Huvudstadsklubbarna sjunker djupare i krispölens gyttja

Nollåttorna Hammarby och Djurgården är allsvenskans nollor just nu.

På söndag möts de i ett ödesderby som avgör vilket lag som går ner sig ytterligare ett steg i den gyttjefyllda krispölen.

Inget av lagen har råd att förlora derbyt och oavgjort kommer alla konkurrenter att jubla över.

Varför skulle då Hammarby och Djurgården vara största nollor nu? Örgryte ligger fortfarande sist och Gais har inte vunnit på 13 omgångar.

Jo, för att Öis inte har förlorat på de senaste fyra omgångarna och Gais spelar riktigt bra fotboll utan att få utdelningen som spelet varit värt. Ungefär scenario som för Malmö FF, fast ännu några snäpp längre ned i tabellen.

Den stora skillnaden är att lag som Gais är det få som har stora förväntningar på. Krisen slår alltid hårdast mot klubbarna som har otåligheten infälld i sitt klubbmärke. De stora storstadsklubbarna och därför blir det så dramatiskt när både Hammarby och Djurgården krisar samtidigt.

Djurgården skulle satsa långsiktigt med en bestämd spelfilosofi men orkade inte hålla kvar den ens en halv säsong. Tror inte att Andrée Jeglertz känner sig helt hundra på stödet från klubbledningen eller ens på vad som nu förväntas av honom, mer än att vinna tillräckligt många matcher för att slippa nedflyttning.

Djurgården – ett luftslott

Djurgården har släppt in flest mål av alla lag i serien. Fem mer än hopplösa jumbon Örgryte. Det är inget acceptabelt resultat av en stor klubb vars ambition är att etablera sig som topplag med ständigt deltagande i Europacupsspel.

Den mångmiljonsatsning som aviserades tidigare i år på nya spelare var ett löfte taget ur luften runt det luftslott som Djurgården har blivit. Det blir inga nyförvärv och då blir fortsättningen tuff.

Hammarby har kanske lika lite filosofi som pengar men hade i går mot Helsingborg också en del oflyt. Nya brassarna Caludio och Rafael brände grymt bra målchanser men visade att de har speed och talang. Kom missarna bara utifrån överdriven ambition att visa upp sig i första matchen kan Tony Gustavsson hoppas på att få ut mycket mer av duon i höst.

Nyförvärvet Vlado Zlojutro var en pigg nykomling på kanten och kan även han bli en tillgång. Men för Hammarby, precis som för Djurgården, handlar det om att sätta målchanser och stänga matcher. Poängen måste in snabbt för att det inte ska bli en riktigt orolig höst med allt vad det brukar innebära runt floppande Stockholmsklubbar.

Andreas Dahl gjorde en stark insats i mittfältet och ett snyggt reduceringsmål på frispark. Inhopparen Freddy Söderberg borde kvitterat i slutminuten men prickade stolpen.

Både Hammarby och Djurgården har spel som borde kunna ge segrar, men som storlag i storstaden kämpar man mot många starka känslor och viljor som skapar osäkerhet i den egna truppen.

Halmstad en räddningsplanka

Helsingborg visade att man kan klara sig även utan stjärnorna Henrik Larsson, Marcus Lantz och målspottaren Rasmus Jönsson. Nu drog i stället Andreas Landgren, Erik Sundin och Ólafur Skúlason de tyngsta lassen.

Sundins läckra lobbmål till 2–0 blev dessutom avgörande och med segern gick HIF upp i allsvenskans topp. En position som nog ändå blir svår att hålla sig kvar vid utan Henke med tanke på formen som Elfsborg och Kalmar visar upp.

För bottenlagen ser Halmstad allt mer ut som en möjlig räddningsplanka. Mycket av Halmstads kräftgång skylls på att anfallsspelet inte resulterar i mål, men det är också så att det tidigare så säkra mittbacksparet Tomas Zvirgzdauskas och Tommy Jönsson inte alls är lika stabilt längre. Båda har svårt att hänga med snabba anfallare.