”Min pokal stod som ett askfat hos Sting”

Publicerad 2014-08-22

Mats Wilander fyller 50 – svarar på 50 frågor: 'Om Borg gör comeback skulle jag tacka ja'

Boris Becker, Stefan Edberg och en rad andra storspelare har återvänt till tennistouren som tränare.

Mats Wilander?

– Det beror på vem som frågar. Om Björn Borg gör comeback skulle jag tacka ja.

Sportbladet slog ett 001-nummer för att ställa 50 frågor till en legendar som fyller 50.

1) Stort grattis, Mats! Hur kommer du att fira 50-årsdagen?

– Tack. Kompisar kommer hem hit och ska äta middag. Det blir rätt lugnt, tror jag. Ett halvt århundrade är inte mycket att fira. Att man har överlevt, möjligtvis.

2) Vad står överst på önskelistan?

– 50 år till. Min far blev 58. Har jag bara åtta år kvar? Sådant där, som man inte tänker på när man är ung och oerfaren, kommer upp lite. Jag tyckte att farsan var en gammal gubbe, men hade helt fel. Jag är ingen gubbe.

3) Hur ser ditt liv ut i dag?

– Det är fullt upp på alla området. Jag har fyra barn, två på college och två hemma. Jag är på resande fot sex, nästan sju månader om året. Jag tränar och hjälper amatörer och klubbar i USA, Kanada och världen (Wilander on Wheels), pratar om Grand Slam-turneringar och spelar någon tävlings- och uppvisningsmatch. Det är då, när jag spelar själv, jag slappnar av.

4) Trivs du med livet?

– Ja, jag har hållit på med tennis i hela livet och håller fortfarande på med det jag tycker är roligast. Det är fantastiskt.

5) Finns det några svenska tenniskompisar på gästlistan till 50-årskalaset?

– Nej, det är lite för långt att åka.

6) Ni ses väl snart ändå?

– Ja, Micke Pernfors kommer till US Open och ”Jocke” (Nyström) är också där. ”Jocke” tränar en kinesisk spelare, vilket är skitskoj. Han heter Chang eller Zhang och är bäst i Kina (Ze Zhang).

7) I dag finns det fler svenska tränare än spelare på touren.

– Ja, nästan alla killar från min generation, generationen efter den och generationen efter den håller fortfarande på med tennis. Edberg coachar. Skämtar du? Det är makalöst. Norman coachar. Det är så kul att se och träffa alla svenskar som vill hjälpa till inom tennisen. Det är nästan det jag är mest stolt över som tennisspelare, att Björn Borg inspirerade min generation och att jag själv har varit med att inspirera nästa generation, som inspirerade nästa generation. Gustafsson, Larsson, Enqvist, Björkman, till och med ”Pim-Pim” och Robin... Alla håller på med tennis och det är häftigt.

8) Du ska kommentera US Open för Eurosport. När åker du till New York?

– I morgon, lördag. Det börjar ju inte förrän på måndag.

9) Ivan Lendl, Boris Becker, Jimmy Connors, Edberg, Michael Chang... Många gamla storspelare har dykt upp på touren som tränare. Hur många gånger har du blivit tillfrågad under de senaste åren?

- Inte någon.

10) Skämtar du?

– Nej. Det har gått 14 år sedan jag tränade (Marat) Safin, fem-sex år sedan jag jobbade med (Paul-Henri) Mathieu. Jag finns inte med i den cirkeln längre.

11) Är det verkligen så?

– Ja, håller man på seriöst och mycket med något annat tror jag inte ens att man finns på radarn. Och det är helt okej.

12) Så du hade tackat nej ändå?

– Det beror på vem som frågar. Jag har gjort det och det var jävligt roligt.

13) Vad krävs, då?

– Om Björn Borg gör comeback skulle jag tacka ja. Nä, jag har inga sådana planer. Det är inget jag hoppas och väntar på. Det finns inte mycket som slår det jag håller på med, att jobba för Eurosport och åka runt med husbilen och träna vanliga dödliga.

14) Tröttnar du aldrig på tennisen?

– Nej, det är inte ofta. Däremot tröttnar jag ibland på mig själv när jag spelar matcher.

15) På vilket sätt?

