”Dör hellre än låter bli”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-29

Världens tuffaste sport intar hovet

Hans mamma vågar inte se kvällens gala på Hovet.

Men för Magnus Cedenblad är omdebatterade kampsporten MMA ett sätt att leva.

– Jag gör hellre det här och dör när jag är 40 – än låter bli, och dör när jag är 60, säger han.

Magnus Cedenblad (överst) möter skotten Allan ”No” Love på Hovet.

Det har kallats världens tuffaste kampsport.

Och sedan MMA valdes in i Riksidrottsförbundet i fjol har debatten bland forskare och experter rasat.

– Det är klart att det inte är hälsosamt att få slag mot huvudet. Alla förstår det, säger Magnus Cedenblad, som i kväll fajtas i sjätte upplagan av Superior Challenge i Stockholm.

– Men jag accepterar att det kanske inte är bra. För just nu mår jag så väldigt bra av det.

Han kallas ”Jycken” och är i dag 28 år. Det är nio år sedan han första gången såg en MMA-match på tv - och fastnade direkt.

– Det är mitt liv. Jag bygger upp allt runt omkring det. Vänner, jobb... säger han.

– Det finns inget tillfälle i livet som man är så mycket i nuet som när man går in i ringen.

Hur har din omgivning reagerat?

– Alla mina vänner kollar på MMA på tv, varje helg. Och när det börjat gå bra för mig har släkten också börjat förstå att det faktiskt är en idrott.

Pappa börjar acceptera det

– Min mamma och pappa har börjat acceptera det. Men det är klart, vilken mamma skulle inte tycka att det var obehagligt att få se sitt barn få slag i ansiktet? Min mamma tittar på det efteråt i sitt eget rum, och är orolig fast hon vet hur det ska gå.

Är du aldrig rädd?

– Nej, aldrig. Skulle jag hoppa backhoppning, då skulle jag dö. Men jag ser inte mig själv död på grund av det här. Det finns inte.

Under kvällens gala, som för första gången anordnas på Hovet, går Magnus Cedenblad en match mot skotten Allan ”No” Love.

Kvällens stora höjdpunkt är annars norske MMA-stjärnan Joachim Hansens supermöte med svensken Sami Aziz.

– Den här galan har bäst ”fight card” på europeisk mark. Alla svenskar har fått riktigt bra motståndare, säger Cedenblad.

Till sist, varför kallas du ”Jycken”?

– Det började som ett skämt, en polare tyckte att jag såg ut som en hund i håret när jag fajtades. Rakt tunt, hår... Jag är nöjd med smeknamnet, men det är ju svårt internationellt.