Wennerholm: Vem ska ersätta honom?
RIO DE JANEIRO. När Usain Bolt klev in i OS fyllde han ensam läktarna på Olympiastadion i Rio.
Samma stadion som var nästan öde friidrottens första kväll, förvandlades till ett kokande inferno när jamaicanen visade upp sig för första gången.
Samtidigt är han friidrottens absolut största problem.
Vem ska ersätta Bolt den dag han lägger av?
Jag tror det är ett större problem för Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) än alla dopningskandaler tillsammans.
Den problematiken går att lösa. Den är hanterbar och sporten är en bit på väg.
Men att ersätta Bolt?
Nej, där talar vi Mission Impossible på allvar.
I en friidrottsvärld som skriker efter profiler och affischnamn har han regerat ensam sedan genombrottet i OS i Peking 2008.
Nu ser han slutet på karriären och OS i Rio blir hans sista.
Han har inte varit helt klar över om det blir någon start i VM i London nästa år, men hans sponsorkontrakt och den stora jamaicanska kolonin i England talar för att han springer åtminstone stafetten.
Det har jag hört honom antyda att han kommer att göra.
Men sedan är det tack och adjö.
Säger allt om hans storhet
Nu sitter jag här i Rio och ser ett av hans sista framträdanden och även om det bara handlar om ett första försökslopp på 100 meter så är det ingen tvekan om vem publiken kommit för att se. Friidrottens hittills största jubel stiger mot den blå himlen redan när han kliver in på arenan.
Och när jag kom till Olympiastadion möttes jag av köer på flera hundra meter till biljett- och säkerhetskontroller. Det krävs tålamod att vara åskådare i detta OS, där det påstås att 84 procent av biljetterna är sålda, men där det sett ut som tvärtom på många arenor.
När friidrotten startade på fredagen gapade ungefär 80 procent av platserna tomma på kvällspasset.
Det kändes helt öde. Nästan pinsamt.
Idag var det tvärtom 80/20 redan klockan tolv på dagen lokal tid.
I ett försök.
Det säger allt om Usain Bolts storhet.
När han sprang sina första hundra meter hade i stort sett varenda åskådare i publiken sina mobiltelefoner uppe för att filma den historiska händelsen.
Att han sedan lufsade i mål som solklar vinnare på 10.07 spelade mindre roll.
Skönt att herrarnas 100 meter är i gång.
Det känns som det är startskottet på friidrotten i mästerskapen.
Det är det verkliga tungviktsmötet och Usain Bolts första jakt på sin historiska trippla trippel.
Jag tror ingen står i vägen den här gången heller.
Jag tycker varken Justin Gatlin eller Yohan Blake imponerade, de värsta konkurrenterna på papperet.
Tyske diskusbjässen Christoph Harting (205 lång, 117 kilo tung) är en entertainer och tände publiken när han tog OS-guldet efter ett jättekast på 68.37 i sista omgången. Personligt rekord och bäst när det gällde.
Men jag kunde inte komma ifrån tanken att det lika gärna kunde varit Daniel Ståhl som stod där med armarna i luften och bugade åt publiken.
Han har samma kapacitet, men fick inte ut något av det här i Rio.
Nu fick jag se Axel Härstedt bli tia i diskusfinalen efter ett kast på 62.12. Inte heller han höjde sig, även om en tiondeplats naturligtvis är godkänt.
Nej, de svenska friidrottsherrarna har haft en tung start på OS.
Charlotta Fougberg åkte ut direkt på 3000 hinder, men var nöjd menade att hon ändå gjort sin fjärde bästa tid någonsin.
Jag tycker inte man ska vara nöjd med det i ett OS.
Då ska man göra minst årsbästa.
Jag räknade till åtta årsbästa, fyra personbästa och fyra nationella rekord i damernas försök på 3000 meter hinder.
Hade jag hittat Charlotta Fougberg bland de namnen hade jag varit nöjd.