Laul: Krävdes Pelle Olssonskt tålamod
ÖREBRO. Med ett bortafölje på drygt 3500 blårandiga fans ändrades förutsättningarna från start på Behrn Arena: Det var som att Djurgården spelade hemma, Örebro borta.
Framför den väldiga klacken kunde vänsterbacken Jesper Arvidsson skjuta Djurgården till en allsvensk tredjeplats en kvart från slutet.
Men det krävdes ett Pelle Olssonskt tålamod för att nå dit.
Enligt Järnkaminernas hemsida var bortaföljet det tolfte största sedan föreningens comeback i allsvenskan 2001, ja kanske till och med det elfte största.
Den väldiga klacken tappade egentligen bara takten en gång, när speakern annonserade IFK Norrköpings ledningsmål mot Hammarby. Den spontanta glädjen över Bajens underläge sjönk snabbt ner i ett lojt mellanting över insikten att en toppkonkurrent gjort målet och klivit upp i delad serieledning med IFK Göteborg.
På planen följdes samma mönster som på läktaren: Det var Djurgården som dikterade villkoren, dominerade bollinnehavet, tog initiativen att anfalla.
Inte lätta att få hål på
Men den här matchen mellan toppen och botten var ändå betydligt jämnare än på Tele 2 Arena tidigare i somras (klara 2-0 till Djurgården). Dagens ÖSK är inte lätta att få hål på, det fick även Malmö FF erfara häromveckan.
Tränaren Alec ”Wolverine” Axén har hittat en god defensiv balans med Daniel Nordmark som städgubbe framför en tät fyrbackslinje, och Robert Åhman Persson som murbräcka lite högre upp.
Örebros anfallsvapen är högerkanten där högerbacken Daniel Björnqvist tar sig fram match efter match, och hans inspel till Marcus Pode på tilläggstid i första halvlek borde resulterat i ett ledningsmål.
Därmed slutade halvleken 1-1 i feta målchanser efter att också Sam Johnson haft ett jätteläge att nicka in 1-0 på Jesper Karlströms inläggsfrispark. ÖSK-keepern Oscar Jansson gjorde en vass räddning, en av de bättre jag sett på länge.
Walker tvingas utgå
Djurgården tappade en del när Kevin Walker tvingades utgå redan efter elva minuter, inget fel på ersättare Karlström men han är inte lika precis i passningsspelet, och det blev färre överraskningar för Örebro att hantera.
Matchbilden handlade därför mest om kamp och dueller i ytorna mellan två samlade backlinjer, och målchanserna var relativt få.
Ett annat topplag hade kanske stressat upp sig efter tre mållösa halvlekar på raken men inte Pelle Olssons Djurgården:
– Vi har en metod vi tror på. Har man kvalitet och tempo så brukar det öppna upp sig till slut, även mot samlade försvar, sa Pelle.
Ju längre matchen led, desto tydligare märktes skillnaden mellan lagen: Djurgården var lite bättre på allt: Bättre självförtroende i försvarsspelet, tryggare med bollen på fler positioner, mer kraft i andrabollsspelet, ett mer aktivt anfallspar plus planens mest kreativa spelare i Kerim Mrabti som hittills ersatt Haris Radetinac utan radanmärkning.
Släppte handbromsen
Allt sammantaget ger det ett klart bättre fotbollslag.
När spelarna så själva släppte handbromsen omkring minut 70 (det var inte Olssons direktiv enligt honom själv), och började fylla på mer i straffområdet, blev även sämre inspel till farliga chanser. Jag vet inte hur många djurgårdare som sparkade hål i luften innan bollen studsade ut till offensivt placerade vänsterbacken Jesper Arvidsson som träffade rent – 1-0 en kvart från slutet, då är dagens Djurgården svårslagna.
Det stora bortaföljet kunde välla hemåt med tre poäng, 0-0-fadäsen i förra omgången mot Åtvidaberg glömd, och Djurgården är i allra högsta grad med i den infernaliska guldstrid som kommer att prägla varenda omgång framöver.
Örebro, som behöver alla poäng de kan ta, får kriga vidare med vetskapen att de ändå har hittat en grundtrygghet i laget som bör kunna lyfta de från nedflyttningsplats innan den här allsvenskan är över.