något.