Harbuzi-succé – men välkommen till bänken
MALMÖ. Vårens känsligaste fötter är med i U21-truppen. Förmodligen kommer de inte att få leka boll särskilt mycket i EM.
Förbundskapten Jörgen Lennartsson levererade stark landslagstrupp med många spelmässiga och spännande alternativ.
Samtidigt dödade han alla eventuella spekulationer om ett mer bollhållande offensivt spel med orden om att man har byggt upp ett spel i två och ett halvt år. Så välkommen till landslagsbänken, Labbe!
För det första – jag tänker inte hänga Lennartsson och säga att han tänker fel. Det vet vi inte förrän efter EM. Resultatet skriver betyget.
För det andra – vem vet hur effektiva Labinots snabba fötter är mot motståndare betydligt mer vana att ta hand om spelare med hans kvaliteter än man är i allsvenskan?
Söder mer användbar
Harbuzi har gjort succé i allsvenskan och är den som det spekulerades mest i om han skulle få vara med eller inte. Sportbladets Robert Laul ville att EM-landslagets spel skulle byggas runt Harbuzi och det tycker även jag – Labbe har kvaliteter som ingen annan svensk mittfältare har just nu – men det är för sent att ändra nu. I EM får MFF:s sevärde playmaker nöja sig med att bli en inhoppare med uppgift att förändra ett utsatt läge på väg att bli hopplöst.
Kan inte säga att jag saknar en enda spelare i truppen. Helsingborgs Rasmus Jönsson är ett superlöfte men han hade aldrig gått före Ola Toivonen eller Marcus Berg i en startelva och knappast heller före Pontus Wernbloom som inhoppare på topp och då köper jag resonemanget om att Göteborgs Robin Söder är mer användbar eftersom han nu ofta också spelar på en kant.
Just kantspelet är osäkerheten i truppen. Guillermo Molins har ingen jättesäsong bakom sig i vår med MFF. Ineffektiv framför mål och mängder av oprecisa inlägg. Däremot har han hela tiden gjort ett hårt jobb på kanten, det ska han ha cred för, och sånt gillas av landslagsledningen.
Gabriel Özkan, den kreative AIK-arens stora bekymmer är om han kommer att kunna spela alls. Krånglande ljumskar är ett helvete som slår till när man minst vill det.
Landslagsledningens spel är uppbyggt på att Sverige ska vara sämre på att dominera en match än de blivande motståndarna är. Lite tråkig inställning, men kanske inte fel. Italien har ett väldigt starkt lag och Serbien har förmodligen bättre spelare än vi på de flesta platserna.
Svårt att avancera
Inte ens Vitryssland kan vi se oss som givna segrare mot och då handlar det inte om att vi skulle ha ett dåligt U21-landslag. Tvärtom har vi ett mycket bra sådant, men jag tror tyvärr inte att det och hemma-plansfavör räcker till semifinalavancemang.
Skulle jag själv få formera laget skulle det bli så här:
Målvakt: Pär Hansson.
Egentligen skulle jag velat ha med Trelleborgs Victor Noring i truppen och kanske till och med från start, men hans tid kommer.
Backlinje: Mikael Lustig, Mattias Bärsmyr, Rasmus Bengtsson, Martin Olsson.
Fin kombination av offensiva kanter och stabila innerbackar med suverän spelförståelse.
Mittfält: Rasmus Elm, Pontus Wernbloom, Labinot Harbuzi, Emir Bajrami.
Teknik och spelsinne i mängd plus kraft och arbetskapacitet. Vi kommer troligtvis inte att se denna uppställning i sommar, men medge att den känns spännande.
Anfall: Ola Toivonen, Marcus Berg.
Så givet att det knappt behöver kommenteras. Två naturligt målfarliga anfallare som etablerat sig i den holländska proffsligan.
Jag tycker det här är ett mycket bra fotbollslag. Jörgen Lennartsson kommer att formera ett till stora delar annorlunda lag och grejen är att det inte kommer att vara sämre.
Sverige har kapacitet och massor av skicklighet i truppen. Det borde kunna räcka långt, men jag är rädd för att motståndarna är ännu bättre.