– Jag blir alltid förbannad och besviken på mig själv. Jag vill och förväntar mig för mycket, trots att jag inte har tränat tillräckligt hårt för att förtjäna sådana förväntningar. Jag är inte tillräckligt bra, men kan inte se sanningen i vitögat.

16) Vad beror det på?

– För mycket stolthet, antar jag.

17) Är det fortfarande lika viktigt att vinna?

– Jag har inget intresse av att vinna matcher, men försöker spela med hjärtat och samtidigt spela smart. De senaste fem-tio åren har jag lärt mig att det finns två typer av taktiskt tänkande: logisk taktik och känslomässig taktik, att spela rätt och vilja vinna. Det ska helst vara 50-50, men jag har svårt att få ihop den balansen. Vill man vinna för mycket spelar man inte smart.

18) Det var väl just det som var din storhet som spelare, att du var extremt smart?

– Ja, det är väl därför jag märker det. Det är inget fel på min forehand, backhand, serve och volley.

19) Vem av toppspelarna har bäst balans i dag?

– Federer vill vinna och har hamnat helt rätt. Andy Murray, däremot, spelar logiskt men utan intensitet.

20) Hur ser du på att åldras?

– Jag håller mig i så pass bra fysiskt trim att jag inte gör det. Det enda jag tänker på är att jag ibland kan bli... Fan, jag vet inte vad det heter på svenska. Jaded?

21) Menar du avtrubbad, blasé?

– Ja. Ibland kan jag höra musik, när det är maskiner som spelar. Är det verkligen musik? Ibland tycker jag att det och det var bättre förr, och det tror jag att alla måste passa sig för. Jag kan komma på mig själv med att vara blasé och nonchalant.

22) Hur går det med ditt eget musicerande? Hur ofta spelar du gitarr?

– Jag lyssnar på musik och går på lite konserter, men spelar väldigt, väldigt sällan själv. Fast häromkvällen spelade jag och några kompisar i trädgården. Ja, vi repade inför 50-årsfesten.

23) Vad har du för relation till Sting i dag?

– Ingen. Inte till Keith Richards eller någon annan rock’n’roll-stjärna heller.

24) Hur kommer det sig?

– Under vissa perioder i livet har man en viss vänskap och dras åt det ena eller det andra hållet. Sedan blir det familj och barn. Det där förändras hela tiden.

25) Jag ställde frågan eftersom Sting använde en av dina Öppna franska-pokaler som askkopp.

– Han är den ende engelsman som har haft en Franska mästerskaps-pokal i huset och det tyckte han var häftigt.

26) Hur kom han över den?

– På kvällen efter att jag vunnit 1988 var jag och ett band kompisar ute på en flodbåt på Seine, där Sting skulle presenteras. Han hade brutit sig ut från Police och sålt platina i Frankrike. När han fått platinaskivan gick jag fram och frågade om han ville byta.

27) Det ville han bevisligen.

– ”Det tror fan vi gör det”, svarade han. Två veckor senare var jag på ett party i hans hus. Jag och en kompis gick runt och spanade och fick för oss att spela biljard. Där stod pokalen och såg ut som ett askfat.

28) Hur reagerade du?

– Fan, jag kände mig tvungen att byta tillbaka. Ett par månader senare pratade jag med en gemensam kompis, som kommer till kalaset. Jag fick tillbaka pokalen men Stings skiva hänger i min studio. Han hade ju hundra platinaskivor på väggarna, medan jag bara hade tre pokaler.

29) Vad saknar du mest från livet som proffs?

– Att köra hårt fysiskt och sänka sin själ i en tennismatch, en bra tennismatch som båda vill vinna. Inget annat än slutresultatet betyder något just då. Fan vad mycket enkel och rak fokusering man hade på den tiden. Det kommer jag aldrig att hitta igen.

30) 1988 vann du tre av fyra Grand Slam-turneringar. Det är bara Roger Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic som har klarat av det sedan dess. Vad gjorde dig till nummer ett?

– När jag blev slagen var jag villig att erkänna att jag inte höll längre. Jag insåg att jag måste följa med i tiden. Det är det jag är mest stolt över, att jag lyckades byta spelstil, gå fram på nät och slica min backhand.

31) Vem betydde mest för din karriär?

