– Sjöberg var bättre

Hård dom av pappa Johnny – nu börjar ett ”normalt” liv: ”Jag vet inte vad det är...”

PEKING. Stefan Holm gör sitt sista stora mästerskap.

Och när pappa Johnny gör en sista ranking över världens bästa höjdhoppare genom tiderna sätter han Patrik Sjöberg före Stefan.

– Ja, Javier Sotomayor är störst genom tiderna. Sedan kommer Sjöberg. I alla fall på min lista. Sedan är Stefan med och konkurrerar om platsen bakom de två, säger Johnny.

Stefan Holms avskedsparty fick ett tillfälligt avbrott efter fjärdeplatsen i Peking.

Det blir två tävlingar till före pensionen.

Sedan ska han anpassa sig till livet som en normal människa.

– Men jag vet inte vad ett normalt liv är. Jag har aldrig haft något, säger Stefan.

– Höjdhopp har varit mitt liv sedan jag var sexton. Jag kännner inte till något annat.

Det är därför han lämnat hela hösten tom i almanackan.

Inte tänkt på framtiden

Inga planer, inga nya åtaganden.

– Nej, jag ska använda hösten till att landa och få lite distans till allting. Jag har inte en aning om vad jag ska göra i framtiden. Jag har inte ens tänkt på det, säger han.

Nu var han i och för sig tvungen att skriva in två nya poster redan i går.

Finnkampen i Helsingfors och GP-finalen i Stuttgart den 13–14 september.

– Jag har ingen aning när Finnkampen avgörs, men det är väl i början av september, säger han.

Redan det svaret visar att han börjat bli ”normal”. Stefan som aldrig missar en siffra i statistiken – eller ett datum – har fel.

Finnkampen avgörs den 29-30 augusti.

– Men jag har aldrig tänkt längre än till den här OS-finalen. Det var ju meningen att säsongen skulle ta slut här i Peking.

”Hade tur i Aten”

Nu blev det inte så.

Trots att det såg ut att bli en kopia av den dramatiska OS-finalen i Aten 2004, slutade det med en millimeterknapp rivning i första försöket på 2,36 – segerhöjden i Aten – och en fjärdeplats.

– Det tur jag hade i Aten, den oturen hade jag här i stället. Det var ruggigt nära i första och till och med då jag landade i mattan trodde jag att ribban låg kvar. Men jag touchade den med baksidan av ena låret.

– Jag ville bli historisk här i Aten och det är det som drivit mig ända sedan EM i Göteborg 2006. Nu blev jag historisk med två fjärdeplatser i stället.

Stefan var fyra även i sitt första OS i Sydney 2000.

Han är ändå rätt samlad efter den här senaste fjärdeplatsen.

Stefan är ett proffs och svarar lugnt på alla frågor.

Men inombords svider det naturligtvis något fruktansvärt.

– Ja, det är jävligt surt att komma fyra. Det är inget snack om det. Det här är mycket tyngre än det var i VM i Osaka i fjol.

Nu hade Stefan mycket tuffare motstånd än i OS i Aten.

Ryssen Andrej Silnov var den stora skillnaden.

Den 23-årige ryssen är den ende aktive hopparen i världstoppen som Stefan har minusstatistik mot.

Ett ganska rejält underläge som utökades till 4–12 efter OS-finalen i går.

Och hur blågula ögon man än har, så var Silnov helt överlägsen den här kvällen.

Han passerade varenda höjd upp till 2,36 i första försöket och med rejält med luft till ribban i alla sina hopp. När segern var klar var han ytterst nära att tangera Patrik Sjöbergs europarekord på 2,42.

För Stefan är det snart över, även om han tar farväl först i mitten av september. Det finns ingen chans att han fortsätter.

– Då måste jag operera foten och det känns inte aktuellt att göra det. Jag har legat på den här nivån nu i elva år utan att behöva operera mig. Jag känner redan nu att det blir mer och mer småskavanker och fler och fler dåliga dagar.

Vill inte harva runt

– Jag vill inte harva runt och hoppa 2,15 eller 2,20. Ska jag vara med ska jag vara med och hoppa mot de bästa. jag har ändå fått gör det i elva säsonger och det är få förunnat att få göra det. Det går inte att hoppa höjd på skoj.

Största besvikelsen i OS förutom din egen?

– Jag har svårt att bedöma det, men det som hände Sanna var naturligtvis en chock.

Vad gör du nu efter tävlingen?

– Deppar. Och äter godis.

Som en normal människa.