Niva: Matchen har mest känts som en efterfest

Erik Niva

Största matchen ett svenskt klubblag spelat på 2000-talet

Skylten nedtagen, lamporna släckta och strömmen avstängd?

Men för helvetets alla djävlar – Juventus är i stan och Champions League-vägen ligger fortfarande öppen.

Energireglaget i botten, strålkastarna på max och volymen hela vägen till elva!

Ibland kan jag luras att tro att tankarna går i helt andra banor inne i elitidrottarbubblan, att hjärnorna där fungerar på ett annat sätt än de gör här utanför.

Med åren har jag lärt mig att det faktiskt inte är så.

Generellt sett är de lite bättre än oss andra på att se möjligheter i stället för att problematisera, men i de allra flesta fall så ser de till sist ändå samma gräsrektangel som oss när de tittar på en fotbollsplan.

Det har känts som en efterfest

Därför är jag också övertygad om att spelarna i Malmö FF också behövt göra en tankeförflyttning inför den här kvällen.

Jag har märkt på mig själv – och på de MFF-anhängare jag har i min närhet – att den där riktigt förväntansfulla entusiasmen inte kommit lika automatiskt den här gången.

Matchen mot Juventus har mest känts som en efterfest, ett frampressat extranummer på andra sidan av den häftigaste Champions League-euforin och tidernas mest utdragna guldfirande.

Och jo, det är ju också precis vad den är – men i ännu högre utsträckning är den också något helt annat.

När allting kommer kring är det här inget annat än den största matchen ett svenskt klubblag överhuvudtaget spelat på 2000-talet.

Inte den viktigaste – kvalmatcherna mot Champions League är betydligt mer ekonomiskt betydelse- fulla, slutstridsmatcherna om SM-bucklan sportsligt tyngre – men ofrånkomligen den största.

Någon gång kan det bli lättare att få syn på sig själv genom att använda någon annans ögon.

I kväll är det alltså Juventus FC som kommer till Nya Malmö Stadion.

Italiens största och mest framgångsrika klubb. Ett 30-tal ligatitlar – beroende på vem som räknar – med de 3 färskaste i obruten följd. 12–0 på de 3 senaste Serie A-matcherna. Gianluigi Buffon och Andrea Pirlo som redan erövrat världen, Paul Pogba som är på väg att göra det. Carlos Tevez i sitt livs form.

En globalt omsusad fotbollsförening som sett allt, gjort allt, vunnit allt – och som nu är här för att spela en avgörande, framtidsdefinierande match.

Kan skaka om italiensk fotboll

Knivarna är slipade, struparna blottade. I förlängningen var det misslyckandet i fjolårets gruppspel som gjorde så att Antonio Conte tackade för sig och tog över landslaget i stället. Om de vitsvarta nu snubblar igen kommer det att leda till långtgående obduktioner av både den italienska fotbollen och den italienska samhällsordningen.

Juventus ska in i ett klassiskt, storslaget drama. Malmö FF ska undvika att nöja sig med den undanskymda statistrollen den internationella regin castat dem i.

Visserligen är ingen i position att kräva något av dem. Deras säsong är redan en fullbordad tvåfrontssuccé, och det kommer inte att förändras även om de förlorar båda de avslutande Champions League-matcherna med ett par bollar.

Men det är just den tanken vi alla ska undvika, för det är den som riskerar att göra den här kvällen mindre än vad den egentligen är.

Vi är långt inne i november, de svenska mästarna ska ta emot de italienska och alla gruppens möjligheter ligger fortfarande öppna.

Låt stadion storma!

Okej för att det är färden som gör mödan värd – men det är för just den här sortens matcher som alla den svenska fotbollens aktörer tjatat så intensivt om Champions League i sisådär 15 år.

Ingen skulle säga något vid en förlust, nej, men sen när har fotboll varit tystnadens sport? En segersmäll skulle eka genom historien, och det är den typen av möjligheter som är idrottens själva kärna.

Så slå på elljusen, låt stjärnorna gnistra och låt stadion storma.

Världen tittar på Malmö i kväll. Vi ska inte blunda för det.

* Malmö FF-Juventus 20.45, TV6