Lasse Anrell: Jag längtar hem

HELLSINGFORS

Finland har satsat miljoner för att garantera ett fräscht och påkostat VM.

Det måste vara de sämst använda pengarna nånsin.

Det kan inte finnas en enda människa på hela jordklotet som sitter hemma och tittar på tv-bilderna från VM som sen kommer på tanken att besöka Finland.

Tvärtom - hela världen har blivit varnad för resten av livet.

Jag tycker synd om arrangörerna, sa Patrik Kristiansson efter stavhoppet.

Det var onödigt vänligt sagt.

Jag tycker synd om alla som är här i Hellsingfors - utom arrangörerna. De borde vetat att risken fanns för att det här skulle bli det sämsta VM:et i världshistorien.

Det påstås vara varmt i helvetet.

I Hellsingfors är det kallt. Iskallt.

Och blött. Slasket håller på att äta sig in på hotellrummen, in i våra datorer, mobiltelefoner, kalsonger och in under huden.

Dag efter dag, kväll efter kväll - bara regn och storm och huttrande människor som ser bittra och förgrämda ut.

Tv-tittarna måste tro att VM förlagts till norra Polcirkeln eller nånstans inne i regnskogens norra delar.

Ett blåsigt, iskallt, helvete

Turistströmmen i Finland nästa sommar måste se ut som ett lämmeltåg - bort. Alla som funderat på  Hellsingfors vet nu vad som gäller; ta mig så långt bort som möjligt. Var som helst på jorden är bättre än detta regniga, blåsiga, iskalla, finniga lilla helvete.

Jag har varit här i åtta dagar nu.

Jag längtar hem hela tiden.

Vi sitter huttrande på våra bänkar inne i arenan. Hopkrupna som gamla ruggugglor. Vi tittar på kollegorna från tv som sänder hukande under presenningar. De ser inte mycket. De hör ingenting. De fryser mest. Och de är rädda att alla apparater ska gå sönder.

Turisterna som köpt dyra paket för att komma hit sitter inne hela dagarna för att inte blåsa sönder. De kan inte ta sig till affärerna för att shoppa. På väg till Marimekko i går fick jag hålla mig fast i en lyktstolpe för att inte blåsa omkull. På sju sekunder medan jag satt fast där blev jag dyngsur.

Enda trösten var att jag trots allt uppbar lön.

Turisterna gör inte det. De betalar istället svindyra priser för allt. Hotellen har höjt priserna till det dubbla. Läsk kostar 40 spänn, kaffe 45, glass 30, mackor 70, öl 60. Det känns som om finnarna pissar på alla turister bara för att de är lika sura som vädret.

Ingen vill komma tillbaka

Inte en enda av alla turister här på VM vill komma tillbaka till Hellsingfors. Det kan jag garantera. Folk kan inte ens konsumera. Det är en sorglig samling luggslitna människor jag ser rusa mellan hotellen och stadion eller mellan hotellen och någon restaurang.

Folk blir inte glada på restaurangerna heller.

Jag har talat med många kollegor som rapporterat hem om den förfärliga finska maten som består av en trött köttbit eller fiskbit som lagts i två såser och ett kryddsmör och bäddats ner i ris eller potatisklägg som dränkts i ytterligare en sås. På de flesta restauranger är maten direkt motbjudande i sin omoderna massproducerade fethet.

Det är som om kockarna är rädda för att servera sin torftiga mat utan minst tre såser.

Det är sånt som det skrivs spaltmeter hem om i hela världens media. Det lär inte heller dra turister till Hellsingfors i framtiden.

Det mesta fungerar skrattretande dåligt.

Patrik Kristiansson hade en ängels tålamod - om än inte en ängels flygförmåga - i går. Han var inte sur på väder eller vind, inte ens på alla arrangörsmissar. I går var det parodiskt; elströmmen pajade i stavhoppsgropen och några nissar i fula overaller fick veva ribban upp och ner hela tiden.

Det var en kalkon, signerat ett svensk företag från Skellefteå. Men det vet inte världens tv-tittare. De tror antagligen att Finland är ett land där man var tvungna att skaffa mobiltelefoner för att kompensera sig för alla nerblåsta elstolpar och dränkta telefonkablar.

Till sist - hade det här varit EM - till exempel i soliga varma Göteborg - hade Jenny Kallur tagit brons och hade Susanna varit med och sprungit hade hon tagit silver eller guld.

Så det så.