Förbjud spel utomhus

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Wennerholm: Det måste snart bli ett slut på vansinnet

Det är inne att spela ute.

Nu är det dags igen när elitseriens startar om med Färjestad-Frölunda på annandagen.

Men utan mig på läktaren.

Det här med utematcher har gått för långt.

Det är hög tid att låta dem frysa

inne.

helskärm

Jag vet vad jag talar om när de gäller utomhusmatcher. Mina första år på läktaren tillbringades utomhus, eftersom det inte fanns några inomhushallar i stockholmsområdet på den tiden. Det var tredubbla tröjor och Nivea-kräm i hela ansiktet för att hålla kylan borta.

Jag såg min senaste – och sista – utomhusmatch på gamla Johanneshovs Isstadion 1962. Derby mellan Djurgården och AIK och 17 098 på läktarna.

Vad jag minns?

En stelfrusen kropp på tunnelbanan hem och att inga slogs. Ordet huligan var inte uppfunnet på den tiden, eller också var det för kallt för dåtidens fans att bli förbannade på varandra. Jag kunde känna mig trygg som den sjuåring jag var och det fanns inget skrämmande att gå på hockey.

Det var en tid då den enda rök som syntes runt arenan kom ur korvgubbarnas lådor på magen, där de hanterade varje kokt med bröd med en elegans som aldrig kommer tillbaka. Avslutningen fascinerade mig alltid, då de fångade upp

senapen ur en separat behållare och strök den över korven med en spatel

i en enda rörelse.

Matchen, då?

Djurgården vann med 13–5. Det var

klasskillnad på den tiden då Djurgården dominerade svensk hockey.

Ingen engångsföreteelse

Men det var då det. Ett år senare var inomhusarenan Hovet färdigbyggd lagom till VM 1963. Vi smågrabbar tog tunnelbanan och stod bara och gapade över det imponerande nybygget. Hockey inomhus!? Det var för bra för att vara sant.

Sedan dess har det byggts arenor runt om

i hela landet, den ena flottare än den andra. Stoppade sköna stolar, restauranger, jumbotroner med snabbrepriser och en behaglig inomhustemperatur som gör att man kan sitta

i skjortärmarna på läktaren.

Och vad händer. Någon idiot får för sig att vi ska börja spela utomhus igen.

Hade det varit en engångsföreteelse hade väl allt varit okej. Men nu har det blivit en epidemi bland storklubbarnas marknadsavdelningar. Jag kan ana en viss brist i fantasin när man väljer att flytta utomhus igen och spela rena jippomatcher mitt

under brinnande säsong.

Som att sälja konserverad gröt

Det borde finnas en regel som förbjuder det. Visst kan jag förstå att vissa ser det som en happening eller en nostalgitripp 50 år tillbaka i tiden och att vissa klubbar är ute efter nya publikrekord. Snacka om att sälja konserverad gröt.

Nu är Färjestad–Frölunda först ut på annandagen och sedan möts Leksand och Mora utomhus den 26 februari. Då hoppas jag att det är slut på vansinnet.

Jag var i och för sig på VM-premiären mellan Tyskland och USA i Gelsenkirchen förra våren. Det var aviserat som en ”utomhusmatch”, men faktum var att det var tak över hela arenan och att jag och de 77 802 andra satt under tak.

Rekordet: 113 411 åskådare

Då var avsikten att sätta världsrekord i publik för hockey vilket man också gjorde. Det var i och för sig en mäktig upplevelse och det blev också nytt världsrekord. Men det krossades i november i år, då collegelagen Michigan University och Michigan State möttes på Michigan Stadium (mycket Michigan där), inför 113 411 åskådare.

Någon sa efter den matchen att det krävdes en hockeymatch på en utomhusarena i Sydamerika för att slå det rekordet.

Det kommer aldrig att hända.

Det krävdes straffar för att Småkronorna skulle slå Schweiz med 4–3 i sista träningsmatchen inför JVM i Buffalo.

Jag tror det var det bästa som kunde hända.

Nu kan Sverige gå in i turneringen utan någon som helst press på sig.