Skrällar – precis vad elitserien behöver
Wennerholm: Jag älskar det
Elitserien har knappt börjat, men jag undrar när det var så många skrällar på så kort tid.
Utdömda Luleå i topp på tabellen och Djurgården och HV 71 i botten.
Nästan okända Pär Arlbrandt och Johan Andersson i delad ledning i skytteligan. Och AIK slår Djurgården i årets hetaste derby.
Precis vad elitserien behövde.
Det var länge sedan jag upplevde glädjen som fanns i AIK:s omklädningsrum efter matchen mot Djurgården.
Men så kom jag på att det faktiskt var första gången över hälften av AIK-spelarna var med och tog en trepoängare i elitserien.
Och inget slår den där första gången.
Själv älskar jag när både lag och spelare skräller, när det förväntade förvandlas till något helt annat än man räknade med.
När allt vänds upp och ner.
Jag har varit med om flera sådana fantastiska resor genom åren.
Väsby 87 – en klassiker
Som när Väsby tog sig till elitserien 1987 mot alla odds som fanns. En evig klassiker.
Eller när HV 71 kravlade sig över slutspelsstrecket i de sista omgångarna 1995 och sedan slog ut seriesegrarna Djurgården direkt i kvarten och gick hela vägen till SM-guld.
Den glädjen var obeskrivlig och den går aldrig att kopiera. Hur många SM-guld HV än tar.
Eller Luleås första och hittills enda SM-guld 1996, då de slog Frölunda i en av de bästa SM-finaler jag sett.
Det laget hade offrat varsin arm för att få vinna. Nu har Luleå väckt samma känslor igen genom att sticka iväg i toppen och två av de som vann SM-guld 1996 står i båset i dag – Tomas ”Bulan” Berglund och Roger Åkerström (Jonas Rönnqvist spelade fortfarande i Boden den gången).
Men jag har en känsla av att verkligheten snart kommer att hinna ikapp norrbottningarna. Ett par, tre skador så visar det sig snabbt att truppen inte var så bred som många trodde.
Det kan gå fort
Det går fort i elitserien och jag har inte glömt uppståndelsen kring Rögles start 2008/09. Historien behöver ju inte upprepa sig, men åren har lärt mig att de stora elefanterna sakta men säkert segar sig upp till de förväntade placeringarna till slut. Å andra sidan är det oftast resan som är det roliga – inte slutmålet.
Så njut så länge det varar.