Costenon

Historia

Den peruanska criollovarianten kallas för costeñon. Historien säger att Pizarro förde med sig spanska hästar ti11 Peru år 1532. Dessa förvildades och utvecklade en nationell ras som dock förändrades i viss man av klimatet, fodret och terrängen. Rasen har senare förbättrats genom införda hingstar och selektiv avel. Peruanerna har under århundraden strävat efter att få fram en häst som de kunde rida över de visa slätterna och genom bergspassen med så stor bekvämlighet som möjligt.

En avelsförening för rasen bildades strax efter andra världskriget av uppfödare och ägare. Föreningen fick statlig fullmakt att verka för produktionen av djur av hög kvalité för ridbruk, lätta körslor samt för jordbroksändamål.

Exteriör

Costeñon är omkring mellan 135 till 155 cm över manken och väger runt 340 till 450 kilo. Samtliga färger förekommer, men vanligast är brun och fux, ibland med bläs.

Huvudet ar brett och platt med fin mule och käke samt pigga uttrycksfulla ögon. Halsen är välvd och muskulös, bogarna långa och sluttande, bröstkorgen är stor, ryggen kompakt, revbenen väl välvda, bakdelen rundad, svansen väl ansatt med långt fint tagel, huden ar tunn och hårremmen har korta fina glänsande hår.

Costeñon är känd och uppskattad för sin speciella gångart "pasillano". Denna passgångart är mer eller mindre identisk med den gamla passliknande gångart som en gång i tiden var så uppskattad i Europa. Costeñon kan förflytta sig under långa sträckor i olika tempon i denna gångart. precis som alla criollovarianter är costenon mycket härdig och har förmåga att klara svåra förhållanden.