Kalla visar att något har förändrats
Publicerad 2015-02-28
Kristoffer Bergström: en svensk VM-drottnings perfekta sätt att vända ett misslyckande till medalj
FALUN. En perfekt dag är Charlotte Kalla bäst i världen.
Det här var ingen sådan dag.
Det här var en svensk VM-drottnings perfekta sätt att vända ett misslyckande till medalj.
Halvvägs in i tremilen ramlar Charlotte Kalla.
Det ser märkligt ut, hon är ostörd och har just sprungit upp för den lilla backen i hästskon på stadion när skidorna smäller ihop och hon tvingas ner i snön. Hon tappar inte mycket tid, det var rätt ställe att missa på, men vurpan är ändå en föraning om vart loppet är på väg.
Till den här vintern har Kalla förbättrat sin klassiska teknik. Hon kör med lägre axlar och rejälare frånskjut, vi har hoppats att något har förändrats, men när orken tryter verkar det inte så. I klättringen efter fallet verkar all must borta. Bleckur, Niskanen, Björgen och Weng höjer inte farten, men världsmästaren på 10 kilometer fritt sänker sin. Hon saxar med böjd rygg upp för Mördarbacken.
Det är kört.
Det måste vara det.
Inget har hänt, det här är en likadan sista tävlingsdag som vi har sett i tre tidigare mästerskap.
Brukar tappa flera minuter
I Oslo 2011 var Charlotte Kalla två minuter från segern på den avslutande tremilen. I Val di Fiemme 2013 var avståndet nästan fyra minuter och i Sotji 2014 mer än fem. Distansen har varit för lång för att riktigt passa, men det har också själva mästerskapen varit. De där urstarka Tärendöbenen har inte varit tränade för fem-sex lopp inom mindre än två veckor, utan för enstaka explosioner. Tour de ski-backen 2008. 10 km fritt i Vancouver 2010. Stafetten i Sotji 2014.
En närmare läsning av resultatlistor visar vad som skiljer Charlotte Kalla från Marit Björgen och Therese Johaug. Deras prisskåp fylls upp i ungefär samma takt på mästerskapen, där Charlotte och Therese står på 14 VM- och OS-medaljer var, medan den sex år äldre Marit har 32.
Det uppseendeväckande är att norskorna vinner precis lika mycket i världscupen. Mellan tummen och pekfingret sker var sjätte lopp i ett mästerskap, och av karriärens pallplatser kommer 15 procent på OS och VM för Johaug och Björgen. För Kalla är den siffran 23 procent.
Om det lät rörigt är slutsatsen denna: Charlotte Kalla är bra i världscupen, men en världsstjärna främst i mästerskapen.
Reste sig mirakulöst
Det betyder inte att hon har nöjt sig med den insikten och slagit sig till ro. Tränaren Magnus Ingesson har berättat att nästa uppgift för Kalla är att höja lägstanivån i världscupen och i slutet av mästerskapen. Hon har jobbat med det redan, och ska lägga ännu mer krut på det till nästa vinter.
Om hon har gått framåt?
Om vi återvänder till skidspåret en halvmil efter fallet och saxningen ser det ut som att Charlotte Kalla funnit en tidigare okänd energidepå. Hon har inte bara rest sig från snön, hon har rest sig också symboliskt. Hon är som förbytt.
Den sista milen dansar Therese Johaug mot ännu en överlägsen tremilsseger i sina favoritbackar på hela jorden. Marit Björgen är ohotad som silvermedaljör. Men därbakom tuffar ett pånyttfött ånglok mot sin fjärde medalj i VM i Falun. Hon har besegrat sig själv, sin historia av svaga mästerskapsavslutningar och i bara farten de där åkarna som drog ifrån henne i Mördarbacken halvvägs in i loppet.
Inte uträknad
Hennes världsmästerskap är signifikativt för var Sveriges bästa skidåkare står i dag. På sina toppdagar är Charlotte Kalla ohotad i världen.
På sina hyfsade dagar vinner hon brons. Men till skillnad från förut är hon inte längre uträknad ens på en dålig dag.