Glädjetårar, äntligen

Sanna tog sin första VM-medalj – och skrev tvillinghistoria

MOSKVA

Sextio meter, fem häckar, VM-brons – och massor av tårar.

Tårarna sprutade då Susanna Kallur såg sitt namn komma upp på bronsplats, efter den knallhårda VM-finalen.

– Känslorna bara vällde fram. Det gick inte att stoppa, säger hon.

Susanna Kallur har alltid varit känslomänniska, men de tårar hon spillt i tidigare mästerskap har mer varit kopplade till sorg än glädje.

Som i VM i Helsingfors i somras, då hon blev blåst på en finalplats i ett semifinalheat som gick i spöregn och med stormbyar i ansiktet.

– Det jag gillar med att tävla inomhus är att det varken blåser eller regnar, säger Sanna.

Nu fick Sanna stryk av irländska sensationen Derval O’Rourke och spanjorskan Glory Alozie. O'Rourke var den stora skrällen och hon satte två irländska rekord på vägen, först i semin och sedan i finalen som hon vann på 7,84.

Men det var hundradelarna som gjorde alla osäkra efter målgången.

Tätt om bronset

O'Rourke var utan tvekan etta, men sedan handlade det om målfoto för resten av medaljörerna.

– Jag visste inte om jag var tvåa eller fyra, så därför var det så skönt när mitt namn äntligen kom upp på bronsplatsen. Det var min första medalj i ett VM och när jag såg mitt namn där uppe på tavlan så var det som om allting släppte, säger Sanna.

Det var då tårarna kom.

Sanna var glad trots att hon vann EM-guld i Paris i fjol och nu hade två europeiska tjejer före sig. I Madrid förra vintern vann Sanna på svenska rekordtiden 7.80. Det hade räckt till överlägsen seger även i Moskva.

Små marginaler

– Jag känner mig i fantastiskt bra form och skulle nog kunna springa ner mot den tiden. Men så här på ett mästerskap handlar det om här och nu. Det är inte bara att gå ut och plocka en medalj.

Det var minsta möjliga marginaler som särade medaljörerna. Alozie tog silver med tiden 7.86, Susanna Kallur bronset på 7.87 och amerikanskan Danielle Carruthers hamnade precis utanför pallen med 7.88.

Sannas tvillingsyster Jenny tog EM-silver i Madrid i fjol. Nu var hon sist i finalen med tiden 7.98. Men hon var med och skrev historia. Det var första gången ett par tvillingar fanns med i en VM-final i friidrott.

Mats Wennerholm