Leifby: Ge mig en sportig Leif GW
Det brölas och gapas för mycket i sportsändningarna – jag söker en tv-professor
– Uuuuaaaäääähhh!
Så låter det i var och varannan sportsändning nuförtiden.
Snart borde mute-knappen slå igenom på allvar i Sverige.
– Uuuuaaaäääähhh!
Nix, det är inte en rekonstruktion av en Leif GW-nysning i ”Veckans brott”.
Det är en sportsändning, vilken som helst, nästan. För det är så det låter, mer ofta än sällan nuförtiden, i synnerhet när det kommer till fotboll, men även i andra sammanhang.
En femte träff i stående.
– Uuuuaaaäääähhh!
Ni minns hur det var för 20-25 år sedan.
Då kunde kommentatorerna knappt utbrista ett ”jajamensan!” utan att det resulterade i en anmälan till Granskningsnämnden. I dag är brölandet vardagsmat.
Det hörs överallt, i alla sammanhang, oavsett liga, möte eller matchminut.
Utvecklingen skrämmer.
Om det har gått från att vara torrt och traditionellt till vansinnigt och på gränsen till vulgärt, på 25 år, hur kommer det då att låta om ytterligare 20?
Det är bara en tidsfråga innan vi har en GOOOOOOOOOOOOOOOOOL-skränare i svensk tappning.
När den dagen kommer hoppas jag att mute-kommentator-knappen har slagit igenom, den som gör det möjligt att välja bort referatet och bara ta in miljö- och matchljud.
Den som tränarikonen Lasse ”Buttra Molnet” Falk har efterlyst i 20 års tid. Varför har kommentatorer och experter börjar gapa i tid och otid?
Niva är för ivrig
Förmodligen för att konkurrensen är hårdare. Arbetsgivarna pressar på, det är viktigt att sticka ut, bygga varumärke, ge kidsen vad de vill ha.
Hörs du inte så finns du inte.
Men det är när varumärkesbyggande går före spontanitet och relevans (och det egentliga uppdraget) som allt barkar åt helvete. Och alla studiosessioner är så välanpassade. Glatt, piggt, fräscht, snygga kavajer, dyra skrivbord, ett par laguppställningar, någon intervju, rita lite, och sedan alltid mycket, mycket mer.
Nä, det är inte utan att man önskar att det kommer fram en ny förmåga som helt och fullt struntar i alla oskrivna tv-lagar. Någon som går sin egen väg och inte krusar.
Tänk om vi kunde få in en kuf som inte riktigt kan föra sig i de här sammanhangen men som ändå är så pass kunnig, påläst och erfaren att hen är för bra för att inte ha med. Eller hen och hen.
Man kan väl nästan skriva ”han”, eftersom det nästan uteslutande är människor med pung som sitter i fotbolls- och hockeysändningarna.
Det jag söker är en professor. En tv-sportens svar på Leif GW.
Med koll på statistik, sannolikhet, forskning, rapporter – och egna erfarenheter.
”I nio fall utav tio blir hörnor, som slås mot bortre stolpen under den sista kvarten i matcher som börjar sent på kvällen, helt ofarliga”.
Tyvärr finns det dåligt med potentiella professorer. Lasse Lagerbäck har hyggliga förutsättningar, men han är fortfarande lite för torr och försiktig. Erik Niva skulle kunna bli något på sikt, nu är han alldeles för ivrig.
Extra plus om det finns en käpp
Leif Boork är inget dumt förslag.
Den här professorn beskriver Kim Källström som ”en utomordentligt kapabel figur” och vågar kalla en förbundskapten för ”stolle”.
När alla andra försöker skapa bra stämning i studion sitter den här figuren vänd åt ett annat håll. Det prasslar, kliar och olika typer av påståenden, resonemang och frågor bemöts med fnysningar och frustande. Extra plus om det finns en käpp att vifta med.
När studioankaret frågar om MFF:s möjligheter att nå Champions League nästa säsong är svaret:
– Har det gått en säkring?
Uppfriskande.
Och en given succé.
Här är tv-veckans...
JA!
Jag har inte hunnit lyssnat på podcasten ”Off Air” med sportjournalisterna Karin Frick, Maud Bernhagen, Anna Brolin och Suzanne Sjögren – men jag har förstått att det är ett bra program. Även undertecknad har fått på pälsen, sägs det.
Bra!
Det tar jag gärna.
TV4-profilerna diskuterar viktiga ämnen, lyfter problem som kvinnliga journalister allt för ofta råkar ut för, de har fullt relevanta åsikter och de håller verkligen inte igen.
Varför skulle dom? Fortsätt.
Stå på er.
Ni är viktiga förebilder för många där ute.
NEJ!
OS-facklan är på väg mot Sotji, vägen dit har gått via rymden, och i veckan doppades den ner i världens djupaste sjö, Bajkalsjön.
För att inte slockna stoppade man in facklan i en vattentät kapsel.
Har ni hört något så dumt.
Nä, det var bättre förr, när någon krake bara sprang runt med en brinnande pinne i näven.
Det är märkligt att IOK, som är tydliga med att de inte tycker att idrott och politik hör ihop, bara sitter och tittar på.
Hur kan de låta detta propaganda-dravel fortsätta?
Till sist...
....i helgen ser jag tv-sportens årskrönika från 1987. Det gör jag alltid när det är första advent. En gammal tradition.