Sagan om Gareth Bale - från hånad till hjälte
Erik Niva om stjärnskottets förvandling
När Gareth Bale var i tolvårsåldern förbjöd hans gymnastiklärare honom från att använda vänsterfoten i skolmatcherna.
Han fick bara nyttja sin svagare höger, därtill enbart spela med en touch.
Varje gång han använde vänstern eller vidrörde bollen mer än en gång blåstes det frispark för motståndarna.
– Det var enda sättet som vi ens kunde få till en riktig match. Om vi inte använde de reglerna sprang han bara rätt igenom allt och alla.
Läraren Gwyn Morris minns:
– I slutändan spelade det ingen större roll. Efter några gånger dominerade han matcherna precis lika mycket ändå.
Gareth Bale är en av de där killarna som är född till att bli idrottsman.
Han var ett stort löparämne som var uppe på juniorlandslagsnivå i terränglöpning, blev tvåa i de walesiska mästerskapen på 60 meter och krossade allt motstånd på 1500 meter i stadsmästerskapen hemma i Cardiff. När han blev övertalad att vara med i skollaget i landhockey tog han dem hela vägen till nationsfinalen, där han naturligtvis gjorde två mål.
Det är inget särskilt med honom eller hans uppväxt – pappan lärare, mamman juristbiträde, relativt trygg medelklassmiljö – bortsett från hans alldeles exceptionella naturbegåvning för sport.
– Jag kommer tydligt fortfarande ihåg en kväll när jag var nio år gammal. Vi hade en U10-turnering dagen efter, och jag frågade pappa: ”Tror du att jag någonsin kommer att spela fotboll för en riktig klubb”. Han sa: ”Om du jobbar hårt”. Dagen efter bjöd en scout från Southampton in mig för provspel.
Som nioåring påbörjade Bale och hans föräldrar en pendlingsrutin som innebar att han korsade gränsen till England fyra dagar i veckan. Tillsammans tog familjen beslutet att han skulle prioritera bort skolan på måndagar och tisdagar.
– Jag var ändå aldrig den smartaste killen.
Ibland får Gareth Bale frågan om vad han skulle ha gjort ifall han inte blivit fotbollsspelare. Han har aldrig kunnat ge den något vettigt svar.
– Jag har bara inte tänkt tanken på att göra något annat. Från det att jag var tre år gammal är fotboll bokstavligen talat det enda jag haft i huvudet. Det har aldrig funnits någon Plan B, så jag får tacka gudarna för att Plan A visade sig fungera i slutändan.
För ett drygt år sedan pratade de gamla vännerna Alex Ferguson och Harry Redknapp i telefon.
– Du är galen om du tar ut honom i laget. Jag hade aldrig tagit ut honom, det går inte, mullrade Ferguson.
Vid det laget hade Gareth Bale deltagit i 24 Premier League-matcher för Tottenham. Spurs hade inte vunnit en enda, och den unge walesaren hade slagit ett rekord som på en och samma gång var både bisarrt, oslagbart och ovälkommet.
– Jag är vidskeplig, så det var en väldigt svår situation. Det var en börda för mig också, säger Harry Redknapp.
Det var en chockartat ny situation för en begåvad ung man, vars hela självbild alltid gått ut på att vara framgångsrik fotbollsspelare. Gareth Bale hade ett par tuffa år mellan 14 och 15, då hans tonårskropp växte oregelbundet, hans koordination försämrades och hans explosivitet tillfälligt försvann.
Ett kort tag tvekade rent utav Southampton inför att erbjuda honom ett lärlingskontrakt – rumskamraten Theo Walcott överskuggade honom tillfälligt – men det var bara ett tillfälligt hack i kurvan.
Expresståget tog ny fart, fortsatte skena fram längs vänsterkanten.
Under en enda säsong representerade Bale i tur och ordning U17-, U19- och U21-landslagen, för att kröna med att bli Wales yngste a-landslagsman genom tiderna, 16 år och 315 dagar gammal.
Där hemma sågs han alltid som den utvalde, frälsaren med ett förutbestämt öde att bli den nye Ryan Giggs. Minst.
Han skulle inte bli en spelare som bara en galen man skulle ta ut i en elva, en tung psykologisk börda för sina lagkamrater.
Till sist använde Harry Redknapp den enda säkra förtrollningsbrytare han kunde komma på. Han vilade Bale ända tills det var fem minuter kvar av en hemmamatch mot Burnley, som Tottenham ledde med 4–0.
Inte förrän då vågade han släppa in Gareth Bale på planen igen.
Den här veckan känns det fullständigt osannolikt, men faktum är att det inte ens gått nio månader sedan Gareth Bale för allra första gången spelade 90 minuter i en Premier League-seger.
Så sent som på nyårsafton satt han ensam hemma och spelade tv-spel, då han inte ville riskera att påverka uppladningen inför en inhoppschans i en cupmatch mot Peterborough.
I veckan gjorde han hattrick mot Europamästarna på San Siro.
Förvandlingen tillhör fotbollshistoriens allra mest spektakulära och svårförklarliga.
Vad var det som hade gått så oerhört snett tidigare? Och vad är det som plötsligt funkar så fantastiskt rätt nu?
– Han har vuxit upp, helt enkelt. Tidigare var han fortfarande en baby – en sådan som kanske haft det lite för lätt i karriären – och varje gång han fick en liten smäll på träning så haltade han av. Men fem minuter senare var han okej igen. Jag brukade säga till läkaren: ”När han blir skadad, så låt honom ligga på marken. Spring inte bort till honom hela tiden”. Och nu håller han inte på så längre.
I grunden är Gareth Bale en tillbakadragen grabb, men han har även ett extrovert stråk i sig. Han är en sådan som gillar sina moderiktiga kläder och gärna lägger ner några tusen kronor på en ny frisyr.
Och som skämtet går – den enda anledningen till att Harry Redknapp inte satte upp den bildliga hårtorken i ansiktet på Bale var att han var orolig för att walesaren använde den själv.
– Jag sa till honom: ”Kom igen, Gareth. Du måste sluta fixa till håret ständigt och jämnt”. Han höll på med det hela tiden. Men i grunden gick ju allt ut på att han var tvungen att inse att han behövde tuffa till sig mentalt ifall han skulle överleva i Premier League.
I dag kan Gareth Bale småle åt minnet.
– Jag kommer ihåg att vi hade ett möte som mest handlade om min frisyr. Mest tror jag bara att han ville ge mig en spark i häcken. Och det gjorde han. Han är rättfram, han säger vad han tycker och det tror jag är bra för vilken spelare som helst. Du måste ta till dig kritik, och förmodligen var det där något jag behövde få höra. Det hjälpte mig.
Så här långt under 2010 har Gareth Bale bland mycket annat stått för 10 mål och 18 assist från sin vänsterkant.
Han är – enligt Harry Redknapp – ”skrämmande bra”, ”framtiden för vår fotbollsklubb” och ”omöjlig att värdera i pengar”.
– Jag skulle till och med säga att han är världens allra bästa vänsterspelare. Jag ser mig omkring, undrar vem som skulle vara bättre och skakar på huvudet.
De som följt Gareth Bale genom hela hans fotbollsliv har alltid känt på sig att det var här han skulle hamna, men han blev tvungen att ta en omväg över 24 segerlösa matcher i rad för att komma fram.
Om tio dagar är det returmatch i Champions League. Europamästarna från Inter ska återigen stå mot en 21-åring från Cardiff.
Hade de kunnat välja hade de nog gärna förbjudit Gareth Bale att använda sin vänsterfot.