Nu är det min tur att vinna

Jag har alltid varit imponerad över hur duktiga ni skandinaver är på poker och jag har alltid sagt att jag tycker det är kul att se de svenska, danska och norska framgångarna. Men, nu får ni väl ta och lugna ner er lite.

Den senaste veckan har verkligen varit något av en nordisk framgångssaga. Först blev det norsk seger i EPT Barcelona och en svensk på femteplats, före storheter som mig själv och Phil Ivey dessutom.

Min insats var förövrigt riktigt blek i Spanien, det kändes faktiskt lite som om jag var i ofas med mig själv på något märkligt sätt.

Phil däremot tog ju sig in på en hedrande andraplats. Den här gången var det riktigt nära att han skulle kunna få tyst på alla som undrar när han skall ta hem en stor turnering.

Till och med i Omaha

Men, nordiska framgångar var det vi pratade om. Världsmästerskapen i onlinepoker, WCOOP, har dragit igång och de första mästarna har utsetts.

Efter tre delfinaler har tre armband delats ut, två av dem har gått till svenskar. Det ena dessutom i Omaha och inte Hold em som väl är den starkaste svenskgrenen. I rest my case...

Gör ett undantag

Så, i vanliga brukar jag alltid önska lycka till inför varje stor turnering.

Men, den här gången gör jag ett undantag. Nu drar EPT vidare till London och den här gången önskar jag ingen annan än mig själv lycka till. När dimman lagt sig vid finalbordet på söndag önskar jag att det sitter en ensam australiensare framför en stor pengahög och ger segerintervjuer och berättar hur skönt det är att äntligen ha en EPT-titel på CV:et.

Skämt åsido. Självklart är det kul att det går bra för er nordbor. Men nu är det faktiskt min tur.

Pass the sugar!

Joe Hachem