Vännernas farväl av Ricky Bruch

Stefan Alfelt

På tisdagen begravdes den svenske diskus-legendaren

MALMÖ. ”Du betraktar dej själv i en flyende aning om evighet …”

Dan Hylanders sång fyller Limhamns kyrka med Ricky Bruchs favoritlåt ”Skuggor i skymningen” inför hundratalet sörjande anhöriga och vänner.

Björn Rickard Bruch fördes i går till sin sista vila men han kommer att bli ihågkommen i en evighet.

Den jättelike och store idrottsmannen med det varma hjärtat. Provokatören alla älskade.

– Det är tomt utan dig. Vi ses snart någonstans igen, hörs en tyst kvinnoröst säga när mamma Anneliese och systern Christina tar avsked vid kistan.

I den tysta kyrkan går det inte att avgöra vem av dem som säger det men alla håller med. Ricky Bruch lämnar en stor tomhet efter sig.

– Ricky sammanförde idrott med underhållning på ett sätt som jag tagit efter mycket av. Fast han var kanske mer extrem än jag, säger Patrik Sjöberg.

”Blev idol för mig”

När Sjöberg började synas i höjdhoppens resultatlistor på ungdomsnivå var Ricky den som höll uppe friidrottsintresset i Sverige med sitt sätt att vara just Ricky, den oberäknelige underhållaren.

– Han blev en idol för mig redan när han kastade medicinbollen i väggen under den första Super startävlingen i tv, säger Patrik.

Diskus var inte en sport som i sig själv skapade nationellt intresse. Det begrep Bruch tidigt.

– Redan när han var 13 år visade han en enorm vilja på träning och sa: ”Jag ska bli känd i vartenda hem i Sverige”, berättar MAI-ledaren Lasse Johnsson.

Ricky lyckades naturligtvis med sin målsättning. Alla svenskar över 30 år har vetat vem han var.

– Ricky föddes i kräftans tecken och alla vet att en kräfta har ett tjockt skal som skydd mot allt utanför, men inuti är det något annat. Mjukt, använder officianten Alf Sjölin som metafor för att visa på Rickys välkända omtänksamhet om andra.

– När jag var avstängd från att tävla från 1981 till 1987 tog han sig till DDR och träffade mig med fara för sitt eget liv. Han var en inspiratör som har betytt enormt mycket för mig, säger diskuskollegan Wolfgang Schmidt som kommit till begravningen från sitt hem i Boca Raton, Florida, USA.

”Självklart att komma hit”

Ricky planerade Schmidts flykt från DDR men planen avslöjades av Volkspolizei och kunde aldrig sättas i verket. 1987 benådades Schmidt och fick flytta till Västtyskland.

– Jag har haft ständig kontakt med Ricky via telefon och senare på Facebook. Det var självklart för mig att komma hit, säger Schmidt.

Dan Hylander gör en fantastisk tolkning av Dylans ”Knockin´ on Heaven´s door”. Fader vår följer. Sen psalm 277 ”Så tag nu mina händer” och därefter tar släkt och vänner avsked en och en eller i små grupper. Några talar spontant. Många gråter.

– Jag kände Ricky i 40 år. Han brukade säga att vi var soulbrothers från en annan planet men att en av oss skulle tvingas att gå på den andres begravning. Tyvärr blev det jag, säger Kent Christoffersson som varit en av de närmaste vännerna.

Frans Sjöström spelar ”My Way” solo på saxofon. Sorgset vackert. Ricky Bruch gick alltid sin egen väg men han stannade ofta till för att hjälpa andra på sina vägar.

– Folk har inte riktigt klart för sig hur mycket han hjälpte andra. Vilket engagemang utan att ta en enda krona betalt som han la ner, säger Matias Ghansah som fick beskedet om Rickys cancer i höstas.

– Som alltid trodde han att han kunde fixa det …

Ricky Bruch var engagerad och entusiasmerande in i det sista med intressen för allt mellan himmel och jord och det utanför. Mediumet Carina Jeppsson diskuterade ofta andlighet med Ricky.

– Han trodde mycket på alternativen, säger Carina Jeppsson som lämnade en liten lapp på kistan med texten:

”Du finns kvar i hjärtan och minnen.

Vi kan alltid nå varandra i våra sinnen.”

Fotnot: 30 maj avled Björn Rickard Bruch efter en tids sjukdom.  Han blev 64 år.