”Lever en dröm”

Pietilä-Holmner: Anja sa åt mig – ”nu kör du för medalj”

ÅRE

När Maria Pietilä-Holmner insåg att hon som sämst kunde bli fyra kom tårarna.

Sedan chocken.

Och till slut glädjen.

– Jag lever i drömmen, säger hon.

Det talades om Anja Pärson och Anna Ottosson som stora svenskhopp inför VM-storslalomen, men det blev i stället Maria Pietilä-Holmner som slog till och åkte till sig en silvermedalj. Bilderna från målfållan är redan klassiska.

Det handlar om ren och skär glädje.

– Jag blev så otroligt glad när jag stod i målfållan och insåg att jag var sämst fyra. Sämsta platsen, men jag började ändå gråta av glädje. Det var så himla stort, säger Maria Pietilä-Holmner.

– Alla kom fram och gratulerade mig. Pappa (Tom Pietilä) grät till och med och det har jag aldrig sett honom göra förut.

– Sedan lyfte han upp mig och det var stort. Han har ruskiga problem med sin ena axel och ska snart opereras. Jag fattade inte hur han kunde snurra runt mig i luften.

Vad säger du om silveråket?

– Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg någonting av själva åket. Men så brukar det vara för mig när det går riktigt snabbt.

Var det nervöst innan?

– Faktiskt inte. Jag brukar bli lite nervös, det är mitt problem, men den här gången var det helt annorlunda. Allt kände bara så roligt.

– Och Anja sa åt mig innan andra åket – ”nu kör du för medalj, det är det enda som gäller”.

Förstod du när det gick i mål hur bra det gått?

– Nej, inte först. När jag passerade mållinjen blev allting bara tyst. Det tog ett tag innan publiken började jubla och sedan såg jag resultattavlan.

Siktade på medalj

Maria Pietilä-Holmner har en femteplats som bäst i världscupen, men dagen innan storslalomen sa hon till svensk media att hon siktade på medalj.

– Det bara for ur mig på presskonferensen och efteråt började jag fundera: vad var det jag sa egentligen? Medalj, det trodde jag ju inte ens själv på. Plötsligt var jag tvungen att tänka mig in i situationen.

– Och tog jag inte medalj skulle alla säga att det var ett misslyckande?

Vad tänkte du när du vaknade?

– Till att börja med hade jag sovit skitdåligt, men Anja har berättat att hon också brukar göra det när det är någonting stort på gång.

– Sedan tog jag det ganska lugn, eftersom det var kvällstävling. Jag försökte tänka på annat.

Medaljdrömmar?

– Klart jag hade. Jag har ju sett Anja stå där på prispallen och tänkt: ”en dag vill jag också stå där, det vore häftigt”.

Maria Pietilä-Holmner har också spelat fotboll och var uttagen i länslaget, men när hon var 15 år valde hon att åka skidor på heltid.

– Sedan är jag faktiskt världsmästare i brännboll. Jo, det är sant. Vi vann VM för två år sedan.

Anja: Hon är värd det

Maria Pietilä-Holmner är född i Umeå och det var också där som hon för första gången stod på skidor.

– 200 meter hemifrån finns en lite soptipp och där åkte vi jämt. Det var ungefär 15 sekunders slalomåkning. Inte mycket, men det fungerade.

Marias pappa Tom Pietilä har jobbat som sjukgymnast i Tre Kronor och mamma Elisabeth är också utbildad sjukgymnast.

– Jag har haft en fördel där. Mamma och pappa har hjälpt mig otroligt mycket genom åren. Till exempel har jag, tack vare dem, skyndat långsamt med fysträningen. Det har skett en stegvis upptrappning och det är jag glad över.

Maria Pietilä-Holmner och Anja Pärson har en speciell relation. Anja hade ett tag till och med en egen säng hemma hos familjen Pietilä-Holmner.

– Jag är så glad för hennes skull. Jag har ju sett henne sedan hon var så här hög, säger Anja Pärson och måttar en dryg meter med handen.

– Hon är verkligen värd det här.

Maria Pietilä-Holmner ser nästan chockad ut där hon står omsvärmad av en hord med journalister.

– Jag tror inte det gått in riktigt än. Jag är bara så lycklig. Just nu lever jag drömmen, säger hon.

Samtidigt som Maria Pietilä-Holmner gör karriär som skidåkare försöker hon plugga.

– Jag går natur, men tyvärr går det inte så snabbt. Tycker

det är lite jobbigt, eftersom jag inte gillar att göra saker halvdant. Men, men, det får gå ändå.

Maria Pietilä-Holmner lämnar presskonferensen tillsammans med pojkvännen Hans Olsson (tillhör herrlandslaget) och leendet sitter som fastklistrat i hennes ansikte.

Det är en glädjens dag.

Maria PH:s livslinje