– Jag vann på alla tre underlagen, men utan Jonte Sjögrens hjälp hade det aldrig gått. Han hjälpte mig att bli mer komplett, att våga.

32) En hypotetisk fråga, men hur hade du stått dig i dagens tennis?

– Jag är jävligt glad om jag slipper svara på den frågan.

33) Försök.

– Ingen aning. Jag hade aldrig klarat av att vara så professionell som de är i dag. Dag in och dag ut är det sociala medier och sponsorkrav att leva upp till.

34) På planen, då?

– När det verkligen gäller hade alla som var bäst på sin tid klarat sig hur bra som helst. Dagens spelare tränar inte hårdare än vad Lendl gjorde under en period, inte hårdare än vad jag gjorde under ett par år. De är bättre, men inte större talanger eller för sin tid större idrottsmän än vi var på 80-talet. Jag tycker nästan tvärtom.

35) Kan du vidareutveckla det?

– I dag finns det så jävla många idrotter och grejer som lockar i livet. Jag vet inte ens vad alla extremidrotter heter. Världens bästa skateboardåkare hade på vår tid mycket väl kunnat bli tennisspelare.

36) Genom åren har det tagits fram en rad udda tennisracketar. Vilka är de märkligaste modeller du har kommit i kontakt med?

– Den med två handtag, eller den som är böjd som ett ”s”.

37) Tänker du på svenska Erge, som...

– Nä, förresten. Det galnaste jag har sett är när Martin Bohm spelade med ett grönt stort jävla Prince-racket i division 1-serien i Vetlanda.

38) Själv spelade du med Rossignol.

– Ja, det är konstigt att jag gillade en racket som ingen annan gillade, förutom Tim Mayotte. I Franska mästerskapen 1982 blev jag den förste spelaren som vann en Grand Slam med en midsize-racket (Rossignol F200). Visste du det?

39) Nej. Apropå Öppna franska 1982... Vad är det första som poppar upp när du blickar tillbaka på tenniskarriären?

- Ingenting, faktiskt. Den är inte slut än.

40) Så du är typen som inte tittar bakåt?

– Ja, jag tänker inte tillbaka. Jag lever fortfarande i en tenniskarriär.

41) Vad ser du när du blickar framåt, då?

– 50-årskalaset.

42) Tänker du inte längre än så?

– Nej, jag har inga mål och målsättningar. Ambitionen är att leva i nuet. Går det åt helvete får man väl klara sig ur situationen så gott man kan.

43) Du har fyra barn. Har tennisintresset gått i arv?

– Ja, Karl spelar tennis på college och de andra har spelat lite grand i skolan.

44) Är han duktig?

– Ja, han är duktig på att slå till bollen, men vad han vill med tennisen har jag ingen aning om.

45) Du bor med din familj i Hailey, Sun Valley, Idaho. Hur är livet där?

– Det är vilda västern på en djurisk nivå. Här finns inga elefanter och noshörningar men nästan alla andra djur. Den chansen, att bo här, har jag gett mina barn. Det är häftigt.

46) Ser ni ofta vilda djur?

– De sex senaste dagarna har vi sett fyra bergspumor. Två av dem har legat mitt på vägen. Så vilt är det där vi bor.

47) Du har bott i USA i hela ditt vuxna liv. Vad saknar du mest från Sverige, förutom nära och kära?

- Den svenska sommaren, givetvis, att spela på en lokal golfbana en sen sommarkväll.

48) Inget annat?

– Lite mat. Godis. Att höra språket och förstå alla ord. Ibland kan jag tycka att jag inte följer med i den svenska politiken, men jag tillhör världen, inte Sverige.

49) Hur följer du svensk tennis?

– Jag var på Swedish Open och har lite koll. Det kommer några killar som är bra. Ja, de är jävligt bra.

50) Vilka syftar du på?

– Jag tänker speciellt på Elias Ymer och hans brorsa (Mikael). Vi får nog snart en världsstjärna igen. Annars är något vridet i världen.

De föddes också 1964

Magnus Wislander, Barry Bonds, Jürgen Klinsmann, Brett Hull, Heike Drechsler, Nebojsa Novakovic, Miguel Indurain, Staffan Olsson, Davis Love III, Marco van Basten, Ludmila Engquist

Följ ämnen i artikeln