Missen som räddade brons
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-12
Pistmaskinen förstörde banan: ”Hon hade en jäkla tur”
Garmisch. Anja Pärson kallar fumlet ”helt katastrofalt”.
Ändå var det just arrangörsmissen som räddade hennes VM-brons i superkombination.
– Annars hade jag kanske inte åkt ur, men tappat ännu mer tid, säger hon.
Anja Pärson såg ut som en världsmästare i drygt en minut. I det extremlånga störtloppet låg hon rätt i linjen och utnyttjade sitt muskulära övertag på rivalerna. Glappet var 59 hundradelar vid första mellantiden och 1,21 efter halva loppet.
Sedan kom en miss. Sedan kom mjölksyran.
Nederdelen var en plåga, så avståndet krympte och försvann. I målhanget ledde Anja Pärson inte längre och hade mest en sak att glädja sig åt:
En fumlig pistmaskinist.
Rakare bana
Kvällen före störtloppet ville arrangörerna rätta till banan, så de körde upp med maskinen. Allt den åstadkom var skada, så underlaget vid de ursprungliga svängarna blev obrukbart.
Därför las banan om till en lättare, rakare variant.
Det var Anja Pärsons stora lycka, tror pappan Anders Pärson.
– Hon hade en jäkla tur att de flyttade den där sista porten, för den tredje sista var långt nere och hon orkade inte trycka till. Hade käppen varit kvar på den ursprungliga positionen, om inte pistmaskinen hade varit inne och förstört, då hade käppen stått där den stod. Då vet jag inte om det hade gått.
Men det gick. Tack vare det raka hanget höll Anja farten och gick i mål som trea, en hundradel efter Dominque Gisin och 27 efter Elisabeth Görgl.
”Katastrofalt”
Ett par timmar senare räddades Anja Pärson av att de marginalerna inte var större. Hon gick i mål i kombinationens andra del, slalomen, som trea och behöll platsen eftersom Görgl eller Gisin avslutade för långsamt.
Efteråt pustade Pärson ut och gladdes åt att störtloppet hade förenklats.
– De gick in med maskin sista målhanget, vilket från början var helt katastrofalt för det blev bottenlöst. Och så var de tvungna att sätta om damernas sista tre käppar. Då blev det bara rakt fram, och det var ju skönt. Då slapp jag svänga, sa hon.