Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Alfelt: Det här var vad IFK Göteborg behövde – nu vinner de allsvenskan

Nu tar de guld IFK Göteborg utklassade Elfsborg i går på Gamla Ullevi. Nu tror Sportbladets krönikör Stefan Alfelt att Hysén & Co. tar hem guldet i höst.

Tack, Ante Covic!

Du räddade mitt tips.

Nu vinner IFK Göteborg allsvenskan.

Jag vet att IFK Göteborg mycket väl fortfarande kan vara elva poäng efter serieledaren när tisdagens heta Skånederby Helsingborg–Malmö är spelat men jag tror ändå att 5–1 över Elfsborg var den avgörande vändningen.

Inte bara för att Tobias Hysén är tillbaka eller för att det var en speciellt imponerande seger. Elfsborg var faktiskt spelförande stora delar av andra halvlek när man varit en man mindre på planen i en timme.

Vändningen kommer i stället just därför att det är Elfsborg som Blåvitt till slut utklassar enligt resultatet som kommer att stå kvar i historien.

Tippade topplag har startat extremt uselt den här allsvenskan men när vi summerar i höst har jag svårt att tro att Elfsborg och IFK Göteborg inte är med i slutstriden.

Öka hellre till 18 lag

Helsingborg har inlett fantastiskt, men ärligt talat. Plockar vi bort Marcus Lantz? Hur mycket starkare är då HIF än exempelvis Gais eller, hemska tanke, Åtvidaberg?

Vilket osökt för in mina tankegångar på den senaste tidens skitsnack om planer och antal lag i allsvenskan.

Efter fem omgångar ville alltså många ledare att vi skulle dra ned allsvenskan från sexton till tolv lag som möter varandra tre gånger per säsong.

Okej. Så här såg det ut i botten av allsvenskan när dessa tankar fördes fram:

Delad tolfte plats: Djurgården och Göteborg. 14) Kalmar. 15) AIK. 16) Åtvidaberg.

Ja jädrar vad svenska folket skulle se fram mot tre möten mellan BP, Trelleborg, Halmstad, Mjällby, Gefle, Gais och Häcken...

Lika dumt som när ledare i Helsingborg och Malmö slår sig för bröstet och påstår att lagens framgång i år beror på att de är de klubbar som satsar mest på sina planer.

Kanske har man faktiskt satsat mest men trots 50 000 kronor per dygn i elkostnad för uppvärmning av Olympias gräsplan i Helsingborg har planen bara varit marginellt jämnare än exempelvis åkern i Åtvidaberg som HIF ändå vann med 3–0 på.

Nä, låt oss slippa ledare som pratar fortare än de tänker i sin jakt på förenklingar av tillvaron.

Öka hellre till 18 lag än att dra ned från 16.

Med inskränkta tankegångar som ledord skulle spanska ligan skäras ned till två lag, Premier League till fem eller sex medan skottarna skulle få njuta av en högstaliga där två lag möts i 30 omgångar innan det är dags för slutspel.

Fokusera på de verkliga problemen i stället. Anställ riktiga experter som planskötare och skifta till höst-vår. Sen kan vi börja snacka om kvalitetsförbättringar av lag och spelare.

Reservmålvakten bäst i Elfsborg

5–1 i vad som borde ha varit en toppmatch är en enorm segermarginal oavsett hur den kom till och den var precis vad Göteborg behövde men utan Covics idiotiska utrusning hade Blåvitt förmodligen fått en betydligt svårare match.

Covic försökte att undvika kollisionen, men rusar man ut utan tanke på att bara täcka bort löpvägen för den anstormande anfallaren hellre än att försöka bli först på bollen gör man inget bra jobb för sitt lag.

Frånsett tveksamheten att stå kvar på linjen vid Göteborgs kvittering till 1–1 var ersättaren Joakim Wulff Elfsborgs bäste spelare resten av matchen så det finns knappast något behov av att Covic kommer tillbaka mer i årets allsvenska.

Hysén tillbaka, Robin Söder tillbaka, Adam Johansson tillbaka. IFK Göteborg är på väg tillbaka. Jag tror inte att laget förlorar särskilt många matcher till.

Personligen skulle jag hellre se Thomas Olsson från start i stället för Sebastian Eriksson eftersom Thomas är en mer utpräglad spelmotor, men i övrigt är Blåvitt väl komponerat och färdigt att klättra i tabellen.

Anmärkningsvärd statistik

För en tid sen skrev jag att Elfsborg bara hade vunnit fyra matcher på 14 år mot lag som slutat bland topp fyra i allsvenskan. Det var en missuppfattning från min sida då jag inte lyssnade tillräckligt noga på statistikern Mikael Häggström.

Elfsborg har sen återkomsten till allsvenskan 1997 bara vunnit en enda bortamatch mot lag som hamnat bland topp fyra när säsongen varit slut. 1998 när man vann med 3–0 på Örjans vall mot Halmstad. Minst sagt en anmärkningsvärd statistik.

Samtidigt vet jag inte vad Elfsborg skulle ha gjort annorlunda i matchen mot Göteborg. Man skapade spelövertag och chanser nog för att vinna även med en man mindre men utnyttjade dem inte.