Laul: MFF bäst – mot de bästa

Robert Laul

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-10-27 | Publicerad 2016-10-26

Malmö FF vinner 2016 års allsvenska

Bäst.

Mot de bästa.

Malmö FF:s historiska guldsäsong 2016 kan sammanfattas med ett ord:

Överlägsna.

Lag vinner matcher, trupper vinner allsvenskan.

När ett extremt skade- och avstängningsdrabbat Malmö FF studsade tillbaka efter den generande chockförlusten mot Östersund är det bara att konstatera just detta: Lag vinner matcher, trupper vinner allsvenskan.

17-årige supertalangen Mattias Svanberg gjorde första matchen från start, och här har ni Svanbergs minut ett på Falkenbergs IP: Han kom, han slog en tunnel, han exploderade.

Svanbergs snabbhet med boll öppnade för Jo Inge Berget, en guldklack förbi Alexander Lundin i FFF-målet och matchen var avgjord innan den knappt hunnit börja.

För säkerhets skull placerade Svanberg in 2-0 i 20:e minuten efter att lagkamraterna svarat för en handbollsupprullning där varken Felipe Carvalho eller någon annan i Falkenbergsförsvaret hängde med.

Bäst mot de bästa

Om vi fått se mer av Svanberg i år hade Alexander Isak fått större konkurrens om titeln årets talang.

Det blev till slut 3-0, och de nästan 4000 tillresta MFF-fansen väntade på målbesked från Borås Arena: Till slut kom det, IFK Norrköping var ute ur leken.

Nere på planen väller supportrarna fram just nu, de firar ett historiskt guld en överlägsen säsong där Malmö FF varit bäst mot de bästa.

Säsongen är historisk därför att guldet är Malmös 19:e, och de passerar därmed IFK Göteborg som står kvar på 18 SM-guld totalt. Mesta mästarna, Malmö FF.

Överlägsna har MFF varit eftersom den här serien egentligen avgjordes redan för två omgångar sedan, när IFK Norrköping trycktes till på Östgötaporten. Där och då stod det klart att ”Peking” bara hade fått låna Lennart Johanssons pokal ett år. Tänk att Malmö har vunnit allsvenskan fyra av sju år på -10-talet, det är en dominans som måste beskrivas som en dynasti i nivå med Blåvitts -90-tal.

Och bäst mot de bästa, ja det är bara att titta på tabellen här nedanför: När det kommer till inbördes möten mellan topp fyra-lagen är det inget snack – Malmö FF krossade allt och alla.

Visst, där finns skrivbordsmatchen mot Blåvitt men även om vi räknar med kryss där så vinner Malmö klart. Sedan är det knappast MFF som ska ha skiten för de bonuspoängen, eventuellt gnäll får skickas i riktning regelverk, nämnder och Jonas Eriksson.

Låt säga att AIK varit i motsvarande situation, tror ni att sportchefen Björn Wesström hade räckt upp handen och sagt: ”Nej för helvete, vi tar absolut inte emot de här två extrapoängen”.

Knappast, va.

Fiasko om de inte vunnit

Det är liksom inte läge att gnälla på Malmö här.

Däremot köper jag att Malmö FF faktiskt bara har gjort det som går att kräva av dem i år: De har mest pengar, ja de har så jäkla mycket pengar att det helt enkelt ska vinna allsvenskan, allt annat vore ett jättelikt fiasko.

Men de vann, och de har själva tagit sig till den här positionen, mycket tack vare ikonerna Markus Rosenberg och Daniel Andersson. Deras bidrag till Malmös särställning i svensk fotboll har varit helt avgörande, och både sportchefen och anfallsstjärnan har levererat starkt i år också: Daniel Andersson som såg potentialen i Alexander Jeremejeff, och hade fingertoppskänslan att sälja Vidar Örn Kjartanson för rejäla pengar. Över tid måste en sportchef i Malmö FF träffa rätt, annars kommer Champions League-pengarna förbrukas snabbt. Daniel Andersson är en sportchef som träffar rätt för det mesta.

När det gäller Markus Rosenberg har han fortsatt att sätta skräck i både motspelare och motståndarsupportrar, särskilt minns jag höstmatchen på Swedbank stadion där han la ner IFK Göteborg på rygg mer eller mindre på egen hand.

Erdal Rakip fick skit för att han tog ut guldet i förväg men pågen från Rosengård hade förstås helt rätt, och ska vi plocka fram enskilda mål som spelat en tung roll kommer just Rakips sena segerskott mot Elfsborg högt upp på listan.

Kjartanssons 14 mål och Magnus Wolff Eikrems 15 assist har förstås bidragit starkt till guldet, precis som innermittfältaren Anders Christiansens tvåvägsdriv när han väl kom igång efter en trög start.

Jo Inge Bergets utveckling som fotbollsspelare sedan han slutade raka sig är häpnadsväckande, och vilken höst han har gjort. Malmö med Berget är aldrig ofarliga.

Största guldhjältarna

Behrang Safari flyttade hem och toppar i skrivande stund analystjänsten Instats indexlista över allsvenskans bästa spelare totalt sett.

Anton Tinnerholm hittade till slut upp ur världens längsta formsvacka.

Oscar Lewicki får väl en egen betygsnivå i Sydsvenskan nu: Lewickiklass. Och då har ändå Enoch Kofi Adu varit klart bättre. För att inte tala om "Obesegrade Brorsson"…

Ja det finns många spelare att nämna i MFF:s breda trupp, tränaren Allan Kuhn kom verkligen till ett dukat bord men det tog ett tag innan han la besticken på rätt sida tallriken. När guldet ska sammanfattas står det klart att Kuhns insats blev särskilt viktig mot slutet, när skadeproblemen tog sig närmast hysteriska former. Valet av Yoshimar Yotun som högerytter tjänar som symbol för Kuhns fotbollsöga medan assisterande Olof Persson och Jens Fjellström bör lyftas för att de coachade hem första segern mot Häcken på Hisingen på fem år.

Jag vill också lyfta fram ett oväntat namn som Malmös största guldhjälte 2016:

Målvakten Johan Wiland. Bakom ett skadeplågat och emellanåt nonchalant mittförsvar har Wiland aldrig vacklat. En sak vågar jag säga med säkerhet: Malmö FF hade inte vunnit guld utan en så bra målvakt som Johan Wiland varit i år. I min bok är veteranen den största guldhjälten.

Längst bak en himmelsblå vägg som fyllt upp klacksektionen på Swedbank stadion match efter match. De når inte upp till Hammarbys publiksiffror, de sjunger inte lika högt som Djurgårdsfansen och deras tifon håller inte AIK-klass men MFF-fansen har något annat, något ännu viktigare rent sportsligt: De har varit en rakt igenom positiv och stöttande kraft för sitt lag. Tveklöst, undantagslöst.

De förstår fotboll i Malmö, den saken är klar.

Eller med fansens egen sång, guldåret 2016:

"Min far han sa, att i Malmö stad

Spelar ett lag, som är så jävla bra

Färgen är blå, den är vacker som få

Kom här min påg, så kommer du förstå".

TOPP FYRA INBÖRDES MÖTEN

1. Malmö FF 6 5 1 0 16 poäng

2. IFK Norrköping  5 1 1 3   4 poäng

3. AIK   6 1 2 3   5 poäng

4. IFK Göteborg  5 1 2 2   5 poäng