Niva: City borstade bort krypet direkt
Tungviktsmöte? Jättarnas kamp?
Manchester City ägnade några sekunder åt att fundera över vad det var för ilsken liten varelse som försökte bita sig fast på axeln.
Sedan borstade de undan krypet.
Det hette att det i alla fall inte skulle kunna bli värre.
Stoke var bottenpunkten. Eller Olympiakos. Eller Liverpool.
Men nä, den här säsongen är tydligen ingenting så jävligt att det inte kan bli ännu jävligare.
Manchester United-Manchester City, 0-3.
Efter en förlust brukar ju tränare prata om att ändå ta med sig det positiva in i framtiden.
När jag nu har sett Manchester United förlora ännu en hemmamatch ägnar jag några minuter åt att fundera på vad det skulle kunna vara den här gången.
På fullaste allvar kan jag inte komma på en enda sak, en endaste liten detalj.
Vad skulle det vara? Att Marouane Fellaini inte blev utvisad? Nä, frågan är om det ändå inte varit bättre att spela med tio man. Att förlusten inte blev större? Skulle väl vara det då.
Jag ögnar igenom hemmalagets laguppställning och hittar inte någon spelare som jag skulle ge ett godkänt individuellt betyg. Jag snabbspolar igenom matchutvecklingen i huvudet utan att kunna erinra mig en enda röd spelsekvens som verkligen hängde ihop. Jag funderar över hur laget var disponerat och kan inte ens lista ut vad som egentligen var matchplanen.
Hur tänkte United
Hur hade Manchester United egentligen tänkt sig att gå till anfall? Ville de spela genom mittfältet? Använda kanterna? Slå raka uppspel mot Wayne Rooney? Trots att jag har sett hela matchen har jag fortfarande inte en aning.
Klasskillnaden var både uppenbar och fullständig.
Manchester City åkte över stan och gjorde 1-0 efter 43 sekunder. Sedan var det som att de knappt ens behövde anstränga sig, utan städade undan grannarna utan att någonsin pressa sig förbi andraväxeln.
De gjorde vad de behövde göra, satte några bollar framåt och kontrollerade den egna planhalvan på ett sätt som gjorde att motståndarna knappt hade ett riktigt avslut.
Hade vi spelat om den här matchen 100 gånger hade Manchester City vunnit 99.
Så tydligt och så definitivt kan det bli när ett lag med bättre spelare och tydligare spelmodell möter ett ihåligt ruckel utan vare sig styrning eller övertygelse.
Yaya Touré mot Marouane Fellaini bland de fysiska innermittfältarna? David Silva mot Juan Mata som spansk snidarkreatör? Vincent Kompany mot Rio Ferdinand som försvarsgeneraler?
Skrattmatcher rätt igenom hela centrallinjen.
City inte ens testat
Från Man Citys synvinkel känns det bisarrt nog som att deras titelambitioner inte ens blev testade ikväll. Från Man Uniteds horisont är väl det värsta att vi inte ens blir förvånade längre.
Matchen utvecklade sig ungefär så som vi hade väntat oss. Den slutade med ett normalresultat.
Att inbilla sig att Manchester United är en vändpunkt eller några få spelare ifrån att ta fart uppåt är att lura sig själv. I nuläget är de precis så långt ifrån Premier League-toppen som tabellen visar.
Även om jag förutsätter att de injicerar minst en miljard framemot transfersommaren är jag ändå inte säker på att laget blir att räkna med ens under nästa säsong.
David Moyes? Jo, i nuläget är han ofrånkomligen ett problem, men han är sannerligen inte det enda, och han är heller inte det största. Manchester United har aktivt avstått från att köpa färdiga världsspelare i snart ett årtionde, och på andra sidan utarmningen är det nu oklart om de fortfarande kan locka sådana till sig.
Minst halva startelvan måste hursomhelst bytas ut, och en sådan totalkirurgi har små förutsättningar att lyckas oavsett vem som håller i skalpellen.
Prövningarna är långt ifrån över på Old Trafford. Ljuset är väldigt avlägset nu.
Men jaja, det var den våren och det var den säsongen och nu kan det väl i alla fall inte bli värre?!
Ska Manchester United verkligen anstränga sig för att krysta fram något positivt med matchen skulle väl vara att det i alla fall inte var Bayern München de mötte.
Eh. Oj.