Hellre Phil Ivey än en debutant

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-03

En rutinerad spelare känner igen egots smicker och tar det oftast med en nypa salt.

Men för en gröngöling är hybris som mjältbrand för din poker.

Fall inte i den fällan.

Förra veckan berättade jag om en lagpokertävling i Cardiff. Vi svenskar hade ett kanonlag på pappret. Fem sammansvetsade och taggade proffs och en lättsam och trevlig nätkvalare som utan vidare smälte in i gänget.

Tävlingen var uppdelad i kvalheat. Vår nätkvalare fick ett inte alltför tufft heat med bara två proffs. Laget skickade med honom en taktik som han följde perfekt. Faktum är att han utklassade sina motståndare. Riktigt snyggt spelat.

Han fick välförtjänt beröm från oss andra. Tuppkammen växte. Nu ville grabben veta hur man blir sponsrad. Jag förklarade att han behöver visa resultat och ha en spännande image. ”Hm, nu har jag ju resultat”, nickade han eftertänksamt.

Perfekt spelstil

Han gick fram till pokerikonen Devilfish och berättade att han ”was thinking about going into the business”. Han ringde hem och förklarade att hans tidigare brist på framgångar berodde på det dåliga motståndet. Mot proffsen passade hans spelstil perfekt.

Jag var inte förvånad. Även jag kan få en släng av storhetsvansinne. En turneringsvinst ger alltid en känsla av hur lätt det är med poker. Det känns som jag äntligen bemästrar spelets alla dimensioner. Att jag klonkade en fyraprocentare på rivern är sedan länge förträngt.

Skulle blivit slaktad

Inför finalen skulle jag som lagkapten välja ut tre av sex spelare. Vår nätkvalare tyckte att det var en självklarhet att han skulle spela. Han hade ju uppvisat bäst resultat i kvalheaten. Han blev stött när det visade sig att han var ensam om den åsikten. Vi övriga var överens om att hans vinst till stor del berodde på överraskningsmomentet.

Han hade blivit slaktad av proffsen som nu kartlagt hans spelstil. Om han hade velat spela för upplevelsen hade jag förstått honom, men han ville spela för att han tyckte att han hade störst chans.

Jag tycker att jag är en bra bilförare. Men i ett formel 1-race ser jag hellre Michael Schumacher bakom ratten i min bil. Särskilt om det är pengar inblandade. Och jag ser hellre Phil Ivey bakom mina marker. Sju dar i veckan.

Ken Lennaárd är pokerproffs,

och ordförande i Svenska pokerförbundet.

Följ ämnen i artikeln