Är det slut på allt förlorarsnack nu?
AIK gjorde sitt på Nya Parken, Djurgården följde upp på Tele 2 Arena.
Bra för allsvensk guldstrid.
Är det slut på allt förlorarsnack nu?
13 av AIK:s totalt 21 förlorade poäng i allsvenskan i år har kommit mot lag på nedre halvan. Gnaget förlorar alltså flest poäng mot lag som har mindre pengar och bevisligen är långt mycket sämre, tabeller ljuger ju aldrig.
Det tydligaste exemplet är att AIK ena veckan förlorade mot Falkenberg med 4-1 för att nästa vecka besegra samma Falkenberg med 3-0.
I dagens Sportbladet intervjuas AIK-ordföranden Johan Segui vars ord väger tungt i föreningen:
– Vi är bäst, vi tänker vinna och även om vi inte gör det…så är vi bäst ändå, sa Segui.
Behaglig filosofi
Det låter å ena sidan som en ganska behaglig filosofi. Å andra sidan som en filosofi som kan bli ödesdiger mot lag på nedre halvan där motivationen är en större faktor för resultatet: I toppmatcherna är den inbyggd per automatik.
Men mot Falkenberg…skit samma hur det går, vi är så mycket större och bättre ändå, tycks Segui alltså resonera.
Samtidigt har Malmö FF dominerat allsvenskan i över ett år nu, och de har precis kvalificerat sig för Champions League. Om jag vore AIK-ordförande skulle jag ligga sömnlös och fundera på hur Sveriges största klubb ska ta tillbaka den mark de tappade långt innan MFF:s CL-miljoner blev ett faktum.
Senaste tiden har diskussionen bland vissa AIK-fans pendlat från att förklara Malmös framgångar med att de har domarkåren med sig till att allsvenskan kommer bli en enlagsliga à la Skottland.
Ser värre ut för Peking
Som tur är, för AIK:s och den allsvenska guldstridens skull, tycks spelare och tränare reagera annorlunda på MFF:s framgångar.
Det visades med all önskvärd tydlighet mot IFK Norrköping: Henok Goitom gick i täten för en tydlig 4-2-seger där framtidsnamnen Sam Lundholm, 20, och Niclas Eliasson, 19, gjorde sina första allsvenska mål.
Efter Djurgårdens tunga och rättvisa seger på Tele 2 har Gnaget bara fyra poäng upp till MFF – och lagen ska mötas på Friends i höst.
Då ser det värre ut för IFK Norrköping. Jag undrar om tränaren Janne Andersson är kvar efter landslagsuppehållet?
Andersson är inne på fjärde året och det är lätt att känna igen hans lag. Matcherna inleds med en furiös aggressivitet som ger motståndarna problem. Inget undantag på Nya Parken.
Det turnérande jättebortaföljet hade knappt hunnit på plats innan deras mittback Per Karlsson stressades till en bjudning som gav Alhaji Kamara fri väg mot mål. AIK-keepern Patrik Carlgren visade dock vilken bra målvakt han är genom att vara på tå några sekunder in i matchen för att avvärja läget.
Det var inte Carlgrens enda räddning den här eftermiddagen.
Ett mål där hade givetvis förändrat förutsättningarna (som Erik Hamrén brukar säga) men nu kunde AIK växa in i matchen med ett annat lugn.
Ofori trampade iväg
Fortfarande småstörda av motståndarens höga press och snabba djupledsbollar men mycket mer har inte Norrrköping som plågas av dåligt straffområdessjälvförtroende och inga pålitliga avslutare i truppen.
Så småningom bedarrade stormen, få lag klarar att jaga sig igenom varenda sekund av en halvlek om de inte får fast bollen i längre anfall emellanåt.
När tillfället gavs trampade Ebenezer Ofori, 19, plötsligt iväg i djupled, satte bollen mot första stolpen och där vet en skicklig forward som Henok Goitom att han ska vara när inlägget kommer från spelare i dålig balans utan kraft.
Utöver unge Oforis kloka spel från centralt mittfält, Goitoms ledarskap och Celos Borges konstgräschippar var det allra roligast att följa det som hände på kanten i skuggan. Där möttes AIK:s vänsterytter Sam Lundholm, 20 och Norrköpings högerback Linus Wahlqvist, 17. Lundholm gjorde knappt ett misstag, inte Wahlqvist heller, ändå hände det en hel del framåt i båda riktningar, då förstår ni att de unga spelarna presterade på hög nivå.
I andra halvlek växlade Andreas Alm kant på nyblivne landslagsmannen Nabil Bahoui och Lundholm fick fortsätta i skuggan. Där glänste han desto mer.
Pressar MFF – går tvåfrontskrig
Det har som sagt klagats från AIK-håll att Malmö FF har domarna med sig men i dag ska Gnaget vara glada att Martin Hansson inte blåste straff när Sauli Väisänen drog tag i Christopher Telo som blev störd i helt fritt läge.
Å andra sidan kunde Telo gjort som Henok Goitom en stund senare: Sätta dit bollen ändå. David Wiklander klättrade på Goitom så till den milda grad att det inneburit avbrott i en MMA-fajt men anfallaren stod upp, höll emot och petade in 2-0.
Där och då var matchen över över. AIK kunde kliva på lite hårdare framåt, fick stopp på Norrköpings djupledsspel, målvakt Carlgren fortsatte att storspela och ytorna mellan Norrköpings lagdelar blev allt större och backlinjen allt mer passiv och uppgiven.
Det blev till slut en bekväm resa mot tre poäng och en allsvensk höst där AIK pressar ett Malmö som precis blivit smärtsamt påminda om vad som krävs för ett lyckat tvåfrontskrig.