160 mil bort – 0,5 sek efter

Sanna världsetta i Glasgow – och hemma i Falun kämpar Jenny för att komma tillbaka

GLASGOW. Samma dag.

Men två skilda världar.

Susanna Kallur sprang in som överlägsen världsetta och hamnade mitt i strålkastarljuset i skotska Glasgow.

Tvillingssyrran Jenny hade smygpremiär hemma i Falun på sin väg tillbaka – inför några hundra åskådare.

helskärm

Susanna Kallur vann årets första stora inomhusgala med tre tusen åskådare på läktarna och en miljonpublik framför tv-apparaterna.

I Falun var det några hundra.

Mest föräldrar.

Inga tv-kameror.

Det har gått åt två olika håll för Sveriges mest kända tvillingpar tillsammans med hockeybröderna Sedin.

År 2005 var de nästan jämbördiga och tog EM-guld (Sanna) och EM-silver (Jenny) i Madrid.

Det skilde tolv hundradelar i årsbästa – från Sannas 7.80 till Jennys 7.92.

Igår skilde det nästan en halv sekund.

Återkommande skador för Jenny

Anledningen är framförallt återkommande skador för Jenny. Träningsuppehåll och så en ny, svår väg tillbaka.

Dessutom satsade hon både på 200 meter och 100 häck i fjol – en inte helt lyckad satsning.

– Men jag tycker inte synd om mig själv,

säger Jenny.

– Det var väl lite naivt att tro att det skulle gå bra på både 200 meter och 100 häck förra året. Det blev som om jag inte gav någon av grenarna en riktig chans. Det är lättare att bara fokusera på en grej. Så nu är det häck som gäller.

Samtidigt har Sanna alltid satsat på häck.

Det har gjort henne stadigt bättre år för år.

Och en av förklaringarna till framgången är paradoxalt nog Jenny – kanske lika viktig som tränarna.

Löser detaljer tillsammans

– Det är klart att hon betyder mycket. Vi har ju alltid tränat ihop, säger Sanna.

– Och vi funderar rätt mycket ihop för att hitta lösningar på detaljer.

Sannas lopp i Glasgow i går var hennes bästa säsongsöppning någonsin. Hon var bara en hundradel från sitt eget svenska rekord.

Och då hade hon en dålig start, där hon

hade sämst reaktionstid av alla och ingen bra accelaration fram till första häcken.

– Ja, det kändes som jag fick en kass start. Därför är ju tiden otroligt bra. Jag blev själv överraskad, säger hon.

Hennes 7.81 är extremt överlägsen, även om inomhussäsongen är väldigt ung. Men tvåan i världen har 7.97.

Det är en evighet på 60 meter häck.

Men den som borde vara närmast är Jenny Kallur.

Enäggstvillingen.

– Ja, vi har ju samma gener till 99,9 procent, så möjligheten finns.

– Snabbheten är lika, men hennes teknik

är alldeles briljant. Där kan vi inte jämföra oss och jag måste göra vad som gör mig till en bra häcklöpare. Inte titta på Sanna för mycket, sade Jenny när vi har ett längre samtal under träningslägret i sydafrikanska Potchefstroom.

Vill springa fler VM-finaler

Blir du aldrig trött på att ni jämförs hela tiden?

– Det tar jag med ro. Jag förstår att det blir så eftersom vi är tvillingar och tävlar i samma gren. Det är väl därför det görs så många studier på just

enäggstvillingar.

Hur ser du själv på framtiden som häcklöperska?

– För lite drygt två år sedan var jag i VM-final i Helsingfors. Det vill jag upprepa. Jag är helt övertygad att det kommer att gå om jag bara får vara skadefri och kan träna på utan problem.

Susanna Kallur behöver inte ens fundera på sådana saker. Hon har bara en förlorat en enda final på 60 häck sedan 2004 – på tjugo lopp.

Det var VM-finalen inomhus i Moskva 2006, men Sanna har redan listat ut varför.

– Ja, det var första gången jag verkligen insåg att jag hade chansen att vinna en VM-final. Jag var så extremt nervös. Jag ville bara spy och gå hem.

Den känslan lär aldrig uppstå igen.

Nu är hon van vid stora finaler.

Nu väntar vi bara på Jenny.