”Vi är ett litet land och vi är ensidiga”
Lasse Anrell: Foppa, Zlatan och Anja – finns det annat i svensk idrott?
”Det är fantastiskt. Är det inte århundradets comeback?” yrade Viasats sportchef Per Tellander – tjänstgörande marknadsförare av den evighetsmaskin som är Peter Forsberg och hans comebacker – före nedsläpp.
Självklart är det fantastiskt.
Och självklart satt man ju där och tittade.
Foppa, Zlatan och Anja – finns det annat i svensk idrott?
Vad skulle vi skriva om annars, undrar folk som mejlar ibland.
Bra frågor.
Och jag håller med – vi är ett litet land och vi är ensidiga.
Det är sånt som gör – om vi bortser från Anja och Kalla – att vi knappt skriver om damidrott längre. Det är tragiskt och i längden farligt.
Den senaste tiden har jag kunnat se ett trendbrott; man talar om kvinnors kroppar igen. Det har varit tabu länge. Man talar om Björgens muskler. I Let’s Dance i fredags presenterades Alexandra Pascalidou som ”smal”.
Nåt sånt hade man inte kunnat säga för några år sen. Kroppsfixering, sexistiskt, anorexibefrämjande ... vad ni vill.
Nu presenterades det som en bra egenskap och jag kan inte säga att jag gillade det. Pascalidou verkade gilla det, däremot. Hon dansade bättre än nånsin och njöt hela vägen till nästa omgång.
Tur att ingen annan sa det
En annan kroppsfixerad formulering slank igenom i veckan – men den var betydligt roligare.
– Egentligen spelar det ingen roll hur du ser ut i alpin skidåkning. Det är du som måste utnyttja din kropp på rätta sättet. Jag har inte valt de här jättelåren, men jag har fått se till att bli starkare än alla andra för att utnyttja hur min kropp ser ut på bästa sätt. Maria Riesch gör det på sitt sätt, Lindsey Vonn på sitt sätt och Lara Gut på sitt sätt, sa Anja efter ett av sina många träningslopp som slet ner hennes allt annat än späda kropp.
Jättelår?
Tur att ingen annan än Anja sa det. Det hade slutat med katastrof och avsked på grått papper. Nu slutar det med ett leende. Jag gillar det.
Anja har numera humor och en stor portion självdistans. Hon är en av våra stora – på alla sätt (det var från början inte avsett som en ordvits, men okejrå ...).
Hon sa en annan rolig sak också:
– Jag hatar webb-tv. Hur många kan det finnas egentligen?
Detta apropå trängseln i mediafållan efter åken.
Nu råkar jag ju veta att hatet inte är ömsesidigt. Webb-tv älskar Anja. Så det så.
Dessutom är Anja – apropå vad jag skrivit om de senaste veckorna med sportstjärnor som horar i usel tv-reklam eller i ännu sämre TV3-program – bra i nya tv-reklamen för Intersport.
Hallå – en sportstjärna som kan agera som skådis ... hur gick det till?
Har Anja tagit skådespelarlektioner i smyg? Omtagningar? Wow – jag njuter i fulla drag och jag hoppas särskilt de reklambyråer som gjorde Henrik Lundqvists mjällschampo och Erica Johanssons fil skäms ögonen ur sig.
Om nu reklammänniskor kan skämmas.
Peter Forsbergs debut var fantastiskt ... hyfsad.
Det är obegripligt för mig att han kan ha sån koll och sånt acceptabelt tempo efter att inte ha spelat sen OS. Han var ju klart bättre än i Vancouver. Några av passarna var geniala, spelet bakom mål godkänt, bråket med Samuel Påhlsson en klassiker.
Mest fascinerande var hur han försökte göra en tunnel på Rick Nash i tredje perioden. Nash var klart bäst på plan, sjävklart skulle Foppa försöka överglänsa just honom på ett tydligt sätt.
Lite som när Ovechkin åkte omkring i OS och proppade allt från Jagr till Sedin till Crosby – ända till Chara som ju är bäst i världen på att proppa.
Foppas tunnel på Nash gick inte hem.
Hade den lyckats hade den dock visat att Den Gamle Kungen är tillbaka på tronen – trots att han inte kunde dominera i 60 minuter. Det stora var att han försökte.
Mycket ”spännande”
När TV4 hade premiär för sina alpina VM-sändningar så hann de olika reportrarna, programledarna, experterna och hallåorna säga att det var ”spännande” exakt 87 gånger – innan Anja ens startat.
Men sen vet väl ingen hur Foppas äventyr slutar den här gången. Jag sökte på måfå på nätet på ”Foppa + comeback” och hittade snabbt den här krönikan av mig själv från den 11 mars 2005.
”KARLSTAD. En comeback – den 27:e.
En hjärnskakning – den sjunde.
Det var en av de bittraste idrottskvällarna jag varit med om.
Jag vill inte se Foppa skör som en porslinskatt.
Jag vill se Foppa när han är som bäst.
Sluta nu, Foppa. Sluta nu, innan det är för sent.”
Han slutade inte. Han slutar aldrig ...