”Vet hur man gör Waldner irriterad”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-19

HALMSTAD. 1986 tog de EM-guld ihop i lag och var en match i från att mötas i singelfinalen.

Fyra år senare lade Ulf ”Tickan” Carlsson av med pingisen.

23 år senare står han och matar bollar på Jörgen Persson, som laddar för sitt 13:e individuella VM.

–?Det var här allting började en gång, säger Persson och visar oss runt i källarlokalerna i Halmstads sporthall.

Året var 1973.

En sjuårig Halmstadgrabb såg idolen Stellan Bengtsson ta Sveriges första VM-guld i lag med Kjell Johansson och Hasse Alsér och knatade ner till Halmstads BTK:s lokaler för att börja spela pingis under organiserade former.

–?Det har inte hänt mycket här sedan dess, säger Persson när vi tittar in i ett omklädningsrum.

–?Men nu ska hela rasket rivas, säger han utan att försöka dölja nostalgin i rösten.

–?Den här hallen är lika nergången som du, säger Tickan med klassisk omklädningsrumsjargong och börjar mata ett gäng nya bollar på Jörgen på hans backhand.

De kör ”kinesträning”: Tickan står med en kartong bollar och matar en efter en på Jörgen, som klipper tillbaka varenda boll med full kraft över nät och ner i en hemmabyggd bolluppsamlare.

–?Första gången vi stötte på den här typen av övning var när jag var i Kina och tränade 1981. Innan dess hade vi i Sverige alltid stått och spelat mot varandra, berättar Jörgen.

Han minns hur den kinesiske tränaren grundlurade honom genom att mitt i den första övningen plötsligt titta åt ena hållet och slå bollen i den andra.

–?Där stod jag helt bortgjord, 15 år gammal och för första gången i Kina. Han bara skakade på huvudet med bekymrad min.

–?Var det då du var nära att lägga av, replikerar Tickan.

–?Nej, då bestämde jag mig för att en dag skulle jag ta den där bollen.

Det gjorde Persson, som ni vet, också.

Åtta år senare krossade han och de andra stjärnorna i det svenska pingisundret den kinesiska supermakten. I Dortmund vann Sverige lagfinalen med 5–0 och i singelfinalen slog J-O Waldner Persson.

Två år senare, i japanska Chiba, möttes de eviga rivalerna igen i VM-finalen men nu vann Persson.

På tisdag åker han till Japan igen och en vecka senare inleds VM i Yokohama.

Det har då gått 25 år sedan han gjorde sitt första mästerskap, 23 år sedan han tog sitt första stora guld och 18 år sedan han spelade sin senaste VM-final i singel.

Det har blivit 31 stora mästerskap: sex OS, 15 VM (12 individuella, tre lag) och tio EM.

–?Målet är medalj. Det är en realistisk målsättning.

Ja, för det är ju faktiskt inte mer än åtta månader sedan Persson spelade bronsmatch i OS.

–?Direkt efter den matchen kom den där kinesiske tränaren från 1981 fram till mig och kramade om mig. Det var lite speciellt. Fast det är klart, han väntade tills jag hade förlorat två raka mot kineser (skratt).

Men det är svårare att gå långt i VM än OS.

–?Det är ju sju kineser nu, i OS fick de bara vara tre. Men jag kan inte ha någon annan målsättning än medalj efter det OS:et. Man känner att man kan slå de bästa.

–?Jag bemöts också med en annan respekt nu efter OS och det tar jag med mig till VM.

Å andra sidan innebär det väl att ingen underskattar dig heller?

–?Nej, det är ju lite synd (skratt).

Hur känner du dig nu jämfört med en dryg vecka före OS?

–?Då kände jag mig bättre och låg längre fram. Men då låg vi mycket längre på läger och vi i Europa gick ihop och sparrade mot varandra en hel vecka.

Nu får han nöja sig med en 48-årig Tickan och Halmstads kinesiske veteran Wang.

I hagen bredvid tränar Alexander Franzén, Sveriges bästa 14-åring.

–?Kolla in honom. Han är riktigt talangfull, säger Jörgen.

Vi för ihop svensk pingis framtid och historia för en bild.

Jag ska inte lägga orden i din mun, Alexander, men är det Jörgen som är din idol och förebild?

–?Jag har faktiskt alltid sagt J-O... men jag tycker att Jörgen också är bra.

Persson kan bara garva.

–?Barn är alltid ärliga.

Han klev alltså inte helt ur J-O:s skugga ens efter Peking-OS.

–?Äh, det är hopplöst (skratt). Men så har det ju alltid varit så jag är van.

När han själv var 14 år besegrade han J-O i deras första internationella final (EM för kadetter) och tog ledningen med 3–1 i inbördes möten.

På sin hemsida har Jörgen statistik över samtliga sina tävlingsmatcher mot Waldner. Till dags dato har de mötts 99 gånger och Persson leder med 51–48.

Men det är en statistik som Waldner inte köper.

–?Den stämmer, men han vill betona att han har vunnit fler viktiga matcher och det har han rätt i. Men jag tycker statistiken är skoj för jag vet att han blir irriterad. Och vi vet båda att ingen har slagit honom så många gånger som jag.

Men han håller ändå J-O som världens bäste genom tiderna.

Var rankar du dig själv?

–?Topp-fem. Jag tycker att jag är klar tvåa av européerna.

Innan Jörgen går in och duschar samlar han upp det 100-tal bollar som ligger utspridda i hagen efter ”kinesträningen”.

–?Vi brukar ha en håv att samla upp dem men den är sönder. Det här är inte så bra för ryggen, man får vara försiktig, konstaterar Jörgen, som fyller 43 år på onsdag.

Men han har inga stora krämpor.

Det är bara nacken som kan spöka ibland efter en bilolycka 1994.

–?Och så har jag slagit i huvudet en jävla massa gånger i Japan. Jag är ju rätt lång och de bygger så lågt ibland. Jag är vaksam på det nu när jag ska dit, säger han allvarligt.

Persson har sagt att han ska sluta flera gånger och lade verkligen av efter VM 2005 och blev ungdomstränare i Qatar. Men han kom tillbaka redan efter ett år.

Men nu är det definitivt det sista mästerskapet och Persson är övertygande när han säger det.

–?Alla menar att ”det är bara som du säger”, men så är det inte. Jag orkar inte mer, jag vill sluta nu. Jag hittar inget som triggar motivationen mer.

Han var beredd att lägga av efter OS.

–?Men det gick ju så bra och då kände jag att VM i Japan kunde bli en bra avslutning.

Han hoppas och tror på ett stort stöd från japanerna.

–?De har inte glömt att jag vann där 1991. Och jag har spelat där jäkligt mycket.

Hur har du lyckats hålla dig i toppen så otroligt länge?

–?Jag har en jävla talang för att hålla på med den här idrotten, och den har jag tagit vara på maximalt. Sedan är jag jäkligt envis.

–?Och så handlar det om att våga utveckla sitt spel och hitta nya vägar.

Men han lägger inte av helt — det blir minst ett år till med klubbpingis. I år har han spelat i Champions League för en klubb i Budapest. Han vet ännu inte var det blir till hösten.

Finns det en rädsla för att sluta också?

–?Ja, den har man alltid. Jag tror alla idrottsmän har den rädslan: vad fan ska hända sen? Tryggheten finns ju i pingisen. Sådana tankar har ju malt länge men någon gång måste man ta steget.

Själva har vi tagit steget upp från sporthallens källare, ut i vårsolen och satt oss på sparringpartnern Wangs restaurang på gågatan i Halmstad för att käka lunch.

Nej, det är faktiskt ingen kinesisk mat på menyn och Jörgen berättar hur Waldner på besök inte kunde begripa varför han inte kunde få vårrullar till förrätt här.

Nästan alla vi möter känner igen Jörgen.

Men så flyttade han också hem till Halmstad vid nyår efter många år med Oslo som bas.

Han ligger i skilsmässa med norska frun Madelaine som han träffade för 20 år sedan och som bor kvar i Oslo med de två gemensamma barnen, 16 och 14 år gamla.

–?Vi är kompisar fortfarande, men det har varit tufft.

Har separationen haft med din pingissatsning att göra?

–?Ja, indirekt är det ju så. Man är borta mycket och det kostar.

Så du fick välja mellan OS och äktenskapet?

–?Nej, nej. Satsningen mot OS var de med på, annars hade jag inte gjort den.

Separationen var anledningen till att han knappt tävlade i höstas efter OS.

Påverkar det satsningen nu mot VM?

–?Nja, man har ju fått lite annat perspektiv på allting, säger Jörgen, som inte vill säga så mycket mer i ämnet.

Till sommaren tänker han ta ett långt brejk från allting och tillbringa en dryg månad hos gamle idolen, numera kompisen, Stellan Bengtsson i San Diego, USA.

–?Det ska bli skönt. Han är privattränare där borta.

Men trots 25 år i världstoppen, och till skillnad från kompisarna på tennistouren, kan Persson inte glida runt på en räkmacka när han lagt racketen på hyllan.

–?Efter något halvår behöver jag nog börja jobba.

Men det var väl bra pengar i Qatar?

–?Ja, det var mycket bra betalt jämfört med vad en vanlig inkomsttagare i Sverige har, men det går inte att jämföra med vad fotbolls- eller hockeyspelare tjänar.

Den mindre kvällstidningen skrev under OS att Persson tackade nej till 20 miljoner kronor när han hoppade av redan efter ett år.

Det är siffror som Jörgen bara skrattar åt och dementerar direkt.

–?För dom pengarna hade jag stannat kvar direkt. Så dum i huvudet är jag verkligen

inte att jag hade gått tillbaka och börjat spela då. Det var inte alls sådana fantasisummor.

I december var han i varje fall nere i Qatar igen.

–?Jag var där och snackade lite löst med dem, men där är inget jobb till mig nu.

Han hade också hoppats kunna slå mynt av OS-framgången i just Kina.

–?Men det var ju helt fel tajming (skratt). Direkt efter OS började ju den stora ekonomiska krisen. Jag har provat lite därborta men det har inte genererat mycket.

På tal om Kina — vilka är favoriterna till VM-guldet?

–?Wang Hao förlorade visserligen OS-finalen mot Ma Lin men han är världsetta och är nog den största favoriten. Sedan tror jag på Ma Long, som inte var med i OS men som är en liten outsider av kineserna... eller outsider är han knappast, han är ju rankad trea i världen.

–?Och ska jag inte bara säga kineser så har ju Timo Boll sin chans nu. Han har varit i toppform och har massor av guld i EM men har aldrig tagit medalj på VM eller OS.

Men det finns en 43-åring som också vill blanda sig i spelet om medaljerna en sista gången.

På tisdag åker Jörgen Persson till Tokyo och sitt allra sista landslagsläger – 30 år efter det första (som kadett).

–?Jag har räknat ut att jag bara med landslaget legat på läger i över 1 300 dagar. Fan, det är nästan fyra år totalt.

Följ ämnen i artikeln